Skymningsinferno – Sjón

Skymningsinferno är – åtminstone för mig – något så ovanligt som isländsk medeltidsfantasy, baserat på en verklig person. 1615 kretsar solen kring jorden, sagodjur går omkring på världens yta och lärda män fängslas som häxmästare. Sjón utgår ifrån en verkligen person men väver en ganska sinnrikt uppbyggd och enligt honom själv väldigt utbroderad historia kring honom, vetenskapsmannen Jón Gudmundsson.

Inledningsvis har boken väldigt svårt för att fånga mig. Jag slalomläste den tillsammans med en annan bok men insåg ganska snabbt att det var ett misstag då Skymningsinferno krävde hela min uppmärksamhet. Jag tyckte om den, men tyckte också att den i början var rörig och hattig och inte så lite svår att förstå. Men när jag väl upptäckte nyckeln till hela berättelsen så virvlade den till och bredde ut sig framför mig som en underbar matta av sägner, hemskheter, djävulsutdrivning, spekulationer, sagor och verkliga levnadsöden fulla av både lycka och misär.

Nyckeln, det är språket. Sjón skriver på ett ganska ålderdomligt och i det närmaste poetiskt språk som har en väldigt speciell rytm. När jag väl insåg det tyckte jag mycket om det och det får historien att levandegöras mitt framför ögonen på mig. Speciellt i andra delen av boken suger det verkligen tag i en och även om det då och då mattas av kan jag inte låta bli att älska det.

Jag älskar också berättelsen. Det är en stark berättelse om Jón, eller Jónas den lärde, om hur han blir landsförvisad och satts inför rätta i Danmark, hur han saknar sin familj och sin fru och den längtan han har till dem är så starkt beskriven att den nästan går att ta på.

Ibland tappar jag bort Jónas. Ibland försvinner berättelsens kärna bort och det är inte alltid jag verkligen lyckas hålla uppe intresset, framförallt är det när berättelsen nästan blir fragmentarisk och det poetiska språket kortas av. Men ändå älskar jag nästan hela boken igenom och framförallt det passionerade i de riktigt fantasifulla bitarna och Jónas kärlek till sin familj.

Att både titeln och omslaget är så oerhört snyggt att man kan rysa av bara det, det behöver faktiskt knappt sägas. Bara det ger ganska höga förväntningar och på sätt och vis blev det infriade. Jag har fortfarande svårt med en del passager och med en del av sammansättningen, det tog lång tid att läsa en inte alltför tjock bok, men det bestående minnet kommer ändå vara de hemskheter och elände och den kärlek som får berättelsen att växa och bli något underbart.

Alfabeta Bokförlag, 2011

Helena på Fiktiviteter har också läst boken.

0 replies on “Skymningsinferno – Sjón”

  1. Böckerx3 skriver:

    Åh jag beställde recex av den, men de kom aldrig nån 🙁

  2. […] Skymningsinferno är isländsk medeltidsfantasy, baserat på vetenskapsmannen Jón Gudmundssons liv och det är fantastiskt vackert! Det är en berättelse som inledningsvis hade svårt att fånga mig men som sedan höll mig fast med sitt poetiska språk, fyllt av misär och elände och otroligt vackra naturbeskrivningar. Dessutom är jag väldigt svag för både titeln och omslaget, galet vackert! […]

Kommentera