Läst i februari 2020 och TBR för mars

Att februari 2020 var en av mina värsta månader på länge, det har jag redan pratat något om. Någonstans lyckades jag ändå läsa tre böcker och det är jag glad för, för det var tre fina böcker.

Bäst i februari

Allra finast var Fyra berättelser från Jorvik, en fristående bok i Ödesryttarna- serien som ger djup och bakgrund till de Lisa, Linda, Alex och Anne. Det är fyra noveller som är vansinnigt vackert skrivna och som låter läsaren lära känna Ödesryttarna ännu mer inför den sista boken i trilogin som släpps den 9 mars. Fyra berättelser från Jorvik är också otroligt fint illustrerad, en verklig pärla till bok.

Att läsa i mars

I mars återvänder jag till Cixin Lius framtida Kina i Death’s End, tredje och sista boken i sciencefiction- serien Remembrance of Earth’s Past.

Spökjägarna i London återvänder

Efter de hårresande händelserna i The Screaming Staircase har äntligen lugnet infunnit sig på spökjägarbyrån Lockwood & Co. i London. De tre unga agenterna Lucy, George och Anthony borde trivas, men i det spökhärjade London behövs fasansfulla andar att bekämpa för att byrån ska överleva. Bara barn har förmågan att se spöken, och en del särskilt mycket.

Lucy är en av dem, och när en dödskalle i en glasburk från Lockwoods källare börjar prata med henne sätts en rad händelser igång. Ett uppdrag att undersöka graven till en ohygglig gammal doktor och går helt fel när ett farligt föremål stjäls från kistan och en förfärlig gast släpps lös.

Det är mycket som är hårresande i Jonathan Strouds spökinfesterade London. Jag lyssnade på första boken under Halloween och hade enormt trevligt i de unga spökagenternas sällskap. Tyvärr verkar det som att avtalet mellan Penguin Books och Storytel inte kommer att förnyas, vilket gjorde att jag fick en varning om att alla de Jonathan Stroud- böcker jag sparat i min bokhylla skulle försvinna inom de kommande dagarna. Otroligt tråkigt, men det gjorde att jag raskt gav mig in i del två av serien.

Det jag älskar så mycket med de här böckerna är att de inte väjer för att vara riktigt otäcka. Nog för att det behövs snälla spökböcker för barn 9-12 år, vilket är hyllan de här böckerna befinner sig på, men jag har långt fler elever och barn på mitt bibliotek som eftersöker rysligare böcker och tycker att Ingelin Angerborn är lite för mesig. Då är den här bokserien helt perfekt. Den är otäck men inte så otäck att en modig 11- åring inte klarar av det, och den är också tjockare än en typisk 9-12- årsroman. Det är helt fantastiskt, för det finns lika många storläsande som modiga 11- åringar och de slukar Angerborn till frukost.

Det känns ledsamt att inte kunna fortsätta lyssna på de här böckerna på engelska för uppläsaren är ovanligt fantastisk och humorn kommer helt till sin rätt med den brittiska accenten. Jag kommer fortsätta läsa de här böckerna i pappersform istället för jag får inte riktigt nog av Lucy, George och Anthony – och alla hårresande jakter efter gastar de ägnar sig åt.

Boken finns på engelska bland annat på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris. På svenska här, här och här.

Här kan du läsa om vad jag tyckte om första boken, The Screaming Staircase.

Vart jag har varit i februari

Överallt, och ingenstans, är som det känns. Februari har varit tuff, med ett livsförändrande beslut som jag inte kommer prata om ännu. Att blogga har fått gå på sparlåga, men jag har också saknat det. Under de tio år jag har bokbloggat har det bästa alltid varit kontakten med andra bokbloggare – att läsa andras recensioner, få tips och träffas IRL på bokmässor och events. Att själv skriva är mer som ett sätt att reflektera över läsningen, minnas och spara. Utan bloggandet har jag varit vilse, försöker minnas vad jag läst men kan inte riktigt sätta fingret på det.

