Fantasyn och sommarläsningen

Att sommaren skulle bli en återgång till hästböcker har jag redan berättat om, men att sommaren också på något sätt tillhör fantasyn har varit klart sedan länge. Jag läser alltid episka fantasyäventyr på sommaren, just nu har jag 100 sidor kvar i A conjuring of light och jag vill på något sätt inte läsa ut den för att den är så fantastiskt bra. Jag har också läst Daniel Edfeldts första fantasybok för 9-12 år, vad jag tyckte om den kan du läsa här, på mitt instagramkonto. Om jag vågar läsa ut V. E. Schwabs mästerliga trilogiavslutning blir det en hästbok sedan, Varsågod och rid!

Även jag behöver en paus från fantasyn, särskilt när de är så spännande och så sorgliga att hjärtat både klappar och värker.

Med långa tyglar

Med långa tyglar är inte en typisk hästbok, ändå finns allt det härliga med hästböcker här. Det är en lågmäld, sparsmakat och vackert skriven bok som ändå inte är återhållsam med känslorna.

Naja och Taxi är bästa vänner och skötare åt varsin häst på ridskolan. De är olika som natt och dag, men hänger ändå alltid ihop. Med långa tyglar utspelar sig under några korta men intensiva sommarveckor då både Naja och Taxi befinner sig mellan att vara barn och bli tonåring – och börjar växa åt olika håll.

Jag tyckte mycket om Mette Vedsøs bok, som inte innehåller stora åthävor eller skarpa intriger utan skildrar hur stilla nära vänner ibland kan glida ifrån varandra – och hur nya vänskaper kan uppstå. Med långa tyglar berättar inte allt, långt ifrån, men är en fin inblick. Det är starka känslor, hästkärlek och vänskap.

Med långa tyglar fick 2018 danska Kulturministeriets författarpris och var nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris samma år.

Boken finns att köpa bland annat på Bokus och Adlibris.

Krigens barn – andra boken i Barnserien av Per Anders Fogelström

I Krigens barn återvänder Per Anders Fogelström till de härjade arbetarna på Barnängens klädesfabrik i 1700- talets Stockholm. Mest möter vi deras barn men får också återse Sofia och Per och flera av de andra som jag tyckte så mycket om i Vävarnas barn, första boken i Barnserien.

Per Anders Fogelström berättar om många verkliga händelser, spinner Sveriges krigiska historia kring fabriksarbetarna och deras barn. Många av de karaktärer som dyker upp har funnits i verkligheten, och kanske är det fortfarande det som, liksom i Vävarnas barn, förtar lite av den värme och inlevelse jag tyckte så mycket om i Mina drömmars stad men som Krigens barn saknar.

Jag är också betydligt mer intresserad av stadens historia, och människorna i den, än rena krigsskildringar. Därför hände det sig att jag då och då lyssnade på ljudboken med ett halvt öra och någonstans ibland tappade bort berättelsen och personerna i den. Här mördas Gustav III, hans son blir avsatt, franska revolutionen bär med sig spår till Sverige, soldater reser världen runt på olika fartyg och Axel von Versen blir halshuggen. Det är intressant, men inte alltid.

Ändå är jag väldigt glad att jag lyssnade på ljudboken för Helge Skoog gör en underbar inläsning. Jag kommer fortsätta lyssna på serien, för jag är ändå väldigt förtjust i Per Anders Fogelströms ömsinta skildringar av den lilla människan, men kanske kommer jag behöva en liten paus innan nästa bok.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första boken i serien, Vävarnas barn.

Pappersboken verkar vara slutsåld men finns säkert på ditt bibliotek. Ljudboken finns att köpa bland annat på Bokus och Adlibris.

Selamlik – Khaled Alesmael

Selamlik är den vemodiga, men också hoppfulla, berättelsen om Furats resa från Syrien till Sverige. Om hur homosexuella män träffas i parker och badhus i det krigsdrabbade Syrien – och om hur rädslan för att bli straffad som en syndare förföljer Khaleds mardrömmar ända in till asylboendet i småländska Åseda. Det var där Khaled Alesmael återigen började skriva, inlåst på asylboendets toalett var orden tvungna att komma ut.

