På äventyr med Ester Tagg

I en litteraturvärld där det fortfarande ibland verkar som att det bara är pojkar som får gå på äventyr är böckerna om Ester Tagg en härlig virvelvind.

Ester Tagg är uppvuxen på barnhemmet Silverskeden och en dag ser hon en bild av ett flygande piratskepp i tidningen. Skeppet heter Den flygande holländaren och ska lägga till vid stadens torg så att den ökända piratkaptenen Beryll Stålhjärta kan bunkra upp innan hon ger sig av för att leta efter Svartskäggs legendariska skatt. Passande nog är det enda som Ester har kvar efter sina föräldrar en skattkarta med just ett sådant flygande piratskepp på. Ester Tagg bestämmer sig i all hast för att rymma från barnhemmet och leta upp Den flygande holländaren och Beryll Stålhjärta. Så börjar Ester Tagg och den flygande holländaren.

Jag klippte alla tre böckerna om Ester Tagg på några dagar, de är ruskigt spännande och härliga. I Ester Tagg och sjöormens öga samt Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet fortsätter Ester Tagg att huvudlöst kasta sig in i äventyr och skattjakter, slåss med elaka pirater och leta efter gnistrande skatter ombord på Den flygande holländaren. Men det hon mest av allt vill är att hitta sina föräldrar, de som var tvungna att lämna henne på barnhemmet och sedan inte synts till av någon levande människa.

Böckerna om Ester Tagg är på många sätt klassiska äventyrsberättelser och sådana älskade jag när jag var barn. Det gör jag fortfarande. Jag önskar bara att jag hade fått läsa en äventyrsbok med en tjej just som Ester Tagg i huvudrollen ibland också, då, när jag var mindre. Men det jag tycker så hemskt mycket om med de här böckerna är inte bara att både huvudpersonen och piratkaptenen är tjejer utan också att det är så otroligt otvunget. Det är inte det att Beryll Stålhjärta är piratkapten fast hon är tjej, hon är rätt och slätt piratkapten. Och tjej. Och så är det inget mer med det. Precis som många pirater i hennes besättning. Tyvärr är det just det här kruxet många barnböcker idag lider av, att de väljer att placera en tuff tjej i huvudrollen men då är hon tuff fast hon är tjej, och det finns heller inte några andra tjejer i berättelsen utan hon är ganska så ensam. Låt oss kalla det en litteraturens barnsjukdom, på väg mot verkligt inkluderande böcker. Jag älskar att böckerna om Ester Tagg inte lider av det här fenomenet. Jag älskar dem också för att de är så härligt äventyrliga på ett lite gammaldags manér, så som Frida Nilssons äventyrsböcker också är. Linn Åslund skriver rappt, roligt och fint och jag hoppas att det snart kommer fler böcker av henne.

Kommentera