Men jag har varit i Orïsha. Den YA-fantasy som skulle bli avslappnande läsning under februari visade sig inte alls vara lika bra som sin föregångare och en så typisk mellanbok i en trilogi att jag snart inte orkade hålla reda på alla vändningar fram och åter innan den stora finalen kommer komma. Children of Virtue and Vengeance är bra, men inte alls så bra som Blood and Bone.

Tillflykten har varit musiken. Jag har gått från att gömma mig i lika delar peppig som melankolisk jag-kan-alla-ord-i-de-här-texterna-pop (Veronica Maggio och Stina Velocette) till jag-är-arg-prata-inte-med-mig-nu-svartmetall (Funeral Mist), vidare förbi håll-käften-kängpunk (Skitsystem) och, slutligen, till det-här-gav-mig-tonårsångest-för-18-år-sedan-depprock (Smashing Pumpkins och Radiohead). Någonstans mellan Creep och Disarm insåg jag att jag inte riktigt kunde gräva djupare och återvände till bärande pelare i mitt musikhjärta: Kent, Children of Bodom, Muse och den spellista jag kallar ”Mud” och som innehåller allt från Raubtier och Shining till Danzig och Queens of the Stone Age. Har ni hört Souldrainers cover på Kent-låten Revolt III? Den är underbar. I skarven mellan skitig metal, de omisskänliga Jocke Berg-orden och det alldeles typiska, bevarade Kent- soundet finns något magiskt. Det finns alltid något läkande i musiken som jag inte riktigt hittar någon annanstans, inte ens i litteraturen.

Ändå hoppas jag återvända till just den, nu. I min aldrig minskade TBR-hög fann jag något så fint som Berättelser från innerstaden av Shaun Tan, jag läste hundra sidor i ett svep och jag älskar den gränslöst. Jag hoppas orka och vilja skriva om den, och många fler böcker, här i mars och april.

För nu kommer också vårvintern, den nästbästa årstiden (efter hösten) som jag inte upptäckte existerade förrän jag flyttade till en stad där dagsmejan börjar krypa fram i slutet av mars. Då, när snön ligger kvar och det är minusgrader i luften men bara solvärmen får istapparna att droppa från taken, då är det som att livet återvänder. Igen.

Läst i januari 2020 och TBR för februari

Januari måste vara årets längsta månad, åtminstone 2020. Kanske beror det på att vintern har varit sämre än någonsin och varje gång en gått utanför dörren riskerat att halka på en isgata och slå ihjäl sig. Det är mörkt, det är tråkigt och det är varken vinter eller vår. Januari har på många sätt varit en svår månad för mig med tunga lass på mitt jobb och stora förändringar i mitt liv. Just nu hoppas jag på att det bara kan bli bättre.

Januari har också fått mig att återigen vara otroligt tacksam för ljudböckerna. När jag inte orkar läsa en pappersbok så lyssnar jag, och fyra av januaris sju läste böcker var ljudböcker.

Bäst i januari

Jag tyckte otroligt mycket om andra delen i Sara Lövestams serie om Kouplan, Önska kostar ingenting, men bäst i januari är nog ändå Nemesis Games, femte delen i James S. A. Coreys makalösa – och nu, ganska mörka, rymdoperaserie.

TBR i februari

I februari läser jag uppföljaren till en förra årets stora höjdare i Young Adult/Fantasy- subgenren: Children of Virtue and Vengeance av Tomi Adeyemi. Jag gillade Children of Blood and Bone skarpt och har längtat efter del 2 i den förmodade trilogin om Orïsha.

Nemesis Games – åter till yttre rymden med James S. A. Corey

Nemesis Games är femte delen i James S. A. Coreys bombastiska rymdoperaserie The Expanse, och kanske är det bästa boken hittills.