I Syrien finns kriget. Men här finns också en stark känsla av hem och familj, en värme och närhet i de badhus i Damaskus där homosexuella män möts. Här finns varma möten med vänner och älskare, och tillit. Det är fint att det inte bara är den sönderbombade sidan av Syrien Khaled Alesmael berättar om. I kontrast är det instängda asylboendet i Åseda ångestfyllt, hemskt på ett helt annat sätt än krigets fasansfulla existens. Khaled Alesmael krossar fördomar om Syrien, invandrare, homosexuella och män – och skildrar också hur skoningslös den svenska asylprocessen är, i många fall framförallt för HBTQ-personer. Sverige är inte alls så framåt i HBTQ-frågor som en kan förledas att tro, åtminstone inte för flyktingar.

Selamlik berättar historien om Syrien vi kanske inte har hört innan. Om en vilsen ung man som är HBTQ-flykting men inte ens i Sverige vågar vara helt öppen med sin läggning. Khaled Alesmael berättar drabbande och nära, varje mening känns långt in i hjärtat. Selamlik är en kort bok som egentligen skulle kunna läsas på en eftermiddag men som tog mig betydligt längre tid att ta mig igenom. Det är tungt att läsa om det svåra, men det är också fint att läsa om det ljusa och hoppfulla. Om kärleken, hur stark den är. Selamlik är atmosfärisk, tar med mig till ångande badhus i Syrien och till smutsiga golv i offentliga lokaler i Småland. Selamlik berättar en historia jag önskar många kommer att läsa.

Från och med nu ska det inte vara hemligt längre. Det är detta jag måste kämpa för. Jag måste berätta om denna osynliga värld som varit dold alldeles för länge. 

”Khaled Alesmael är journalist och prisbelönt för sitt arbete med radio och teve i Damaskus, Beirut, Amman, Kairo och Istanbul. Han har arbetat på Uppdrag granskning och gjort reportage för bl.a. Konflikt i P1 och tidningen Ottar. Selamlik är hans skönlitterära debut. En roman som bär på egna och andras erfarenheter från de urbana homosexuella rummen i det nu sönderbombade Syrien.”

Leopard förlag, 2018.

Du kan köpa boken bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Istället för bokcirkel, Enligt O.

Semesterläsning och hästböcker

Det var 14 år sedan jag slutade läsa hästböcker. När min älskade häst dog orkade jag inte längre med skildringarna av blanka hårremmar, sammetslena mular och läderdoftande sadlar. Det gjorde för ont. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag saknat hästarna, även om det ständigt funnits som en molande värk längst in i hjärtat – särskilt när jag varit ledsen och mått dåligt. Det är i just de stunderna din hästvän är den allra mest förstående och förlåtande.

Jag klarar mig inte utan. För några månader sedan fick jag av en slump chansen att få hänga i ett underbart litet stall och rida på en häst då och då, allt på grund av en ny bekantskap. Det har gjort mitt liv bättre, det finns inget annat sätt att säga det på.

Med det började jag också åter längta efter hästböckerna. 2018 var Med långa tyglar, skriven av danska Mette Vedsø, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Nu har den blivit översatt till svenska och den känns som en fantastiskt fin början på att åter på riktigt ge sin i hästböckernas värld och en bra början på semesterläsningen – även om jag tjuvstartade med serien om Ödesryttarna i våras, som inte bar med sig lika mycket svåra känslor då jag valde att se på dem som fantasyböcker. Fina är de i vilket fall.

 

Frankenstein in Baghdad – Ahmed Saadawi

Frankenstein in Baghdad är en satirisk tolkning av Mary Shelleys skräckklassiker, placerad i nutidens USA-ockuperade Baghdad. Ahmed Saadawis bok är dock inte så mycket av en skräckhistoria på samma sätt som Shelleys, det otäcka i den går snarare att återfinna i den skarpa samhällsskildringen.

Monstret i sig är, länge, främst en skugga i utkanten av berättelsen. Längs Baghdads förstörda gator möter vi ett helt persongalleri av människor som på ett eller annat sätt blir indragna i monstrets historia. Monstrets skapare, Hadi, samlar ihop likdelar från explosioner och syr ihop dem till en spegelbild av Frankensteins monster – som en protest mot att regeringen inte begraver dem. Vad han inte hade förväntat sig var att en ensam själ utan kropp skulle ta sin boning i monstret.

