Styggelsen – Amanda Hellberg

Singa är en ung flicka med övernaturliga gåvor som under 1940- talet turnerar i Sverige tillsammans med sin far och ger föreställningar där hon demonstrerar sina klärvoajanta gåvor. Men under en föreställning i Skardala blir hon upptäckt av en tvivelaktig spiritistförsamling och medlurad till dem under falska förespeglingar. Singa blir fängslad och utnyttjad av pastorn i församlingen som använder henne till att förutsäga händelser om hans församlingsmedlemmer för sin egen vinnings skull.

Maja Grå är en lite annorlunda flicka som 2006 bor i Skardala och arbetar som en städare på en vårdcentral. Under flera övernaturliga syner möter hon Singa. Maja känner sig förföljd, vad är det Singa vill säga?

Styggelsen är på många sätt och vis en hemsk bok, men också väldigt, väldigt fängslande. Singas öde är så hemskt att man ibland inte vet om man vill börja gråta eller bara lägga ifrån sig boken och aldrig mer igen ta upp den. Den är också påträngande, framförallt skrämmer Majas upplevelser slag på mig och detaljerna med fotografierna känns obehagligt verkliga.

Historien är också ett välskrivet exempel på hur ondska kan komprimeras i en person till den milda grad att man nästan mår illa. Syster Eva som ”tar hand” om Singa är verkligen som ondskan personifierad, även om ondska och grymhet dyker upp i varierande former hos andra personer i romanen också, både i dess nutid och dåtid. Det finns likheter personerna emellan, inte bara mellan Maja och Singa utan också mellan deras plågoandar, men det finns också de som mildrar deras plåga och som de tycker om, även om båda är praktiskt taget föräldralösa. Tidskillnaden på ungefär femtio år mellan historierna till trots känns de nära besläktade.

Styggelsen är en bok som inte går att lägga ifrån sig och det dröjde inte länge innan jag läste med hjärtat i halsgropen. Både Singas hemska öde och Maja Grå biter sig fast och vägrar lämna mig, både under och efter läsningen.

H:ström, 2008.

0 thoughts on “Styggelsen – Amanda Hellberg

Kommentera