När jag läste fjärde delen, Cibola Burn, längtade jag lite tillbaka till tidigare böcker i serien där vi fick utforska rymdens alla hörn tillsammans med besättningen på Rocinante, uppleva hetsiga rymdskeppsjakter och hisnande resor i universum. Nemesis Games tar oss ännu längre bort från seriens början men ger istället ett oväntat djup till varje karaktär.

Captain Holden, XO Naomi, Amos och Alex vägar skiljs åt i de första kapitlen av Nemesis Games. Men istället för att historien blir splittrad låter Corey varje karaktär utforska sin historia för att någonstans kunna komma framåt. Nemesis Games ger sig in i ett karaktärsdjup serien tidigare inte sett, samtidigt som framtidsvisionen är intakt. James S. A. Corey utforskar mänskligheten i en skarp framtidsskildring som är både hisnande och mörk. Den säger mycket om vad människan kommer att bli när vi knäcker koden till yttre rymden, men också hur lite som kanske kommer att förändras.

”Lot of planets out there. My experience with colonies is, ah, a little checkered, but I can see the appeal of a new start”.
”There aren’t any new starts”, Bobbie said. ”All the new ones pack the old ones along with them. If we ever really started fresh, it’d mean not having a history anymore. I don’t know how to do that”.

Boken finns på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa vad jag tyckte om tidigare delar:

Leviathan Wakes
Caliban’s War
Abbadon’s Gate
Cibola Burn

Vårens bokutgivning 2020 – ungdomsböcker och någon vuxenbok

Igår längtade jag efter bilderböcker och kapitelböcker för barn upp till 9 år – idag ungdomsböcker! Och någon vuxenbok.

Ungdomsböcker

De dödas skuggor – Frances Hardinge
Än så länge har jag bara läst The Lie Tree av Frances Hardinge, men jag borde läsa fler. De dödas skuggor verkar underbar.

Ganska nära sanningen – Anna Ahlund
Kanske vårens mest hajpade boksläpp! Fantastiska Anna Ahlunds nya ungdomsbok är hett efterlängtad.

Bergtagen – Camilla Sten
Tycker jag att Bergtagen egentligen låter som en stor Norrlandsfördom? Ja. Kommer jag ändå läsa den, för att jag inte kan låta bli när någon skriver om Jämtland och skräck? Förmodligen.

En stark nolla – Sara Lövestam
Sara Lövestam är en av mina absoluta favoritförfattare, åh vad jag längtar efter denna!

Rebel – Marie Lu
Marie Lu återvänder till världen jag älskade i Legend, Prodigy och Champion. Tio år har gått i berättelsen. Det är fem år sedan jag läste böckerna och jag minns nästan inget. Men jag är oerhört nyfiken på Rebel.

Närmar du dig mjukt – Jacqueline Woodson
En till författare jag verkligen vill läsa fler böcker av är Jacqueline Woodson.

Vuxenböcker

Nätterna på WinterfeldtplatzElin Boardy
Berlin, 1920- tal, Elin Boardy. En av få vuxenböcker jag faktiskt ser fram emot i vår.

Rapport från ett slakteri – Lina Gustafsson
Jag tror att det här är en bok jag inte kommer orka läsa, det känns alldeles för jobbigt. Jag är redan vegan, men jag tror att det här är en bok många som kanske inte är veganer behöver läsa.

Vårens bokutgivning 2020 – bilderböcker och kapitelböcker

Vårens utgivning 2020 är full av fantastiska nyheter att se fram emot. Flera uppföljare och flera nya böcker av mina favoritförfattare. En härlig bokvår – så härlig att jag delar upp inlägget i två. Idag bilderböcker och kapitelböcker, imorgon ungdomsböcker och någon vuxenbok.

Bilderböcker och kapitelböcker för barn upp till 9 år

Mojängen – Martin Widmark och Emilia Dzubiak
Jag har älskat kombinationen Widmark/Dzubiak sedan den underbara Huset som vaknade. I Mojängen möter vi bröderna Rutger och Valter som, genom att försöka städa bort allt jobbigt i sitt liv, till slut nästan städar bort sig själva.

