Stalins kossor – Sofi Oksanen

Stalins kossor berättar om Anna, som har en estnisk mamma och en finsk pappa och som inte verkar höra hemma någonstans. I Finland är estniskor rysshoror och i Estland är hon finsk. Anna har bulimi och i mycket styr maten och ätandet hennes liv.

I omgångar får vi också träffa Katariina, Annas estniska mamma som träffade en finsk man, och Sofia som är Annas mormor och levde i Estland under Stalinregimen och dåvarande Sovjetunionens ockupation av Estland. Tre kvinnor, tre helt olika generationer men ändå har de så mycket gemensamt.

Stalins kossor beskrivs som en feministisk roman men den är också mycket mer än så. Den är kanske framförallt en berättelse om ett inre i uppror och en svårighet att känna tillhörighet till ett land och till ett språk. Det påminner mig mycket om seminariet ”Språket som Heimat” på årets Bokmässa med bland andra Herta Müller där de pratade om att man kan ha svårt att känna tillhörighet till något land och något språk när man är född med en fot i ett land och en fot i ett annat – och att språket kan fungera som ett hemland lika mycket som en nation kan. Hemma får inte Anna prata estniska och hennes mamma förtränger till och med att Anna faktiskt kan estniska och pratar språket över huvudet på henne när hon inte egentligen får höra.

Jag blev mycket tagen av Stalins kossor, den berörde mig på ett djupare plan än Utrensning (som är den enda Oksanen- bok jag läst förutom Stalins kossor) och det beror nog både på att jag tycker den är bättre och för att den berör mig på ett väldigt personligt plan.

Liksom Utrensning är Stalins kossor en väldigt stark bok, men också annorlunda. Främst fokus i berättelsen har Anna och hennes inre demoner, men väl inflätat är också berättelsen om Katariina som kommer till Finland med sin man och om Sofia som får leva i ett ockuperat land. De har mycket mer gemensamt än man skulle kunna tro från en första anblick.

Till sist måste jag påpeka en sak som jag tycker är ganska intressant. Jag brukar ofta diskutera omslag, en boks omslag betyder ofta mycket både för intrycket av boken och om jag blir sugen på att läsa den. Omslagen till den häftade utgåvan och pocketutgåvan är verkligen dramatiskt olika. Så här ser de ut:

På sätt och vis är det ganska talande för boken, för framförallt mot slutet blir Anna en oerhört kluven person som slits mellan sitt tvång – sin ätstörning – och andra saker i livet som kärlek, mellan den person hon är inåt och den person hon är utåt. Ingen får veta, ingen får märka.

Köp den här eller här.

Den här boken läste jag för den Nordiska läsutmaningen, i november läste vi alltså en bok av en finsk författare och i december blir det en isländsk. För att hitta de andra som läst böcker av finska författare, titta in hos Dantes bibliotek i dagarna som kommer.

0 thoughts on “Stalins kossor – Sofi Oksanen

  1. Jag har länge varit sugen på att läsa någon bok av Oksanen eftersom alla verkar gilla så mycket. =) Har dock tvekat lite inför just ”Stalins kossor”, eftersom jag har tröttnat lite på bokvågen om emotjejer med ätstörningar och andra psykiska problem. Men jag har redan tjuvläst lite och tycker att hennes språk verkar fruktansvärt bra!
    Haha, verkligen olika omslag där. =P

    1. Jag tycker både Utrensning och Stalins kossor är bra, språket är fantastiskt! Jag har inte läst alla böcker om emotjejer som kommit på senaste tiden, men jag vågar nog ändå påstå att den nog inte är en i vågen utan ganska speciell.

Kommentera