Nattfjäril – Jessica Kolterjahn

För bara några dagar sedan läste jag Jessica Kolterjahns debutroman Ut ur skuggan. Jag tyckte om den, men ännu mer tycker jag om hennes andra bok, Nattfjäril. Nattfjäril baseras löst på en verklig händelse, en ung kvinnas död 1892 på Hotel del Coronado, Kalifornien. Hon tar in på hotellet några dagar innan sin död och ingen verkar veta vem hon är eller var hon kommer ifrån. Hon säger att hon väntar på sin bror, men vem är hon egentligen? När hon hittas död rubriceras fallet som självmord men coroner Henry Stetson blir märkligt intresserad av fallet och dras in i en mycket mer komplicerad historia än den såg ut att vara vid första anblicken. Samtidigt blir Henry Stetsons fru allvarligt sjuk och han dras mellan sitt hem och sitt jobb och den mörka historia av död, pengar och åtrå som går i den unga kvinnans spår.

Jag tyckte om Ut ur skuggan men nästan ännu mer förälskar jag mig i Nattfjäril. Jessica Kolterjahn har en väldig förmåga att dra in sin läsare i berättelsen och att få karaktärerna att verka oerhört mänskliga och nästan levande.

Bland det som fascinerar mig mest är hur två olika historier som berättas sida vid sida – men utspelar sig under samma tid och på samma plats – kan vara så olika och ändå passa så bra ihop. Det är miltals mellan coronern Henry Stetson och den unga, sjuka kvinna som tar in på hotellet i vad som verkar vara desperation, men ändå är det så nära. Båda karaktärerna är olyckliga, båda verkar söka efter något i sitt liv och ingen av dem verkar ha hittat riktigt rätt. Samtidigt verkar det hotell som ses från Henry Stetsons ögon vara totalt olikt det som ses ur den kvinna vars död han undersöker – även om det bara skiljer några få dagar och ibland månader mellan deras berättelser verkar man som läsare flyttas mellan olika världar, trots att det är samma 1800- tals Amerika vi förflyttas igenom.

Det är mycket skickligt av en författare att till den graden visa berättelsen ur sina karaktärers ögon, att få läsaren att följa med på deras resa och att engagera sig i deras öden. Även om det är en ganska lågmäld berättelse tog den mig med storm, jag kunde inte lägga ifrån mig den och jag kunde inte släppa huvudpersonernas öden. Berättelsen är fabricerad kring ett verkligt dödsfall men jag kan inte låta bli att fundera: Kunde det inte varit så här det gick till?

0 replies on “Nattfjäril – Jessica Kolterjahn”

  1. bokstävlarna skriver:

    Jag tyckte också väldigt mycket om de där två världarna som vävs ihop. Plus sorgsenheten som känns genomgående hos i princip alla de viktigaste karaktärerna.
    ”Nattfjäril” är verkligen en bok att förälska sig i!

  2. […] överraskades av det finkänsliga berättandet och hur fullständigt berättelserna tog tag i mig. Nattfjäril berättar parallelt om en ung kvinna som 1892 dör på ett hotell i Kalifornien och cororen Henry […]

  3. […] är en fri tolkning av ett år av Karin Boyes liv, i Berlin 1932. Jag älskade Jessica Kolterjahns tidigare böcker så ser mycket fram emot den […]

Kommentera