Nattfåk – Johan Theorin

Katrine och Joakim startar ett nytt liv när de köper en gård på Öland, en gård som tidigare varit hem åt fyrvaktaren till den närliggande fyren och som sägs vara byggd av vrakdelar från ett strandat skepp. Mörka nätter sägs de döda sjömännen viska i väggarna och på julaftonsnatten hittar de döda tillbaka till gården.

Precis som i den första boken i Johan Theorins Ölandsserie, Skumtimmen, är Nattfåk en blandning av deckare och skräck men än mer tydligt i andra boken är att det är i skräckens land Johan Theorins stora – och eleganta – begåvning har sitt näste. För mig blir deckarbiten mest en bihistoria, tre småskurkar begår inbrott lite överallt på Öland och polisen Tilda Davidsson kommer närmare och närmare lösningen men den intresserar mig inte särskilt utan jag vill mest bläddra förbi. Mer intressant är det andra mysterium som sakta rullas upp, familjehemligheter som får större och större proportioner och en föraning om julaftonsnatten när de döda kommer närmare och närmare.

Jag läste Nattfåk en mörk höstkväll när vinden ven runt knuten och det var precis rätt stämning – visserligen är det inte höst utan vinter i boken men jag vet inte om jag haft mod att läsa den under en vinterstorm. Vinterstormen, fåken, tar stor plats i boken och det ödsliga landskapet och den kalla vinden är väldigt väl beskrivet även om den största behållningen för mig ligger i det gamla huset och historierna kring det. Det knakar i fogarna och knackar i väggarna och familjens barn Livia ser saker i väggarna – det är ruggigt.

Jag hade gärna velat se Johan Theorin skriva renodlad skräck, det hade förmodligen blivit precis den smygande och lurande skräck som är så äcklig utan att vara överdriven – det finns i Nattfåk en aning om något som kan bli riktigt stort och den är på sina ställen verkligt, riktigt bra.

Köp den hos Adlibris eller Bokus.

5 thoughts on “Nattfåk – Johan Theorin

  1. Jag är väldigt sugen på att läsa Theorin. Har tvekat länge pga. att jag inte gillar deckare, men att skräcken är mer ”dominant” låter ju bra. Har även hört av andra att Theorin-böckerna är ganska otäcka. Och det är ju alltid trevligt att bli lite skrämd, eller…? 🙂

    1. Ja, de är faktiskt ganska otäcka, åtminstone de två jag hunnit med. Jag är inte heller alltid förtjust i deckare, åtminstone inte i de som skrivs enligt Svensk Mall 1 A, men Theorin är himla bra. Visst är det trevligt att bli skrämd ibland 🙂

Kommentera