Något om Viktor Rydbergs Vampyren

Vampyren är en ganska tidig roman av Viktor Rydberg och gavs först ut som en följetong 1847. Faktiskt hade jag inte läst någonting mer om boken än att Lord Rutvhen är inlånad som huvudperson från John Polidoris The Vampyre. Jag tyckte mycket om just The Vampyre och därför var jag väldigt nyfiken på att läsa Vampyren.

Även om Lord Rutvhen faktiskt är huvudperson i båda berättelserna är Vampyren verkligen inget plagiat. Där The Vampyre är en ganska typisk gotisk skräckberättelse med är Vampyren mer av en spänningsroman eller thriller, förvisso med gotiska inslag men den går inte placera i skräckfacket – faktiskt kan man ganska länge ställa sig frågan om Rutvhen i Rydbergs tappning verkligen är en vampyr. Det gör det hela inte mindre spännande, snarare funderar man länge på om hela berättelsen är en allegori.

Jag fick inte riktigt det jag hade förväntat mig när jag läste Vampyren men i det här fallet gjorde det ingenting. Det är ingen blodig skräckhistoria men på sina ställen är den ändå verkligt ruggig och jag njöt i fulla drag när jag läste den – inte minst för att det är kul att dyka ner i en bok som har ett så ålderdomligt språk. Det passade utmärkt till bokens atmosfär och händelser och det var verkligt rolig läsning. Vampyren är inte mer än 170 sidor och går fort att läsa men jag gillade den verkligen så länge den varade.

0 thoughts on “Något om Viktor Rydbergs Vampyren

  1. Kul att den var läsvärd! Håller med om att ett ålderdomligt språk för det mesta höjer ”braigheten” ytterligare. Tack för tipset, ska se om jag kan få tag i den via bibblan. 🙂

Kommentera