Separationsångest

Två dagar i veckan jobbar jag numera på en biblioteksfilial en bit utanför stan där jag bor. De sammanlagda en och en halv timmes bussresorna i veckan har naturligtvis resulterat i en grav ökning av mitt ljudbokslyssnande och just nu har jag ungefär tio minuter kvar av sista boken i Vilhelm Mobergs Utvandrar-serie, Sista brevet till Sverige. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka så mycket om de här böckerna som jag har gjort, varför kommer jag att berätta så fort jag samlat tillräckligt mycket mod till att lyssna på de där sista tio minuterna.

Men så länge jag inte gör det så känns det som att jag åtminstone har lite, lite av böckerna kvar framför mig och det är en känsla jag inte alls vill bli av med.

17835295Åh, och de fantastiska framsidorna på pocket- och ljudboksversionerna. Så vackert att jag vill sätta upp det på väggen.

2 reaktioner på ”Separationsångest

  1. Jag känner igen mig så i den där känslan av att man inte vill att det ska ta slut. Kan också skjuta upp att läsa ett slut bara för att jag inte vill att det ska vara över ännu. Ångesten!

    1. Eller hur! Men det är ju ofta så himla svårt att sluta… (låter inte alls som typ beroende nu 🙂 )

Kommentera