Ahmed Saadawis monster har alltså en tydlig själ, någon som finns i den monstruösa skapelse som sprider skräck i Baghdad. Ändå skapar inte monstret lika mycket uppståndelse som det kanske skulle gjort, i ett Baghdad som är märkt av kriget och där så många människors liv är förstörda.

Frankenstein in Baghdad rör sig mellan fantasy, skräck, satir, samtidsskildring och magisk realism. Här finns ett sammelsurium av människor, alltifrån journalister till en äldre dam som tror att monstret är hennes återvändande son, präster, kaffehusägare, grannar, hotellägare, vaktmästare, mäklare, astrologer och gangsters. Ändå känns den sammanhållen på något sätt, berättelsen är ständigt intressant och tankeväckande. Frankenstein in Baghdad fanns med på Man Booker International Prize korta lista 2018. Jag hade nog i vanliga fall inte plockat upp den, jag blev tipsad om den när jag eftersökte böcker till min Fantastisk- världsutmaning och jag är mycket glad att den kom i min väg.

Du kan köpa den på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Historieläraren – Matt Haig

Tom Hazard ser ut som vilken 41-åring som helst, men i verkligheten är han hundratals år och har vandrat genom världshistorien sedan 1500- talet. Han har en ovanlig åkomma som gör att han åldras långsammare än andra, och tvingas flytta runt till olika ställen varje årtionde för att inte avslöjas.

Jag har läst min beskärda del av böcker där huvudpersonen skrider genom århundraden och lämnar spår efter sig i världshistorien – men de har då utan undantag alltid tidigare varit blodiga sådana. Visst påminner Historieläraren då och då om en klassisk vampyrskildring i sin lågmälda melankoli och i sina besök på mörka jazzklubbar i 1920- talets Paris, men skräckskildringen får lämna plats för mer svävande betraktelser om livet och kärleken. Det är en ovanlig, men inte helt oäven, upplevelse för mig att huvudpersonen betraktar historiens skeende utan att sätta tänderna i den.

Historieläraren lämnar mig dock en smula kluven. Jag tyckte otroligt mycket om den ovanliga historieskildringen, världshändelser sedda ur tillbakablickar från någon som överlevt till 000-  talet. Hur Tom letar efter sin försvunna dotter är också gripande och spännande. Sidoberättelsen, däremot – eller om det egentligen är huvudhistorien, det känns lite oklart – om hur Tom pressas av en världsomspännande organisation för att inte avslöja sin åkomma känns något krystad. Den intresserade mig föga och det känns som att den bara fanns där för att tillföra spänning, en spänning berättelsen inte behöver för att den är så engagerande i sig.

Historieläraren som helhet är en uppslukande berättelse. Ljudbokens många timmar försvann otroligt fort, något jag inledningsvis inte trodde var möjligt då inläsningen är långtråkig med en av de mest segdragna röster jag någonsin hört i en ljudbok. Men berättelsen väger över. Jag tyckte mycket om Historieläraren, men jag rekommenderar pappersboken – eller kanske ljudboken på engelska.

Pappersboken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Fiktiviteter, Boktokig, Vargnatts bokhylla, Carolina läser, Västmanländskan, Bokgalleriet, stories from the city, Ugglan & boken, Just nu just här, Läsvärd eller inte?, Hanneles bokparadis, Systrarna böcker.

Läst i juni 2019 och TBR för juli

Juni 2019 var inte min bästa läsmånad. Läsron hade svårt att infinna sig, ändå läste jag några fina böcker. Förutom bokhögen också två ljudböcker, Carry on och Historieläraren.

Bäst i juni

Carry On! Helt klart Carry On! Åh, kärleken, glöden, magin, skurkarna, vampyrerna, vänskapen. Carry On är sprudlande fantastisk YA med en touch av Harry Potter och jag älskade den mer än jag trodde skulle vara möjligt. Det kommer inte dröja länge innan jag läser den igen. Här kan du läsa min recension.

TBR för juli

I juli läser jag Med långa tyglar, som var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2018 och som i år översatts från danska. Det blir min stora återkomst till hästböckerna som lite försiktigt inleddes med Ödesryttarna.

