Öde – Christine Falkenland

”Skådeplatsen för det drama som utspelar sig i Christine Falkenlands nya roman är en karg ö i den bohuslänska skärgården. I en strängt religiös miljö har Siri vuxit upp med sin ensamstående far, som är tullmästare och kyrkvärd i det lilla samhället.

Efter ett missfall söker Siri upp en psykoanalytiker för att bearbeta sin sorg. Bit för bit konfronteras hon med sitt förflutna. Hon minns den enahanda tillvaron på ön: regnet, vätan, fukten, rötan. Den ständiga rädslan för att förlora sitt goda rykte. Och det ödesdigra misstag som tvingade henne bort från ön.”

Öde är en berättelse om nåd och onåd, löften, falskhet och misstro – inkapslat i den oroliga och misshandlade Siri. Siri söker hjälp hos psykiatern Helenius för att reda upp sitt förflutna och kunna förstå vad som hänt henne. Men hjälper det verkligen? Siris problem med maken Samuel växer sig större och större – och läsaren förstår efterhand hur utsatt Siri är både fysiskt och pykiskt.

Även om boken ibland hade svårt att fånga mig, även om jag ibland hade svårt att se Siri och hennes tankar, så är Falkenlands språk och sätt att berätta onekligen väldigt bra, framförallt sättet att undan för undan genom Siri berätta om och växla mellan hennes nuvarande liv och tankar och livet på ön, det liv hon hade innan och blev förskjuten ifrån. Jag har svårt att säga vad jag tyckte om boken eftersom den är så tvetydig, men den är i alla fall väldigt läsvärd, även om man nog måste åsidosätta ganska mycket tid åt den.

Kommentera