Augustfunderingar

Ikväll kl. 18 tillkännages vilka som nomineras till Augustpriset 2019. I år har jag följt med i den svenska utgivningen mycket sämre än jag brukar och vågar därför inte riktigt spekulera på fullt allvar, men jag vill ändå lyfta några av de finaste läsupplevelserna jag haft hittills i år – i den viktigaste och bästa kategorin förstås, barn- och ungdomslitteratur.

Att barn- och ungdomslitteraturen borde delas upp i två kategorier har vi pratat om så länge nu att jag inte i år igen kommer ha en lång utläggning om det, mer än att konstatera att det är oerhört märkligt att alltifrån pekböcker, småbarnsböcker och bilderböcker ska samsas med facklitteratur, kapitelböcker för 6-12 år, ungdomsböcker och unga vuxna- böcker. Den som vill läsa mina skriverier om detta kan klicka sig till den här bloggposten (”Vilka böcker får vara med?”) och den här bloggposten (”Vilka nomineras till Augustpriset imorgon?”).

Två böcker som jag verkligen, verkligen hoppas kommer bli nominerade är bilderboken Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg samt Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg. Det är så fantastiskt fina böcker att jag blir lite andlös bara jag tänker på dem. Jag hoppas också på Till Vial av Henrik Ståhl, för att den är så fantastiskt vacker och hemsk samtidigt. Jag skulle också älska en nominering av bilderböckerna Silkesapans skratt av Annika Sandelin och Linda Bondestam eller Tassemarker av Ebba Berg och Alexander Jansson, för att de porträtterar sorg och rädsla så otroligt fint samtidigt som de också är ett äventyr, och för att det är böcker där text och bild verkligen samspelar så att de känns som ett. En sista bok jag hoppas på är Historien om Bodri av Hédi Fred och Stina Wirsen. Att jag främst vill nominera bilderböcker och böcker för 9-12 år har mest att göra med att det är sådana jag mest har läst i år – men det beror också på, återigen, att den här kategorin är alldeles för bred.

Det finns också några böcker jag önskar att jag hade hunnit läst nu, av författare vars böcker jag alltid älskar och som jag kan tänka mig kan nomineras. Framförallt är det Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Hästpojkarna av Johan Ehn samt Välj mig av Christina Lindström. Slutligen finns det flera titlar jag älskat men är osäker på om de skulle kvalat in för förra årets pris då de gavs ut i september-oktober 2018. Det är När kastanjer spricker av Camilla Lagerqvist, Mizeria av Melody Farshin, Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark, Revolution Poetry samt Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström.

Klicka på titlarna för att läsa vad jag skrivit om böckerna!

En sista fundering är att jag i år är väldigt nyfiken på priset. Flera annars självklara författare har inte gett ut något i år, eller kanske gett ut någon bok som ändå inte känns som Augustnominering. Det öppnar såklart upp för nya författare.

Vad hoppas du på?

Min syster är ett spöke – en underbar diktsamling

Min syster är ett spöke är en ny diktsamling av Lena Sjöberg, som gav oss de fina Tänk om och Under ett rabarberblad, samt flera faktaböcker för yngre barn. Den här gången skriver och illustrerar Lena Sjöberg dikter för barn 9-12 år, och det bättre än någonsin. Det här är ren magi.

Min syster är ett spöke är en betraktelse över livet, döden och allt däremellan. Om att sitta vid frukostbordet medan det är krig på andra sidan jorden, om ängslan över föräldrar som bråkar, sorgen efter en älskad mormor och om den första, spirande kärleken. Lena Sjöberg fångar känslorna och sätter ord på dem, sådär som riktigt bra poesi gör. Jag skulle gärna vilja läsa dikterna tillsammans med en skolklass på biblioteket, jag tror att den skulle väcka många tankar. Det är så många verkligheter som får plats här, så många liv.

