Om kärlek i historiens tecken, nuvarande skulder och knasiga komedier

Sommaren bjöd på både planerad och oväntad läsning, en hel del bra läsning men också en del mindre bra. Recenserandet har ännu inte hunnit ikapp med läsningen och därför tänkte jag berätta lite kortare om fyra av de böcker som plöjts på verandan/stranden i sommar.

9187059096Jag gillade inte alls Den vita frun av Frida Skybäck, ändå bestämde jag mig för att också läsa författarens debutbok, Charlotte Hassel och oj, vilken tur att jag gjorde det! I den här boken får läsaren följa Charlotte som tvingas fly från sitt liv och sin hemliga förlovning till England och återvänder till Stockholm först 20 år senare, där gamla historier genast dras upp till ytan igen. Charlotte Hassel är milsvida bättre än Den vita frun och briljerar på alla de ställen där jag tyckte att andra boken föll. Den är spännande, intressant och har ingen av den överdrift och bara ytterst lite av den övertydlighet som präglade Den vita frun. Dessutom finns här ett stråk av sorg och svårigheter jag tyckte mycket om.

mitt-liv-som-pingvinKärlek är huvudtemat också i Katarina Mazettis Mitt liv som pingvin, som jag aldrig hört talas om tidigare men fick med mig hem under en biblioteksrunda. Den utspelar sig, talande nog, på en båtresa till Antarktis där en uppsjö av olika sorters människor med olika sorters problem i olika kapitel får ta huvudrollen. Det finns någonting berörande och någonting tankeväckande i den här boken, men tyvärr nådde det aldrig hela vägen och jag lade ifrån mig boken utan att vara säker på hur länge jag skulle minnas den. Det känns som att det här är en bok som pendlar mellan försök att vara en knasig komedi och försök att vara allvarlig kärlekshistoria men som istället aldrig riktigt når på djupet.

0575085134I Fantasylitteraturkursen läste jag också om en bok jag tyckte mycket om – Fire av Kristin Cashore. Vid den första läsningen såg jag den som en otäck metafor över vårt eget samhälle, Fire är ett av de monster vars mest utmärkande egenskaper är att vara vackra och därför tror sig alla ha rätt till henne. Samma sak upplevde jag vid en omläsning, jag tycker fortfarande den här boken är väldigt bra även om den är väldigt annorlunda i en jämförelse med Graceling. Läs!

En bok som också fängslade mig, mer än jag trodde den skulle göra, var Karin Alvtegens Skuld. Egentligen hade jag inte 9789173374798_200_skuld_pockettänkt läsa några deckare i sommar men också den halkade med på ovan nämnda biblioteksrunda. Den visade sig inte bara berätta en spännande historia utan också vara väldigt skönt befriad från många trista deckarstereotyper (inte en åldrad, frånskild kommisarie med alkoholproblem så långt ögat når och inte en kvinnlig polis med viktnoja – och en total ignorans över hur vacker hon egentligen är – någonstans i sikte!) Istället får en ångestfylld, utfattig före detta egenföretagare ta huvudrollen i en jakt på nya vänner, gamla skulder och igendammade historier. En deckare kanske alltid är en deckare på vissa sätt men den här tyckte jag ändå om.

4 reaktioner på ”Om kärlek i historiens tecken, nuvarande skulder och knasiga komedier

  1. Jag ska läsa de där böckerna av Frida Skybäck någon gång. Ja, även ”Den vita frun”, fast du inte tyckte om den. För jag kanske gör det…

    Det var nu ett bra tag sedan, som jag läste någon fantasy-bok. Jag undrar faktiskt om jag har läst någon sådan sedan jag tog mig genom ”Shardik” av Richard Adams för två år sedan. Men en dag ska jag väl återvända till den genren också, och då kanske det blir Kritsin Cashore.

    Karin Alvtegen… Det var inte alls länge sedan jag fick veta att hon är brorsdotterdotter till ingen annan än Astrid Lindgren! Och det måste man ju känan respekt inför!

  2. Jag var inte så förtjust i Charlotte Hassel så kanske jag därför borde prova med Den vita frun? 🙂 Cashores böcker gillar jag väldigt mycket!

    1. Ja, kanske! Eller så kanske du tycker ännu mindre om Den vita frun 🙂 Den liknar Charlotte Hassel, fast jag tyckte den var sämre.

Kommentera