Nattens konditori – Hannah Arnesen
Jag älskade Tågresan av Hannah Arnesen och ser mycket fram emot Nattens konditori, där alla gillar olika kakor, någon är mörkrädd och någon är ljusrädd.

Månen, varelsen och jag – Ylva Karlsson och Sofia Falkenhem
En av de böcker jag ser mest fram emot. Ylva Karlsson är en fantastisk författare, i Månen, varelsen och jag berättar hon om Månne, åtta år som är trött på att förklara det här med att vara en hen. Illustrerad av fantastiska Sofia Falkenhem.

Kerstin, livet och döden – Helena Hedlund
Jag har fortfarande inte läst andra boken om Kerstin! Men jag älskade den första, och jag vill definitivt läsa även den tredje.

Kapitelböcker för barn 9-12 år

Dödens tivoli – Camilla Lagerqvist
Den här bara måste jag läsa! Övergivna tivolin är så fascinerande och beskrivningen fick mig att tänka på skräckspelet The Park som jag när en hatkärlek till sedan jag, fullständigt skräckslagen, spelade nästan hela spelet och i slutscenerna fick lämna över kontrollen till min co-op- partner som satt och höll mig i handen. Skräckblandad förtjusning, är ordet inför tivolins övergivna karuseller och Camilla Lagerqvist hör till mina absoluta favoritförfattare.

Min bror heter Jessica
Att transpersoner är så aktuella i vårens utgivning är inte en dag för tidigt. Jag är egentligen jättetveksam till sådana här titlar, jag förstår vilken effekt som eftersöks men om Jessica nu berättat att hon är en tjej så är hon ju inte längre någons bror utan en syster? John Boyne är dock en hyllad författare så jag kommer absolut läsa denna.

Mörkret faller – Helena Dahlgren
Tredje delen i Ödesryttarna! Lisa, Anne, Linda och Alex står inför sin största prövning hittills. Hästar, magi och ondska – jag längtar!

Hur svårt kan det vara?! – Elin Ek
Tredje boken om underbara Athena och Rädda Jorden- klubben kommer i vår!

Labyrinten vid vägens ände
Jag tyckte om Trädet vid vägens slut av Daniel Edfeldt, särskilt som tunnare fantasyböcker för barn 9-12 år är en bristvara. Snart får vi äntligen reda på vad som kommer hända med Will och hans beskyddare Sam.

Imorgon – ungdomsböcker!

Önska kostar ingenting

Önska kostar ingenting. Men allting annat i samhället gör det. Kouplan försöker samla burkar till sitt uppehälle, nu när pengarna från hans utredning i höstas är slut. Kouplan är privatdetektiv men lever under radarn som papperslös. Om ett halvår kan han söka asyl igen.

Sara Lövestams deckare är inga typiska sådana, de berättar inte samma historia som alla andra. Serien om Kouplan är berättelser om människor som samhället inte räknar med, inbakat i en deckarhistoria som är nog så spännande.

I Önska kostar ingenting korsas Kouplans väg med Jenny Svärd, borgarråd i Stockholm och allt annat än lättlurad. Ändå har hennes fästmö lurat henne på tvåhundratusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Generad och arg vänder sig Jenny till Kouplan, killen som rotar i papperskorgen utanför hennes hus och som påstår att han är privatdetektiv. Jenny vill hämnas.

Julia Dufvenius uppläsning av Önska kostar ingenting är fantastisk. Det är lätt att sträcklyssna, även om det tidvis också är jobbig läsning som kommer nära och gör ont. I andra delen får vi lära känna Kouplan mer, samtidigt som han tvingas rannsaka sig själv när historien om Jenny och bedragerskan tar olika vändningar hela tiden. Sara Lövestams deckare är böcker som ger mig tilltro till genren igen, som vågar och kan se bortom de tråkiga deckarstereotyperna och faktiskt berättar om verkliga människor – utan att tumma på spänningen.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första boken om Kouplan, Sanning med modifikation.

