Parfymen – Patrick Süskind

Parfymen – berättelsen om en mördare är historien om Grenouille som föds i 1700- talets Paris mitt i den fattigaste slummen. Han tas ifrån sin mamma som på grund av sin fattigdom tänkt låta honom självdö, och placeras hos en amma. Men Grenouille är ett konstigt barn, han har ett oerhört skarpt luktsinne men själv avger han ingen lukt alls. Människor finner honom inte bara annorlunda utan också vidrig och vill inte ha något med honom att göra. Han forslas från barnhem till barnhem och till slut växer han upp, får anställning som springpojke hos en parfymör och finner där sitt kall, han ska göra den bästa parfymen som finns. Att det inkluderar att offra människoliv, bryr han sig inte så mycket om.

Jag är väldigt kluven till vad jag tycker om Parfymen. Den är inte särskilt spännande, men det är intressant och väldigt ovanlig. Jag har en liten (nåja) faiblesse för utstötta karaktärer och sådana som befinner sig i samhällets skuggsida (typ Eric i Phantom of the Opera, Qausimodo, Lestat, Heathcliff osv…), men Grenouille går verkligen inte att tycka om, hur utstött han än är. Oftast är det samhällets vägran till accepterande som gjort dessa personer onda fast de egentligen var goda från början, allt på grund av hur de ser ut eller hur de är – se bara på Frankenstein som säkert var den första i den genren – men Grenouille verkar ha en ondska i sig själv och en likgiltighet för människan jag inte kan minnas att någon av de andra av alla samhällets olycksbarn jag tycker om, har. Kärleken, som oftast brukar vara sådana karaktärers enda försonande drag och som gör dem lätta att både tycka om och tycka synd om, saknas helt hos Grenouille. Han älskar inte någon och jag är faktiskt ganska imponerad över hur Patrick Süskind lyckas göra honom så frånstötande.

Det som också slår mig är hur utmejslade alla karaktärer runtomkring Grenouille är, hur välbeskrivna de är och hur nära inpå livet man kommer dem under väldigt få sidor och väldigt liten del av deras egen livstid. Hans första amma, hans andra amma, prästen däremellan, parfymören Baldini, skojaren Tail-Espinasse och fadern till ett av hans offer. Inte bara deras livshistoria berättas utan också deras död, även om den inträffar långt efter Grenouille passerat deras liv. Det blir ett myller av sorgliga livsöden, alla verkar gå ett svart slut till mötes och – avsett eller inte – blir det väldigt mycket mer död i Grenouilles spår än bara de lik han sprider för sina egna händer.

Parfymen är verkligen ingen spänningsroman men den är inte heller särskilt tjock, 244 sidor i pocketupplagan från 1999 jag lånade på bibblan. För mig tog den ganska lång tid att läsa men sammantaget tyckte jag ändå den både var intressant och annorlunda.

0 replies on “Parfymen – Patrick Süskind”

  1. Tella skriver:

    Jag lånade den för nåt år sen, men kom aldrig ”in” i den…kanske ska ge den ett nytt försök längre fram…

    • Eli skriver:

      Jag hade också väldigt svårt att komma in i den och spännande blev den väl just aldrig men den var ändå läsvärd, mest på grund att Grenouille är en så märklig karaktär. Ingenting som jag hoppar och skuttar över dock..

  2. Om inte annat så börjar det ju nästan höra till allmänbildningen att ha läst den =) Själv har jag ännu inte läst den, men tror nog jag ska ta och göra det nu =)

  3. Boktokig skriver:

    Jag var också väldigt kluven till vad jag tyckte om den efter att ha läst den. Det är ingen mysbok precis.

Kommentera