Sommarskräckspecial: Kråkslottet

På andra sidan hagen höjde kvinnan blicken och stirrade rakt på mig. Det enda jag var helt säker på var att jag blev kall ända in i benen när hon tittade på mig och jag visste att jag inte ville träffa henne närmare än så här.

9789132168581_200x_krakslottet

Svart vatten och Spöknät är bra spökhistorier, helt okej för en varm sommardag. Sal 305 var ännu bättre, Ingelin Angerborn när hon är som bäst. Men den bok jag den här skräckspecialhelgen vill utse till den allra bästa Hcg-skräckisen är Kråkslottet av Ewa Christina Johansson. I efterhand förstår jag att jag först borde ha läst Silverhäxan som kom ut för tretton år sedan – en tappar lite referenser i Kråkslottet men den går fint att läsa ändå.

”Kråkslottet” är ett gammalt hus som Vivas storasyster flyttat in i. Systern verkar göra mest det som faller henne in, hon vill bli låtskrivare men hankar sig fram och huset är inte i det bästa skicket. När Viva blir själv en sen kväll upptäcker hon dessutom till sin fasa att hon inte verkar vara ensam. Gardinerna rör sig av sig själva, och i skjulet hittar hon en mystisk ring…

Ewa Christina Johansson spottar ur sig skräckisar i ungefär samma takt som Ingelin Angerborn men fram tills nu hade jag aldrig läst någon. Jag är glad att jag gjorde det för Kråkslottet är en fantastisk bok – den tar en ganska uttjatad story och gör den till något nytt, ger den ett stråk av gammaldags spökhistoria och drar in gamla tiders häxtro i berättelsen. Jag rös, så vuxen jag är, och hädanefter kommer jag aldrig se på katter på samma sätt.

4 replies on “Sommarskräckspecial: Kråkslottet”

  1. annettejuhlin skriver:

    Jag håller med dig, den var väldigt bra och förvånansvärt kuslig.

    Jag minns det inte från det att jag själv var barn/ungdom, men nu när jag lyssnar på våra barn, alternativt läser barn- och ungdomsböcker själv, slår det mig att huvudpersonerna ofta är ganska tjuriga, litet negativa. Men bara i de böcker som är skrivna av svenska författare, och när det handlar om tjejer. Kan det stämma?

    • Eli skriver:

      Väldigt kuslig! Gillar när Hcg-författare vågar skrämmas.

      Jag har faktiskt inte funderat så mycket på det, men något kan det säkert ligga i det. Jag funderar vidare: För det första kanske en lägger märke till det för att det har blivit fler som skriver böcker med tjejer som huvudpersoner (nu tänker jag i spann som typ tjugo-trettio år), samt att böcker med tjejer som huvudpersoner inte längre bara är typ ”flickrumsböcker” som typ Kulla-Gulla eller ”kompisböcker” där liksom hela historien går ut på att tjejen ska vara näpen och söt, alternativt bara umgås med kompisar och gilla smink (nu generaliserar jag för poäng). Men det är min erfarenhet från när jag läste böcker som ung, att killarna var aktiva och tjejerna var passiva. Med vissa undantag förstås. När nu tjejerna får ta mer aktiva roller, vara med i böcker om äventyr och spökhistorier, så kanske inte bilden en har av en tjej som huvudperson stämmer överens?

      För det andra: När jag funderar vidare på Hcg-skräckisar känner jag ofta att tjejerna är väldigt ensamma. De har få kompisar, är nördiga, gillar att läsa böcker. Den ensamheten kanske på sätt och vis är förutsättningen för en bra spökhistoria, att huvudpersonen ska vara lite ensam och därmed mer utsatt? Då får en ju också in grejen med att huvudpersonen kan hitta en ny vän.

      Att det främst gäller svenska författare kanske har att göra med att vi har en sådan boom just nu med bra svenska författare som skriver skräck för ungdomar? Samt att det verkar ju också vara en mindre trend att ta upp svensk folktro i barnböcker just nu (i sviterna av Pax, tänker jag). Det finns ju så många! Helt ärligt kommer jag knappt på några från andra länder just nu (fast de finns ju såklart). Intressant frågeställning hur som helst, ska fundera vidare på den!

      • annettejuhlin skriver:

        Det du skriver om ensamhet hos huvudpersonerna, när de är tjejer, är vad jag också upplevt. Som sagt, det kanske är vad som krävs för att skapa den kusliga stämningen. Det blir inte lika skrämmande om två personer går runt i ett kråkslott tillsammans, som om en ensam person gör det. Spänningen byggs ju dessutom upp en hel del av antaganden och fantasier hos huvudpersonen. I kråkslottet hade mycket av spänningen antagligen försvunnit om Vivas syster varit hemma och kunna ge logiska förklaringar till en del av det som hände.

        Snart kommer ju Nyckeln till Hinsides, av Alvtegen-duon. Det blir intressant att se om de tagit sig förbi gamla ödehus och truliga tonårstjejer i sin bok. Apropå tjurighet hos huvudpersonerna när de är tjejer, så upplever jag också att det skett en förändring. Kulla-Gulla var ju trevlig, söt och uppoffrande, absolut aldrig ifrågasättande. Det tillhörde nog tiden att flickor visserligen kunde vara aktiva, men aldrig provocerande eller alltför rättframma. Och inte tjuriga.

Kommentera