Carry On – Rainbow Rowell

När du älskar en bokserie riktigt, riktigt mycket vill du ofta läsa och veta precis allt om den. Även om det inte är författaren som skrivit. Det är en av anledningarna till att det finns så otroligt mycket omkring- berättelser och fanfiction till verk som Harry Potter.

Den här recensionen handlar egentligen inte alls om en Harry Potter- bok, men ändå gör den det. Kanske handlar den allra mest om den stora kärlek så många känner till en av litteraturhistoriens mest populära barnboksserier någonsin. Själv har jag älskat böckerna om trollkarlsvärlden sedan jag läste första boken 1999, ändå har jag aldrig varit någon som gett mig in i de ton av fanfiction som finns omkring serien. Därför lockade aldrig riktigt Fangirl eller Carry On, men eftersom Rainbow Rowell är en så exceptionellt bra författare läste jag böckerna ändå.

Fangirl är en av de allra bästa böcker jag läst. Det är nödvändigt att börja med Fangirl, för det är i Fangirl du lär känna Cath, fanfictionförfattare och stort fan av bokserien Simon Snow. Simon går på Watfords School of Magics och går i lära hos The Mage för att slåss mot The Insidious Humdrum. Att Simon Snow- böckerna är en mer vuxen spegelbild av Harry Potter- böckerna i Fangirl är mer än självklart. Så vad skulle Carry On, Caths fanfiction av den åttonde boken om Simon Snow som är utgiven för läsare i vår värld, kunna ge en läsare som hen inte redan fått i Harry Potter? Mycket, skulle det visa sig. Carry On är Young Adult- fantasy när den är som allra, allra bäst. Att den är en spegel av Harry Potter är sant, men den är långtifrån en kopia. Jag skulle vilja påstå att det är den perfekta boken för den läsare som åldrats i takt med Harry Potter- böckerna, en vuxnare Harry Potter som också har mycket av det som Rowlings serie saknar.

Framförallt älskar jag den spirande kärlekshistorien mellan Simon och Baz. Jag vet att många HP-fans gärna vill lyfta fram ”Dumbledore är gay” till försvar för J. K. Rowlings avsaknad av HBTQ- personer i sin bokserie men det är ett väldigt klent försvar då det faktiskt aldrig skrivs ut i böckerna. Det är mer av en pinkwashad efterhandskonstruktion än faktiskt representation. En YA är oftast ingen YA utan en riktigt glödande kärlekshistoria och i Carry On glöder det. Oj, vad det glöder! Men det är också mörkt, och svårt, på ett helt annat sätt än det är i Harry Potter. Det barnsliga finns inte där, men däremot en underbar humor som känns så engelsk att det är svårt att ta in att Rainbow Rowell är amerikan.

Så, vad handlar Carry On om? Simon Snow vill egentligen bara njuta av sitt sista år på Watford School of Magics men tillåts aldrig göra det, mitt i att hans flickvän har gjort slut, att hans mentor vill gömma honom från omvärlden och att hans rumskamrat är försvunnen. Och så var det historien med The Insidious Humdrum som vill ta kål på honom för evigt.

Carry On är helt enkelt ljuvlig. Jag lyssnade på den, på engelska, och inläsningen var en av de mest fantastiska jag lyssnat på, någonsin – det är inte ofta jag genast vill börja om med en bok så fort jag lyssnat klart. Jag önskar så att jag hade den oläst och du kan skatta dig lycklig som har det. Men du, läs Fangirl först.

Du kan köpa boken på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa vad jag tyckte om Fangirl.

Biblioteksfynd och helgläsning

Bland det bästa med att vara bibliotekarie är alla chanser du får att hitta oväntade och fantastiska böcker du bara måste låna hem. Det allra sämsta med att vara bibliotekarie är de till synes omöjliga läshögar som skapas hemma. De senaste tillskotten är Oss håller inga bojor, oss binder inga band!: på långritt i 1920- talets Europa med Linde Klinckowström von Rosen samt Herrgårdsfruns recept. Kanske lyckas jag läsa dem i helgen men å andra sidan ska jag jobba lördag så kanske kommer jag då bara blir förälskad i nya böcker och bära hem dem under löftet att någon gång, i någon tid, faktiskt läsa dem.

Jag kallar det för ”stöd ditt lokala bibliotek”.