Om att läsa på olika sätt

Snart, snart, har Twilight premiär på bioduken.

Jag hoppas verkligen jag kommer gå och se den. Just nu är jag lite orolig.

Tänk om de förstör den? Det är så lätt att förstöra en film, och efter att ha läst Empires special om den (en tidning jag värdesätter och alltid läser) så blir jag ännu mer orolig. Om filmen görs i ungefär samma linje som deras special blir det riktigt, riktigt illa. De fokuserar på den hysteri boken skapat bland ungdomar, och deras sammanfattning avslutades med: "The long version involves plenty of teenage (and vampire) angst, a certain amount of mortal peril and lots and lots of high school traumas."

Oj. Har de läst samma bok som jag? Finns det så många sätt att se på en berättelse? Eller är det bara så att de väljer att attrahera den yngre publiken, de som kanske lägger ut mest pengar på sin hysterI?

Eller är det kanske bra, alltihop? Är det bra att de yngre som älskar den gör det för sina orsaker, och de "äldre" för sina? Är det inte märkligt att där yngre läsare tycker det är spännande med påståenden som "Interview with the Vampire meets The O.C.!" (usch…..), tycker äldre (eller kanske helt enkelt, mer erfarna) läsare det mest fängslande är Bellas undertryckta passion och Edwards mordlust och kärlek i clinch med varandra, och den eviga frågan om vad som är rätt och fel, om det sorgliga, det mörka och det omöjliga?

Om filmen väljer den mer oerfarna läsaren, är det kanske bättre att inte se den? Eller kan man ändå se i den det man älskar från boken?

Att inte se den vore svårt. Jag har ju, precis som alla andra, redan förälskat mig i idéen av Robert Pattinson som Edward (Även om han naturligtvis inte kan helt jämföras med bokens Edward). Kanske finns det en tonårig, hysterisk, fnissande läsare i oss alla ändå?

(Och, min tveksamhet i början av inlägget är naturligtvis en retorisk fråga. Självklart kommer jag se den. Jag kommer inte kunna låta bli.)

0 thoughts on “Om att läsa på olika sätt

Kommentera