Norrlands svårmod – Therése Söderlind

Tystnad, inbundenhet, svårmod. I Norrlands svårmod finns mycket av det som många föreställer sig är en del av Norrland och det norrländska. Är det en norrländsk identitet? Finns det något sådant som en norrländsk identitet? Framsidan av Norrlands svårmod i den inbundna upplagan krackelerar. På insidan faller familjer sönder.

norrlands-svarmod-roman-om-ett-forsvinnande

Det var först när jag flyttade till Östersund, lokaliserat i Jämtland, södra Norrland, nästan exakt på mitten av Sverige, som jag förstod hur snedvriden min och många andras bild av Norrland var. Att jag ens hade en bild av ”Norrland” är ganska talande, för inte hade jag då något liknande av Götaland eller Svealand. Ändå är alla tre administrativt likställda, alla tre är landsdelar. Ganska många har fördomar om skåningar också, såklart. Och om smålänningar, som undertecknad är från början. Men inte om någon annan plats i Sverige klumpar vi ihop fem län, nio landskap, många dialekter och sextio procent av Sveriges yta på det här sättet.

Ganska nyligen hade komikern Soran Ismail – som jag i vanliga fall tycker är klockren – en omröstning på twitter om Sveriges bästa och sämsta dialekter. Resultatet lades upp på instagram och följden på att ”norrländska” var ett alternativ blev att många ifrågasatte valet då ”norrländska” inte ens är en dialekt. Många dialekter finns i Norrland, ”norrländska” är inte en av dem. Repliken från Soran var kanske inte lika bra som hans repliker ofta är. ”PS. Fuck you kränkta norrlänningar. Twitter har bara fyra alternativ då fick det bli så här. Även skånskan och småländskan har stora variationer inom sig men inte fan gnäller dom heller. Ds

Där har vi väl lite av problemet. ”Norrlänningar” jämförs ofta, just på det här sättet, med skåningar, smålänningar och så vidare. Landsdel med landskap. Ett ihopklumpande som skapar en ofta fördomsfull bild av en så stor del av Sverige. Tillsammans med det här kommer såklart fördomarna om människorna som bor i denna stora landsdel, och nu närmar vi oss den bok jag läste under en fjälltur i somras och hittills inte kunnat sätta ord på.

Anna växer upp i en familj som är stor och bökig, men också tystlåten och hemlighetsomgärdad. När katastrofen drabbar familjen där båda Annas bröder försvinner en efter den andra och båda föräldrarna dör, förändras Annas liv för alltid. Hon växer upp hos sin moster, dövar smärtan på alla tillgängliga sätt och börjar inte nysta i sina minnen förrän de tränger på från utsidan många år senare. Läsaren får följa Anna under tre episoder i hennes liv, när hon är barn, ungdom och vuxen. Det är en förkrossande historia, tung, svår, men omöjlig att släppa.

Jag funderar också på titeln. Många skulle säkert säga att Norrlands svårmod är typisk norrländsk. Men samtidigt utspelar den sig på en väldigt liten yta vid Höga Kusten. Kan den verkligen säga något väsentligt om en landsdel som tar upp mer än halva Sveriges yta? Therése Söderlind krossar inte fördomarna om Norrland och de som bor där. Men hon petar på dem, kliar, får det att skava. Hon fick mig att tänka mycket på det här med fördomar. Med en skärande sorglig klarhet målar hon också upp hur mycket det är vår uppväxt som präglar oss, hur våra kulturella olikheter lärs in av vuxna, av normer, av samhället. Norrlands svårmod är i min mening en mycket läsvärd bok.

Köp den här eller här.

Andra som läst och bloggat: Bokföring enligt Monica, Lottens bokblogg, Violens boksida, Tina Maries Webblogg, Pappersfågeln, Bokflickorna, Böcker emellan, Bibliotekskatten.

One reply

  1. […] skriver om Norrland: här, här, här och […]

Kommentera