Egentligen vill jag citera flera av dikterna, men de gör sig allra bäst tillsammans med de fantastiska illustrationerna så jag gör inte det. Men jag vill att du läser boken! Själv vill jag behålla Min syster är ett spöke. Läsa om den, när allt känns lite jobbigt. Minnas att det finns något så vackert som poesi skriven för slukaråldern vilken på ett så varsamt sätt berättar om hela livet och lite till.Min syster är ett spöke är en självklar Augustnominering, allt annat är otänkbart.

Rabén och Sjögren, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula, Carolina läser, Ugglan & boken, Västmanländskan,

Trollkarlens hatt – Tove Jansson

Det är sommar i Mumindalen. Trollen och deras vänner vaknar från vintervilan till nästa äventyr. Det är när Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff hittar en hög hatt som mystiska saker börjar hända. Äggskal som slängs i hatten blir små rosa moln och hela Muminhuset blir en djungel.

Det är trollkarlens hatt, förstås. Han som letat i alla världar efter Kungsrubinen, den största och mest lysande rubinen av den alla.

Trollkarlens hatt är inte lika gripande och djup som Kometen kommer, ändå är den min favorit hittills. Äntligen får vi stifta bekantskap med den otäcka Mårran, äntligen Hattifnattarna! Fler och fler figurer sällar sig också till Muminhuset som rymmer dem alla. Det är en underbar värld Tove Jansson har skapat, med svårigheter och otäckheter precis som i den verkliga världen – men där snällhet och rättvisa är självklara och viktiga värden.

Jag lyssnade på inläsningen av Tove Jansson själv och den är fantastisk. Det enda som saknas är bilderna, men det går fint att ha pappersboken bredvid och bläddra i lite då och då. Trollkarlens hatt är full av fantasi, mystik, äventyr, livsfilosofi och humor. Här finns många fina citat jag vill minnas, både allvarliga och underfundiga. Det här är min favorit, det säger mycket om den pragmatiska livssyn som finns i mumintrollens värld – och dessutom är det så roligt att jag ler varje gång jag läser det.

Vågar ni höra nånting hemskt? frågade snusmumriken och tände lampan.
– Hur hemskt? frågade hemulen.
– Ungefär som härifrån till dörren eller lite längre, sa snusmumriken.

Jag kommer fortsätta lyssna på böckerna om Mumintrollen, en för varje årstid ungefär. Det är en fin resa.

Här kan du läsa vad jag tyckt om tidigare böcker:

Småtrollen och den stora översvämningen
Kometen kommer

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Carolina läser, Dagens bok.

Tack för allt och återseende med Hawas detektivbyrå

I Falafelflickorna fick vi möte Hawa, som just skulle börja på högstadiet och drömde om att komma in på polishögskolan. Tack för allt är andra delen i Christina Wahldéns bokserie, en sommarmysig deckare som puttrar på i sin takt, fast det egentligen är väldigt svåra saker den handlar om.

Tack för allt låter oss möta flera av karaktärerna från Falafelflickorna. Hawas stora familj, bibliotekarien Barbro – men också flera nya. Sana drömmer om att bli journalist och startar en skoltidning – när hon och Hawa sedan blir vittne till en skottlossning på pizzerian vill Hawa undersöka brottet medan Sana ser ett scoop. Hawas mamma får nog av alla kriminalitet och skapar en nattvandrargrupp tillsammans med andra mammor, medan Hawa blir hotad för det hon vet om skottlossningen.

Det är alltså egentligen väldigt tungt, samtidigt som berättelsen och karaktärerna ofta känns ganska naiva och berättelsen på sina ställen ändå väldigt ljus. Det är en konst att skriva så här och jag älskar att Christina Wahldén gör det. Kanske är det så det behöver skrivas i en bok som riktar sig mot 9-12- åringar, men ibland krockar det också lite under läsningen – framförallt när det gäller bibliotekarien Barbro. Visserligen är jag själv bibliotekarie och reagerar därför kanske lite extra starkt men jag kan inte riktigt med alla friheter Christina Wahldén tar sig med yrket. I Falafelflickorna lämnade hon hela biblioteket i Hawas regi medan hon åkte på semester (!!!), här har hon med sig hunden Bilbo överallt inne i biblioteket. Bland annat.

