Reckless, Levande skuggor – Cornelia Funke

Levande skuggor är andra delen i serien om Jakob Reckless, första boken har jag skrivit om här och har ni inte läst den kan det förekomma små spoilers för den.

I Reckless, första boken, tog Cornelia Funke för första gången med läsaren bakom spegeln till den andra världen, den som ser ut ungefär som vår fast den innehåller häxor, feer, jättlingar, dvärgar, goyler, älvor, hamnskiftare och en hel del annat oknytt som både liknar och inte liknar det som finns i folktron. I Levande skuggor är det återigen dags att bege sig till Spegelvärlden där Jakob denna gång jagar ett botemedel till sig själv och den förbannelse han fått av den mörka fen.

Jag älskar de små och stora förändringar Funke gjort med de vanliga trollen och jättarna och därmed skapat en helt ny värld, och jag älskar att hon har placerat ut föremål ur sagornas värld och gjort dem till hett eftertraktade byten för skattjägare – här finns bland andra Askungens glassko och Snövits äpple och alla har de egenskaper som hjälper eller stjälper.

I Levande skuggor är Jakob verkligen på jakt – hans liv hänger på en skör tråd och han jagar just sådana magiska föremål för att kunna rädda det. Samtidigt är en skattjagande goyl ute på ungefär samma uppdrag och det blir en halsbrytande jakt som både är spännande och eftertänksam.

Har du inte läst Cornelia Funkes böcker – gör det. Jag älskade Reckless men faktiskt är Levande skuggor ännu bättre och det inte bara för att den är en fantastiskt fantasyshistoria – den säger också en hel del om vårt samhälle idag och den ställer frågor om kärlek och besatthet och om vad ondska egentligen är. Det ligger ett slags sorgaktigt skimmer över hela historien som verkligen berör, för även om Spegelvärlden kan sägas befinna sig ungefär tvåhundra år efter vår egen värld i teknologin finns det små glimtar till att det kanske inte kommer vara så för alltid – maskinerna tar även här över allt mer. Det griper mig om hjärtat när en gammal gubbe muttrar om att ”ska verkligen järnvägen vara en så bra idé” och när diligenskuskarna envist fortsätter stanna vid sitt gamla skjutsställe som nu är en järnvägsstation. Inte ens sagorna varar för evigt och sakta men säkert töms Spegelvärlden på magiska föremål och någonstans börjar även Jakob inse det, skattjägare som han är.

Det är sorgligt, men det är också vackert och fängslande och jag är störtkär i Cornelia Funkes detaljrikedom och finurlighet – bara en sådan sak som att kartan ser utungefär som vårt eget Europa men där länderna heter äldre namn som Albion, Valakia, Lothringen, Eire och Catalonia.

Jag älskar också hennes fantastiska illustrationer som pryder varenda nytt kapitel och verkligen ger en extra dimension åt historien.

Cornelia Funkes böcker har en hedersplats i min bokhylla och Levande skuggor kommer definitivt också hamna där.

Opal, 2012.

Kommentera