Stockholm går under – om och om igen…

Det är ganska fascinerande att läsa om hur många sätt skräckkollektivet Fruktan har fått Stockholm att gå under på. Fast egentligen är det ju aldrig staden det handlar om. Som vilken bra skräckhistoria som helst handlar det här främst om människorna i staden, vad som händer med dem när deras stad och deras världsbild krackelerar.

Genomgående tycker jag om novellerna i Stockholms undergång, fast vissa är strået vassare än andra och ibland vinglar IMG_3469hela bygget rätt betänkligt. Malin Gunnesson öppnar starkt med Den brända jorden, en novell som inte ger några svar men verkligen en skrämmande känsla. Några av de därpå följande novellerna var dock lite för abstrakta för min smak, jag fick ingen direkt känsla för personerna men ändå har alla den där otäcka stämningen av död och undergång.

Avslutningen är det starkaste av allt. Anders Fagers skildring av hur en meteorit närmar sig Stockholm är så känslostark att den nästan är hudlös, det absolut starkaste kortet i annars gedigen och alltigenom skrämmande framtidsskildring.

Kommentera