Det förtar lite av läsupplevelsen. Samtidigt är Tack för allt självklart en så otroligt viktigt bok, som berättar om de barn vars vardagar sällan skrivs böcker om. Det är så viktigt att barn som bor i förorten blir representerade i litteraturen, tidigare ett ganska stort hål i barnboksutgivningen, och det är också självklart viktigt även för de som inte bor där, att läsa om. Jag vill gärna citera Boktokig som säger det så otroligt bra: ”De som växer upp så här får sin verklighet bekräftad och det är viktigare än man tror. Det utan att förminska det svåra, men ändå med ett ljus, ett hopp och ett mod. Dels de som inte växer upp så här, får sin värld vidgad.”

Tack för allt är välskriven, sympatisk och Christina Wahldén har gjort sin research i och med många intervjuer med barn i förorter. Jag kan dock fortfarande inte förstå – och detta var min stora invändning även med Falafelflickorna – varför inte Wahldén tar chansen och avslutar sin bok med en rad råd om vart barn som är utsatta för våld och kriminalitet kan vända sig.

Rabén och Sjögren, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boktokig, Barnboksfamiljen.

Här kan du läsa min recension av Falafelflickorna.

Det fina med Kerstin – en fantastiskt fin bok

”Där asfaltsvägen slutar och grusvägen börjar bor Kerstin. Hon är sju år och älskar guld. 105 guldiga saker finns i en låda under sängen. Det finaste och guldigaste med Kerstin är håret. Det riktigt lyser. Fatima säger att Kerstins hår är orange men det är inte sant. Det senaste tillskottet i Kerstins samling är en liten ring som hon hittat på golvet i skolan. När hennes lärare Lotten frågar om någon sett hennes vigselring kommer det inga ljud ur Kerstins mun. Och sen är det för sent.”

Jag brukar inte inleda mina bokrecensioner med baksidestexter men den till boken Det fina med Kerstin är verkligen oerhört fin och säger ganska mycket om vad boken handlar om. Kerstin är någon jag historiskt sett sällan träffat i barnböcker men som börjat dyka upp mer och mer på senare år – i Lisa Lundmarks Haj-Jenny och Emma Adbåges Jag är jag, till exempel. Ett barn som befinner sig mycket i sitt eget huvud, formar tankar och idéer men inte pratar särskilt mycket. Vuxenvärlden är ibland förstående, men allra oftast bekymrade och vill att barnet ska prata mer, vara mer utåtagerande. Extroverta belönas mer än introverta, i såväl barnvärlden som vuxenvärlden.

Jag var ett sådant tyst och inåtvänt barn och jag älskar att de här böckerna finns nu för sådana barn att känna igen sig i – och för andra barn att få förståelse för. Men det finns också tusen andra fina saker med Det fina med Kerstin. Den är inkluderande på ett lättsamt och vardagligt sätt utan några som helst pekpinnar eller konstigheter. Den har ett konstant barnperspektiv och tar barnens funderingar och lekar på allvar. Den lustiga skattjakten verkar helt logisk, det är de vuxna som är lite konstiga. Här finns så mycket en sjuåring kan gå och tänka på, på en sjuårings nivå. Det fina med Kerstin är en bok om att ha hemligheter, om integritet, om vänskap, om att våga – och, ibland, om att inte våga. Och att det är okej.

Jag lyssnade på Det fina med Kerstin, inläst av författaren själv. Det var en mycket fin inläsning men jag rekommenderar att också ha boken bredvid dig för Katarina Strömgårds illustrationer är, som vanligt, fantastiska, och porträtterar Kerstin, Fatima, Henrik, Lotten och alla de andra precis så som jag tänkt mig dem. Nu längtar jag efter inläsningen av andra boken, Att vara Kerstin, som finns utgiven som pappersbok sen i april.

Helena Hedlund fick debutantpriset Slangbellan 2019, i hård konkurrens. Det gavs ut många fina barnboksdebuter 2018 men jag tycker priset var otroligt välförtjänt. Jag hoppas många hittar till den här boken.

