Samlade svenska kulter – Anders Fager

När jag läste Svenska kulter i höstas slog det mig först och främst vilken bra berättare Anders Fager är. Explicit och splatter-klingande skräck i all ära, men det är den dolda skräcken mitt ibland oss som skapar den allra kallaste isklumpen i magen och det är den Anders Fager så hårresande skickligt tecknar.

Samlade svenska kulter är en novellsamling där Svenska kulter utgör den första tredjedelen. Min favorit då är min favorit nu också, Den brutne mannens önskan är den bästa novellen i min mening och även den som står ut bland de andra som något ovanligare. Enkelheten i berättelsen för fram den hjärtskärande handlingen ännu mer, en enkel bonde som för länge sedan blir av med sitt liv och sin familj.

Gemensamt för de flesta novellerna är den förtätade stämningen och de obehagliga stråk av ondska som stryker alldeles i utkanterna och ibland gör sig storslaget påminda i blodbad, misshandel och massjälvmord. Men som allra obehagligast är den när den smyger omkring i berättelserna, i den vardagen vi tror att vi känner så väl och i de människor vi ser omkring oss varje dag.

Om Svenska kulter var en novellsamling med märkliga trådar som inte riktigt hängde ihop, är Samlade svenska kulter berättelsen som flätar ihop till en väv, som binder samman novellerna med fragmenten och som skapar en värld istället för lösryckta berättelser. Det är ett sammanhang som är svårt att skaka av sig, svårt att vifta bort och som följer med i tankarna länge. Det är just den krypande skräcken Anders Fager är så duktig på att beskriva, de annorlunda människorna som man inte alltid ser, och sällan tror att de verkligen finns. Men med Fagers penna blir de på något sätt levande ändå, de finns i skymundan av den verkliga världen men de finns ändå.

Jag tycker inte om alla novellerna. Mormors resa i den första delen är och förblir den som rör mig minst, inte heller Pigornas trappa i den tredje delen lyckas. Kanske det är för att den verkar utspela sig på fyrtio- eller femtiotalet men inte alls lyckas fånga andan av den tiden, kanske för att den aldrig riktigt når någonting större.

Däremot gör de inte lika mycket skada i Samlade svenska kulter som i den mycket kortare föregångaren. Den här boken är så laddad och så kompakt, så fylld av inneboende skräck att de noveller och sammanhang jag inte gillar eller inte förstår flyter bort och försvinner. Det overkliga i vardagen är just det som i det närmaste är ångestframkallande, och Samlade svenska kulter är ett riktigt bra exempel på ångestframkallande skräck.

Vinn Samlade svenska kulter här!

5 replies on “Samlade svenska kulter – Anders Fager”

  1. Anders Fager skriver:

    YO! Eli! Pigornas Trappa utspelar sig typ 1892. Ville bara säga det… 😉

  2. […] den första tredjedelen och resten är nyskrivet. Jag har läst och recenserat både första och andra boken och i våras gjorde jag en intervju med Anders […]

  3. […] svenska skräckförfattare att hålla ögonen på är Magnus Nordin, Caroline L Jensen och Anders Fager – den sistnämnde gjorde jag en intervju med i somras som du kan läsa […]

  4. […] tyckte om Anders Fagers förra bok Samlade svenska kulter och jag tycker om Jag såg henne idag i receptionen. De båda verken är ganska olika, vissa […]

  5. […] Samlade svenska kulter är en fantastisk samling skräcknoveller där det lågmälda blandas med det explicita och skräcken ständigt är närvarande. Smutsig svart sommar bygger på en av novellerna i samlingen, det är den Lovecraftosande berättelsen om ett uråldrigt monster vid en dansbana i Borås som dyrkas av stadens unga kvinnor. […]

Kommentera