Sträckskräckläsning

Igår läste jag Amanda Hellbergs Tistelblomman i ett svep och idag är det Karin Fossums Jag kan se i mörkret som förmodligen kommer ligga utläst på sängbordet frampå småtimmarna – om jag klara av att svälja så mycket ondska i ett lässvep vill säga. Nej, Fossums bok är väl inte skräck i ordets egentliga mening men sällan har jag läst en så obehaglig inledning som Jag kan se i mörkret har. Jag sitter och skruvar på mig av rent och skärt obehag i soffan och jag får verkligen känslan av att det här kan inte gå på annat sätt än rakt ner i mörkret.

PS. Försök säga rubriken tio gånger på raken. DS.

0 thoughts on “Sträckskräckläsning

Kommentera