Pappersboken är utgiven av Natur och Kultur, 2018. Den finns att köpa på Bokus och Adlibris.

Ljudboken är utgiven av Natur och Kultur, 2018. Den finns också bland annat på Bokus och säkert valfri ljudbokstjänst.

Fler som läst: Prickiga Paula, och dagarna går, Skriva läsa leva, Barnboksbloggen.

Kometen kommer och andra äventyret med Mumintrollen

I Kometen kommer störs lugnet i Mumindalen av den hemska nyheten att en komet är på väg rakt mot dem. Kometen lyser upp ett märkligt sken på himlen som bara blir större och rödare för varje dag. Det är svårt att inte tänka på Mats Strandbergs Slutet, som gavs ut förra året, vid läsningen av Tove Janssons klassiska barnbok vilken är den andra om Mumintrollen.

Jag älskar att befinna mig i Mumintrollens värld. Även i det svåra är det mesta ganska tryggt och lugnt. Mumintrollen är pragmatiska varelser som meddelar att vid ett svårt äventyr behövs saft och kakor och om någons hus går sönder, ja då är varelsen som bodde där välkommen att flytta in i Mumintrollens hus. Inga krusiduller. Jag önskar att många människor kunde tillämpa medmänskligheten som finns i Mumintrollen. Det finns mycket som vuxna borde lära sig av Mumintrollen, det här är underbara allåldersböcker. De är klassade för 6-9 år men jag tror att de, för det yngre spannet, fungerar allra bäst som högläsning då de både är filosofiska och innehåller lite ålderdomliga ord. Det finns också några fåniga stereotyper, som att Snorkfröken måste vara så himla intresserad av sitt utseende, och sådana saker är bra att prata om.

Precis som i Slutet reagerar varelserna i Mumindalen olika på jordens undergång. Muminmamman är fortfarande ganska pragmatisk och filosofisk, för någon blir en kattunge det allra viktigaste. Kometen kommer är en stor berättelse, ett äventyr att ge sig ut i. Jag lyssnade på Tove Janssons fantastiskt fina uppläsning och jag ångrar det inte – men jag önskar att jag hade haft boken bredvid mig för när jag bläddrar i den i efterhand inser jag hur mycket illustrationerna ger berättelsen. Jag hade då och då lite svårt att hålla isär alla figurer i ljudboken, för så mycket utseendebeskrivningar ges inte utan fantasin får spela in – men bilderna tar vid där texten slutar och gör det ännu lättare att se hela äventyret för sitt inre öga.

Pappersboken är nyutgiven av Rabén och Sjögren, 2014. Finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Ljudboken med Tove Jansson som inläsare är utgiven av Sony, 2016. Finns också på Bokus och Adlibris. Även Mark Levengood har läst in böckerna.

Fler som läst: och dagarna går, Nellons bokblogg, Barnboksbloggen, Bokbabblaren, Läsfåtöljens bokblogg,

Legenden vaknar på Jorvik

I andra boken om Jorviks Ödesryttare lägger sig ondskan tungt över boksidorna. Enligt sägnen kommer det goda att segra när de fyra ödesryttarna och deras hästar är samlade på ön Jorvik. Men Lisas pappa är försvunnen och hennes älskade häst Starshine är stulen. Alex och Linda försöker hjälpa henne att hitta honom medan Anne ger sig iväg på ett uppdrag till den parallella verkligheten Pandoria.

Jag vill hela tiden säga åt Ödesryttarna att de skulle göra bäst i att hålla ihop istället, att deras styrka absolut måste ligga i att de är tillsammans. Samtidigt får de var för sig chansen att utforska sina krafter, som jag gissar kommer bli avgörande i tredje delen.

