Serier schmerier – eller något om svårigheten i att veta vad som egentligen är vad

Senaste stadsbiblioteksbesöket jag och en klasskompis företog oss genererade – förutom en hög böcker vardera – även en rätt långdragen diskussion om klassificering av böcker och då särskilt ungdomsböcker och serieromaner.

Ska det vara så svårt, egentligen? Och ska det göras i den utsträckningen det görs?

Jag är oftast positiv till den omfattande genreindelningen av ungdomsböcker på stadsbibblan här i stan – speciellt eftersom utlåningen av ungdomsböcker har gått upp markant sedan det började göras. När man går omkring och strosar och letar böcker på måfå är det faktiskt alldeles fantastiskt för man kan lätt dammsuga hyllan med ”skräck, rysare och spöken” och behöver inte leta efter dem på den vanliga hyllan.

Men just då letade jag efter något speciellt, nämligen seriealbumet Locke & Key 1 och vi höll på att bli galna innan vi lokaliserade det. Det fanns inte i seriehyllan, inte i engelskahyllan och inte i ungdomsseriehyllan. Till slut återfanns det på baksidan av ungdomsseriehyllan där de engelska serierna befann sig. Det var väldigt dåligt markerat i katalogposten att det ens fanns en hylla som hette ”Ungdomsserier på engelska”.

Just seriealbum verkar vara något som inte är alldeles lätt att kategorisera. Ett slående exempel är att vi hittade tre olika delar av Frances på tre olika ställen – en i ungdomsseriehyllan, en i vuxenseriehyllan och en i regnbågshyllan. ”Huller om buller” verkade vara temat just för seriealbum för det fanns barn- och ungdsomsserier i vuxenseriehyllan och vuxenserier i ungdomshyllan – självklart kan gränserna vara flytande men det fanns många uppenbara felplaceringar.

Är det bara slarv eller anses grafiska romaner som extra svåra fall? Är det vanligt att serierna utsätts för en viss ignorans när det gäller att kategorisera dem?  Jag vet att jag både nu och tidigare reagerat över att fantasy/sf/skräck kategoriseras på ett ibland väldigt lustigt sätt men den uppenbara röran bland seriealbumen var betydligt värre än så.

Borde man kategorisera grafiska romaner? Borde man kategorisera böcker i små delar överhuvudtaget?

Vad tycker du?

10 thoughts on “Serier schmerier – eller något om svårigheten i att veta vad som egentligen är vad

  1. Jag har länge tyckt att allt för mycket får trängas under signumet H, alltså skönlitteratur. Jag tycker att skönlitteraturen skulle kunna delas upp på minst två olika signum. För facklitteraturen delas ju upp i hur många olika signum som helst.

    1. Ja, det är sant. Problemet är väl kanske att det inte är lika lätt att dela upp skönlitteratur i kategorier som det är facklitteratur? Det som kan hända är ju, som det gjorde oss, att det blir svårt att hitta böcker för att de kan tillhöra flera kategorier och en bibliotekarie och en läsare kanske skulle kategorisera samma bok på olika sätt. Här hade ju till och med biblioteket kategoriserat olika, tre böcker i samma serie under olika kategorier.

      1. Jag skulle vilja föreslå att ”vanlig” skönlitteratur, alltså romaner och noveller, skulle kunna vara inom ett signum, medan resten av skönlitteraturen (som poesi, serier och sagosamlingar) skulle kunna placeras på ett annat, eller flera andra. Det är ju trist när det blir svårt att hitta en särskild bok, och jag hoppas väl att ett nytt system skulle göra det ännu krångligare.

        1. Hoppsan! Jag menar ju ”Jag hoppas att ett nytt system INTE skulle göra det ännu krångligare”.

        2. Fast är det inte så det är på de flesta bibliotek? Poesi och serier står ju oftast för sig, allt är ju under H men det finns ju oftast underkategorier. Det jag syftar på främst är att många bibliotek delar upp i typ ”deckare”, ”skräck” och så vidare. Där kan ju gränserna vara mer flytande än mellan romaner och poesi, till exempel.

          1. Visst, underkategorier finns det ju, men… Äsch, bara man har lärt sig systemet, så funkar det ju ändå.

  2. Vilken fråga! Jag tycker den är svår på sitt sätt. Ibland blir det bara dumt att kategorisera för att man liksom bestämmer vad boken är mest… ;P Och då kan det bli lite fel ibland. Ibland är det kanske bäst att försöka vara så lite kategoriserande som möjligt …

    Ibland håller jag på att leta ihjäl mig på stadsbibblan i Jönköping på grund av deras 1. söksystem, 2. placeringar… Men till slut hittar man ju oftast det man söker och ibland får man faktiskt fråga! (;

    1. Ja, jag tycker också att det är åt båda hållen. Det är kul att ha kategorisering för att det roligt att ”browsa” vissa kategorier men som sagt, det är lätt att det blir fel!

      1. Ja, men det är ju precis så det är någonstans! Man måste nog hitta ett system och en balans som fungerar just på ens eget bibliotek och med referens till det utbud man har. Man får väl lov att testa sig fram också på biblioteken antar jag. (:

        Men bra söksystem i kataloger är någonstans a och o, vilket jag tycker att stadbibblan här har gått ifrån. Till min förtvivlan… ;P

Kommentera