Spöken, spöken, spöken…

En hylla som är väldigt poppis på bibblan, både bland barnen och barnbibliotekarierna, är ”Spöken och rysare”. Vissa böcker är så populära att de i stort sett lånar ut sig själva, de hinner knappt upp på hyllan förrän de försvinner iväg igen i något ivrigt barns, eller barnbibliotekaries, händer.

Att vara barnbibliotekarie har många goda sidor, men en av dem är att en på vissa sätt aldrig blir riktigt vuxen. Jag är lika förtjust i en riktigt bra spökhistoria nu som jag var när jag var nio år och en 9789129684728_200_skuggan-i-vaggen_e-bokförfattare som är riktigt bra på spökhistorier är Kerstin Lundberg Hahn. Skuggan i väggen, klassad för 9-12 (Hcg), är inte riktigt lika läskig som Barnkolonin, klassad 12-uppåt (uHc), men nog är den läskig och stämningsfull alltid. Som i så många spökböcker för slukaråldern börjar det hela när ett barn blir tvingad att flytta för att föräldrarna bestämt så och här är det Micke och hennes mamma som flyttar till en skruttig villa, ett riktigt spökhus där det mycket riktigt snart börjar hända mystiska saker. Speciellt med en skugga i Mickes rum…

9789129685350_200_spegeln-en-skracksaga_kartonnageÄven Spegeln, en skräcksaga är klassad Hcg men jag tycker inte alls den passar för 9-12 utan snarare 12-15 eller unga vuxna, och jag har hört om både vuxna och 11-åringar som lagt ner den på grund av tristess. Själv gillade jag den, men den har sannerligen många lager som bara ett efter ett skalas av och det dröjer länge, länge innan en får något slags sammanhang i historien om den stumme Frankie, den övergivne Jack och den framfusiga Wendy i staden Hazelwood. Magin lurar i kanterna, ondskefulla affärsmän styr, barn försvinner och allt är allmänt mystiskt och spökligt. En bra bok men den kräver verkligen sin läsare och jag skulle aldrig sätta den i händerna på en 10- åring som gillar Ingelin Angerborns Hcg- böcker för de skulle nog tröttna rätt snabbt. Men en läsvan, skräckhungrande tonåring eller vuxen? Absolut.9781594746031_200_miss-peregrines-home-for-peculiar-children_haftad

För två år sedan blev jag riktigt fascinerad av den märkliga värld som Ransom Riggs målade upp i Miss Peregrine´s home for peculiar children. Den byggde på (mer eller mindre) autentiska foton av barn med mystiska egenskaper och begåvningar och historien placerade dem på en ö utanför Wales, ett tidshål där de levde i någorlunda frid och fröjd tillsammans med sin lärare och ledare Miss Peregrine. Jag älskade historien till en början men mot slutet tappade den sin charm och trots låga förväntningar kom inte den atmosfäriska och ruggiga charmen tillbaka i uppföljaren. Det var spännande och medryckande läsning, men inte alls lika mycket som föregångaren.

Gillar du spökböcker?

2 thoughts on “Spöken, spöken, spöken…

Kommentera