Det går inte att påstå att Legenden vaknar är den vägsträcka mellan inledning och upplösning andra boken i en trilogi oftast är. Det händer saker, hela tiden. Någonstans ungefär hälften in i boken börjar jag undra om det någonsin kommer lugna ned sig och om Alex, Linda, Anne och Lisa någon gång kommer få tid att prata med varandra och inte bara kasta sig från den ena livshotande situationen till den andra. För mig är det alldeles för mycket action, något som stjäl av det fina karaktärsbygge som ändå finns här. Jag får aldrig tid att lära känna Ödesryttarna tillräckligt och jag har fortfarande, efter två böcker, ibland lite svårt att skilja dem åt.

Kanske hade jag tyckt mycket bättre om Legenden vaknar om jag hade läst pappersboken istället för att lyssna på den. Uppläsaren är överentusiastisk och pratar STÄNDIGT med vartannat ord i VERSALER varje gång något spännande HÄNDER – det blir jobbigt att lyssna på till slut. När hon sedan förställer rösten i en av karaktärernas repliker kan jag nästan inte låta bli att fnissa – det låter ofta ganska löjligt när någon försöker göra en helt annan röst bara för att karaktären är ond. Ljudböcker är inte radioteater och jag tycker att uppläsare borde sluta försöka göra dem till det. Tanken har föresvävat mig att uppläsare kan göra så för att det är en barnbok, men historien borde vara tillräckligt spännande för att hålla även unga lyssnare på halster ändå och jag har lyssnat på andra barnböcker som inte dras med denna olat. Tredje boken kommer jag att läsa, inte lyssna på.

För jag älskar ju ändå böckerna om Ödesryttarna. När jag var tio år hade jag kastat mig över dem fortare än någon hunnit säga ”hästfantasy”. Jag tipsar ofta om dem i mitt bibliotek och de är fina presenter till hästälskare, fantasyläsare, andra läslöss eller datorspelare. Jag älskar att Helena Dahlgren skrivit böckerna baserade på datorspelet Star Stable som är otroligt stort men ändå relativt osynligt för många – bara för att det är så många tjejer som spelar det. Legenden vaknar är spännande och välskriven och jag tycker fantastiskt mycket om Lisa, Alex, Anne, Linda och deras hästar. Deras kärlek till sina hästar är otroligt fint gestaltad och går inte att ta miste på. Ibland går det nästan att känna lukten av svettig hårrem och nysmort läder och höra ljudet av smattrande hovar när Ödesryttarna galopperar mot sitt öde.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första delen, Jorvik kallar.

Pappersboken är utgiven av  Bonnier Carlsen, 2019. Du hittar den på till exempel Bokus och Adlibris.

Ljudboken är utgiven av Bonnier Audio, 2019. Du hittar den på till exempel Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boklådan, Barnboksprat.

Att läsa Alice i Underlandet – ett läsäventyr tillsammans med Lundströms bokradio

Det är svårt att närma sig en bok en har läst så fantastiskt mycket om att det känns som att ha läst boken i sig själv redan. Jag har, såvitt jag minns, aldrig tidigare läst Alice’s Adventures in Wonderland men kände förstås till berättelsen redan innan. Alice som drömmer, vaknar och ser en vit kanin som har hemskt bråttom. Alice som följer med den ned till Underlandet där kaos och oordning råder och träffar på alla möjliga och omöjliga djur och figurer.

Alice’s Adventures in Wonderland är på många sätt en klassisk engelsk barnbokssaga – full av nonsens och lustig, ibland grotesk, humor. Jag lyssnade på boken och hade svårt att hänga med på alla turer – att få någon logik och sammanhang var bara att glömma och istället försökte jag bara följa med.

Jag läste boken tillsammans med Lundströms Bokradio, det var första gången jag har följt med i deras bokcirkel och det var fantastiskt roligt. Marie Lundström bokcirklade den här gången tillsammans med Eva Beckman och Johar Bendjelloul. Bokcirkeln gjorde tre olika läsningar av Alice – en politisk tolkning, en psykoerotisk och en personlig. Allra mest tyckte jag om första avsnittet med den politiska tolkningen där Alice i bokcirkelns ögon blir en samtidsskildring. Det blir en värld full av figurer som går runt i sina egna filterbubblor och där drottningens ökända krocketmatch blir en babblande Twitterträdgård, full med gapande och skrikande människor som egentligen inte lyssnar på någon annan än sig själv och sina likar. Liknelsen är nästan för bra för att vara sann.

