Seriehelg: 3 x Zelda

9789186003425_200_zelda_haftadFörsta boken i Zelda- serien gjorde mig inledningsvis lite tveksam. Jag  hade väldigt roligt åt superfeministen Zelda som har fler ideal än hon lyckats upprätthålla och allt som oftast faller i de fällor hon själv så gapande förkastar. Samtidigt så blev det ibland en lite för stark bild av att inga ideal faktiskt går att upprätthålla och att feminism bara är hyckleri.

Men ju mer jag läste, desto mer ändrade jag uppfattning och desto mer älskade jag. Det går faktiskt att skämta om allt och faktiskt är vi säkert alla ganska inkonsekventa, även med ideal vi verkligen tror på. Och faktiskt så behöver man inte heller upprätthålla varenda ideal man föresätter sig eller tror att man behöver föresätta sig. Zelda är mänsklig, helt enkelt. Samtidigt är hon fantastiskt rolig, på sina ställen ganska självständig men framförallt – och det är det här jag älskar mest – så får hon vara den hon är och ligga runt precis hur mycket hon vill utan att det förekommer någon slut-shaming. Hon kastar kläderna ganska ofta, utan att för den skull tecknas som ett objekt – däremot problematiseras den och många andra frågeställningar ofta vilket jag också gillas. Zelda är smart, hon tar diskussioner, hon gapar och skriker, hon träffar en kille genom att vråla ”KYSS MITT HÅRIGA FEMINISTARSLE” åt honom.

Jag älskar det.

Zelda-2

Andra albumet, Zelda – kampen fortsätter, tar vid där det första slutar. De går säkert bra att läsa fristående men det finns ändå en tråd genom alla tre albumen. Här börjar Zelda på konstskola, träffar sitt svin till ex-pojkvän och flyr tillslut när verkligheten blir för bister och påträngande. Jag var minst lika förtjust i tvåan som i trean. Tredje albumet gillade jag dock nog ändå bäst.

9789175150277_200_zelda-vs-patriarkatetZelda vs. Patriarkatet heter tredje albumet och det fortsätter berätta om Zelda som kämpar med att upprätthålla sina ideal och med att inte hamna i den patriarkala fällan. Det går sisådär.

Men det som är så inspirerande med Zelda- serierna är kanske inte framförallt Zelda själv och de ideal hon slåss så hårt för att upprätthålla men ganska ofta tappar, utan snarare de serierutor som ibland nästan verkar vara i förbigående men som i en ruta säger så mycket om det normfyllda samhälle vi lever i. Lina Neidestam är fantastiskt duktig på att beskriva strukturer och nåla fast saker som upprätthåller dem med några få serierutor – hon ifrågasätter och problematiserar slut-shaming, kärnfamiljsideal och fördomar i korta, kärnfulla serierutor. De tre Zelda- albumen var helt enkelt en uppenbarelse och jag hoppas att de snart kommer i nytryck (Hej Kartago…?) för det här är album jag kommer läsa igen och igen och helst vill ha hemma i bokhyllan och klappa lite på, då och då.

3 thoughts on “Seriehelg: 3 x Zelda

Kommentera