Piratförlaget, 2015.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Feministbiblioteket, Fiktiviteter, MsHisingen, Neras bokrecensioner, Dagens boktips, Som ett sandkorn.

HeatoN: Livet på spel

Jag ägnade en hel dag åt att sträcklyssna på Emil Christensens biografi Livet på spel. Emil Christensen, mer känd som HeatoN, är en levande legend i e-sportvärlden, invald i e-sportens Hall of Fame och med åtta VM-guld i Counter-Strike i bagaget tillsammans med laget Ninjas in Pyjamas.

Livet på spel är en öppenhjärtig bok om vägen dit. Som många biografier är den kanske inte särskilt litterär eller välskriven, men den är onekligen fängslande och intressant. Trots att e-sport räknas som den största sporten i Sverige, trots att bara Counter-Strike räknar med ungefär 110 miljoner utövare, ses sällan e-sport som en sport. Snarare tvärtom.

Att e-sporten har kämpat i motvind för att få räknas med är säkert en av grunderna till att HeatoN och laget Ninjas in Pyjamas gång på gång luras – av managers, av spelledare och av sponsorföretag. Emil Christensen berättar om tiden som ung och oerfaren och om smällarna det gav – skatteskulder, ensamhet, depression, förlorad vänskap, alkohol.

Livet på spel gör sig väldigt bra som ljudbok. En stor del av boken är berättelser om Counter-Strike- matcher i världsklass på olika turneringar runt om i världen, det är spännande och lätt att ryckas med i. Jag lyssnar och lyssnar och helt plötsligt har tre-fyra timmar passerat. Jag vet inte om boken håller lika väl i pappersform. Jag hade också önskat något mer av den, särskilt med tanke på epilogen där något verkligen glimmar till. En analys av e-sportens svårighet att vinna respekt, Riksidrottsförbundets syn, tjejers situation i gamingarenan, alla positiva effekter och fördelar med att spela datorspel. Om detta hade getts större plats i mellanrummen mellan världsmästerskapen i Counter-Strike hade Livet på spel kunnat bli en verkligt intressant bok.  Som det är nu är den en spännande biografi och jag tror att den kan ges både till den gamingfrälste tonåringen och farfar som vill veta mer.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Snart dags för Slangbellan och bokprovning för 2019

Varje vår sker tre stora händelser för barn- och ungdomslitteraturen: ALMA- priset, Slangbellan och den årliga bokprovningen från Svenska barnboksinstitutet. ALMA- priset är relativt välbevakat men Slangbellan glöms nästan alltid bort av medier vilket är otroligt tråkigt. Slangbellan är ett årligt pris för den bästa barn- och ungdomsboksdebutanten och ges ut i mars varje år av Sveriges författarförbund. Förra året vann Helena Hedlund med den underbara boken Det fina med Kerstin. De senaste fyra åren har priset gått till helt fantastiska barnböcker: 2017 till Lisa Lundmark för Haj-Jenny, 2016 till Fantastiska fakta om djur av Maja Säfström och 2015 till Sagan om Turid, Kungadottern av Elisabeth Östnäs. Klicka på titlarna för att läsa mina recensioner.

Jag läste knappt någon debutant 2019, tyvärr, så jag vågar mig inte på att gissa om vilka som blir nominerade. Har du någon favorit?

Nästan samtidigt, också i mars, släpper Svenska Barnboksinstitutet (SBI) sin årliga bokprovning där de tittar på statistik och trender under föregående års barnboksutgivning. Det är en fullkomlig guldgruva för den som vill hänga med i barnboksutgivningen och framförallt trendspaningen är ofta otroligt intressant. Här kan du läsa bokprovningen för 2018.

Jag vet, det är bara januari än. Men kanske särskilt i januari behövs något att se fram emot.