Lundströms bokradio pratade mycket om glasögon. Att göra ett verk skrivet för över 150 år sedan till en skildring över dagens politiska läge och, kanske framförallt, att drista sig till att läsa en bok med en redan förutbestämd tolkningsagenda är förstås fruktansvärt intressant. Det säger mer än något annat hur personligt varje människa kan tolka en bok och hur lite förankring det ibland behöver ha med verket i sig. Ändå kan en sådan tolkning förstås verka fullständigt logisk.

Själv försökte jag mest ha roligt tillsammans med Alice, utan att för den sakens skull tolka in särskilt mycket. Och roligt, det har du i Alices märkliga värld där den enda som inte verkar särskilt överraskad över något som sker, är Alice själv.

Här kan du lyssna på avsnitten:

Del 1 – Politisk tolkning
Del 2 – Psykoerotisk tolkning
Del 3 – Personlig tolkning

Boken finns såklart i massor av upplagor, mer eller mindre förkortade, men nyligen kom det ut en fin illustrerad utgåva med originaltexten och med bilder av Tove Jansson! Du hittar den bland annat på Bokus och Adlibris.

Rymlingarna – Ulf Stark & Kitty Crowther

Ulf Stark berättar som få andra om livet och döden. I Rymlingarna illustrerar Kitty Crowther berättelsen om en farfar och hans barnbarn och jag förlorar mig lika mycket i berättelsen som i de fantastiskt vackra, höstsprakande bilderna av skärgården.

Det är till skärgården de beger sig, rymlingarna. Gottfrid, farfadern, vill rymma från sjukhuset till platsen där han en gång var lycklig. Barnbarnet, Lill-Gottfrid, är den som fixar så att det händer. Pappan verkar helst inte vilja tänka på att Gottfrid är sjuk och snart ska dö, sällan får Lill-Gottfrid åka och hälsa på. Det gör lite ont i hjärtat både över Gottfrid och pappan, som stänger in sig i sorgen på olika sätt, och Lill-Gottfrid, som inte får vara så mycket med sin farfar som han vill.

Ulf Stark skapar så fantastiska röster i Rymlingarna, jag hör dem alla. Gottfrids buttra, pappans stränga, Ronny-Adams glada. De framträder så tydligt att jag har lite svårt att inte gråta mot slutet. Ulf Stark gick bort i år, han lämnar många fina böcker efter sig. Jag tänker ibland på hur svårt det måste vara att vara barnboksförfattare och skriva om så svåra saker som livet och döden för en tänkande och funderande sjuåring – och göra det så här bra. Jag tror Rymlingarna är fantastiskt fin som högläsning och jag tror det finns mycket att prata om, efteråt.

Rymlingarna var Augustprisnominerad 2018.

Lilla Piratförlaget, 2018.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula.

Fina högläsningsböcker till advents- och julhelgerna

Under julhelgen kan det vara extra fint att sätta sig ned och läsa tillsammans. Att läsa högt är inte bara en mysig stund, det skapar också fantastiska förutsättningar för att barn ska fortsätta läsa på egen hand. Många slutar läsa högt någon gång mellan förskola och skola, men högläsningen borde inte ta slut där! Jag önskar att många fler föräldrar och lärare läste högt även för större barn, jag har varit med om flera fina läsprojekt med högläsning för klass fyra och klass sju och det ger alltid lyckade resultat. Även de som inte gillar att läsa själva kan fångas av högläsningens underbara och omedelbara effekt, långt upp på högstadiet och gymnasiet. Idag tänkte jag tipsa om mina favoritböcker för högläsning, framförallt för lite större barn, efter bilderboksåldern. (Länkarna går till bokhandlar där du köpa böckerna. Det är ingen sponsring och inget samarbete utan bara där jag brukar köpa böcker.)

