Queering Sápmi och det viktiga samtalet

”Berättelser är ett av de starkaste verktygen för att skapa förståelse, respekt och insikt i andra människors liv.” Detta skriver Elfrida Bergman i texten på Kulturrådet om Queering Sápmi. Att lyssna på andra människors livsberättelser skapar inte bara ödmjukhet utan kan också ge en insikt om sitt eget liv. Livsberättelser tydliggör de starka normer vårt samhälle är byggt på, synliggör förtrycket de medför mot de som inte passar in i en slags skapad mall.

Att Elfrida Bergman har rätt i det hon säger behöver en bara öppna Queering Sápmi för att förstå. Här har Elfrida Bergman och Sara Lindquist samlat berättelser om ett queert Sápmi, ett som – åtminstone då, när boken gavs ut 2013 – fick synas väldigt lite. Queering Sápmi försöker förstå hur det är att vara minoritet i en minoritet, om det sliter eller stärker. Projektet, och boken som är resultatet, ville synliggöra hbtq-personer i det samiska samhället och den vilar på berättelser från samiska hbtq-personer – de som är öppna och de som ännu inte vågar eller kan vara det.

Queering Sápmi är en av de starkaste böcker jag läst, en som kommer följa mig förmodligen hela mitt liv. Berättelserna känns så oerhört nära, varenda en av dem. Här finns glada berättelser om trygga familjer, öppna samhällen och lycklig kärlek, men det finns också historier om våld och tystnad. Hur svårt det var att vara olika i ett, ofta, mindre samhälle. Hur mycket en familjemedlems eller väns stöd kunde betyda då.

Så, skulle det samiska samhället vara mer homofobt än andra? Nej, Bergmans och Lindquists bok ger en betydligt mer komplex bild än så. Många berättelser vittnar om en tystnadskultur, men det framgår också tydligt att den är skapad av den kolonialism och det förtryck den svenska staten och det svenska samhället utsatt Sápmi för. Det finns en bild som återkommer, om och om igen, av att viljan att allt ska vara ”normalt” grundar sig i en vädjan om att allt på ytan måste se perfekt ut för att räknas. Det finns en tydlig föreställning från svenskt håll om vad en same ska vara, att hen ska ha renar och vara klädd i kolt, och att omedvetet försöka leva upp till någon slags föreställning som kanske inte alls stämmer skapar också ett förtryck inifrån, stärker normen att allt måste se perfekt ut.

Artikeln jag tidigare berättade om på Kulturrådet är otroligt intressant att läsa, både före och efter läsningen av boken. Elfrida Bergman berättar om tanken bakom projektet, men också om arbetet med översättningen. Queering Sápmi finns på svenska, finska, nordsamiska, sydsamiska, lulesamiska, norska och engelska. Översättningsarbetet kantades av frågor och ledde till en nyansering av de samiska språken där ord som ”androgyn” och ”queer” tidigare inte funnits. Det här arbetet skedde med hjälp av samiska queera personer.

Queering Sápmi var ett arbete som pågick under tre år och boken grundar sig i en utställning som har turnerat runt på många ställen. Jag är osäker på var den är just nu men den förvaltas av fjäll- och samemuseet Ájtte i Jokkmokk och jag tycker verkligen att du ska se den om du får chansen – och läs boken. Queering Sápmi är en fantastisk bok, viktig och normbrytande. Den breddar en ingrodd bild av samer men är säkert också  oerhört viktig för de personer som medverkar i den. Som Elfrida Bergman säger kan det ofta bli lättare att berätta igen om du en gång har blivit lyssnad på och tagen på allvar. ”Ett queert samiskt samtal kan föda många fler”.

Artikeln från Kulturrådet jag citerar finns här.

Här finns en annan artikel om projektet, på samer.se.

Här är hemsidan för Ájtte.

Boken verkar vara slutsåld överallt men förhoppningsvis kan du låna den på ditt bibliotek.

Fler som läst: Dagens bok.

1 thought on “Queering Sápmi och det viktiga samtalet

Kommentera