Nässlorna blomma – Harry Martinson

”Nässlorna blomma är berättelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans öden på de olika gårdar dit han ackorderas ut. Han förlorar i stort sett alla människor som betyder någonting för honom och hans ensamhet ter sig avgrundsdjup. Men mitt i en närmast ofattbar övergivenhet så besitter den lille pojken en övertygande envis och okuvlig överlevnadsvilja – en förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron.”

Nässlorna blomma är precis vad titeln antyder, ett porträtt av en pojkes barndom som är tvetydigt delat mellan brännsår och lycka. Martins uppväxt är inte lätt, i likhet med Martinson själv blev han som barn utackorderad då hans mor rymmer och familjen löses upp. Den första tragedin i hans liv är när storasystern insjuknar i tuberkulos och dör, men trots detta och upprepade sorger, stora och små, tappar aldrig Martin hoppet eller barndomens ljusa tillvaro. Martinson porträtterar med en enorm finurlighet och stor känsla de frågor och den oförståelse ett litet barn kan ställas inför när han möter den hårda verkligheten. Martin är ovanligt brådmogen på vissa sätt, men har samtidigt en barnslig rädsla för både det verkliga onda och det inbillade onda. Sammanfattningsvis en bok som verkligen griper tag i läsaren och beskriver, lite på samma sätt som Aniara, det svåra som inte riktigt går att förklara, och det mörka med en distans som ändå på något vis inte känns så långt borta.

Slutligen måste jag ge mig själv en rätt stor reprimand. Varför har jag i alla år inte läst den här boken när jag alltid har varit en sån stor Harry Martinson- älskare?   Ett stort mysterium.

0 replies on “Nässlorna blomma – Harry Martinson”

  1. […] Det var fem år sedan. Nu ses vi igen. […]

Kommentera