När vintern lägger sitt täcke över världen kan det vara underbart att sjunka ner i ett riktigt vinterkallt äventyr. Ishavspirater av Frida Nilsson handlar om den otäcke kapten Vithuvud och de barn han rövar bort för att de ska arbeta i gruvan. När Siris lillasyster Miki blir bortrövad inser hon att ingen kommer hjälpa henne, hon måste själv rädda sin syster. Det här är en helt fantastisk saga om rädsla och mod, systerskap och kärlek. Läs den för alla mellan ungefär sju och tolv år.

Om ni vill läsa en lite tunnare bok, inte lika allvarlig och ryslig, finns det två fantastiska böcker att prata om och skratta tillsammans med. Haj-Jenny är en av mina favoritböcker, om Jenny som inte vill vara en bläckfisk som alla andra i klassen utan känner sig mer som en haj. Hon simmar bäst ensam. En underbar berättelse om att få vara introvert och räknas lika mycket ändå. För samma ålder, ungefär sex till nio år, finns Frallan är bäst om Frallan och hennes familj som består av mamma och mormor. Humor och värme utlovas!

 

De senaste åren har adventsböcker blivit en stor grej, varje år ges det ut en stor och fin bok med 24 kapitel. Min favorit i just det formatet är Tjoho, nu är det jul! Boken är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Emma Adbåge som fick Augustpriset 2018 för Gropen. I Tjoho, nu är det jul! rymmer grisen Ruffe för att han har hört att julen innebär döden för alla grisar, och möter katten Kss-Kss och mössen Andersson och Pettersson. Tillsammans firar de en fröjdefull jul!

En liten doldis, men den allra bästa boken i kategorin adventsböcker, är Samuels sällsamma kalender. Den ingår inte i serien ”adventsböcker” men den har likväl ungefär 24 kapitel och fungerar jättebra som högläsning med ett kapitel om dagen fram till jul. Det är en bok full av sällsamma äventyr, men också av vänskap, sorg och ilska när föräldrar inte finns där och sviker. Samuels sällsamma kalender föregås av Ossians ovanliga nanny, men det är inget måste att läsa dem i ordning. För barn mellan ungefär sex och elva år.

Att ge sig ut på ett äventyr tillsammans är bland de bästa man kan göra. För de lite äldre barnen tror jag att Teslas vind kan vara en underbar upplevelse att högläsa tillsammans. Här finns allt från syskonrelationer och sorg till knasiga uppfinningar, äventyr och konspirationer. Tyvärr blev den aldrig särskilt känd i Sverige och har gått ur tryck, men den finns säkert att låna på ditt bibliotek och den finns som e-bok. Fungerar nog fint som högläsning från ungefär åtta år till övre tonåren och som egen läsning från ungefär nio år.

Ett fantastiskt format för högläsning är noveller. Det passar så fint att läsa en novell per gång, en hel berättelse i litet format. Mina favoriter är Liksom helt magiskt och Typ helt övernaturligt av Mårten Melin. Här finns vardagsmagi att förundras över och spänning så stor att du inte kan sluta läsa. Det bästa? Det finns många fler böcker om barnen i Skogsbingeskolan att läsa när ni är klara. En annan fantastisk spökhistoria, som skriven för högläsning, är Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. Blodigt och kusligt så det förslår, men också eftertänksamt. När magin och skräcken blir lite för mycket tror jag det är fint att landa i Athena – Grattis världen, jag är här nu! som nog är fin igenkänning för både stora och små. Alla böckerna är lagom för barn ungefär 8-13 år.

De chanser jag får att högläsa för ungdomar i sjunde eller åttonde klass brukar jag välja En sekund i taget av Sofia Nordin. Språket drar dig in omedelbart, historien ofrånkomligt trollbindande. Det är alltid lika fantastiskt att läsa den högt, för här finns tusen saker att prata om och fundera över. Hur skulle du ha gjort, i Hedvigs situation? Hur skulle du ha överlevt, när alla omkring dig dog i febern?

Vilka är dina högläsningsfavoriter?