Vilka böcker får vara med?

I söndags funderade jagvilka böcker som kunde tänkas nomineras till årets Augustpris – mest hoppades jag, gissa vågade jag mig inte på och mest hoppades jag i min favoritkategori barn- och ungdomslitteratur.

Innan vi går vidare till nomineringarna, låt oss ta en funderare över vad kategorin ”barn- och ungdomslitteratur” egentligen innebär. Jo, där ska in pekböcker, småbarnsböcker och bilderböcker för de allra minsta, kapitelböcker för barn upp till 9 år, kapitelböcker för barn upp till 12 år och så ungdomsboken som ofta rör sig från 13 år och uppåt. Dessutom – faktaböcker för alla åldrar. Förstår ni vilken bred kategori det här är? Hur olika sorters böcker som ska jämföras med varandra? Vilka olika aspekter som spelar in vid en sådan jämförelse?

Vilka böcker blev då nominerade i den här kategorin? Jo, fyra bilderböcker och två ungdomsböcker. Förra året, två seriealbum, två bilderböcker, en kapitelbok för barn 6-9 år, en ungdomsbok. 2014, fem bilderböcker och en ungdomsbok. Jag får gå tillbaka till 2012 innan jag hittar en faktabok (Nina Ulmajas ABC å allt om D) och för så länge sedan som 2010 var närmaste kapitelbok för barn 9-12 år nominerad (Anna Ehrings Syltmackor och oturslivet). Den senare kategorin, som vi på biblioteket kallar Hcg och som jag har många personliga favoriter i, verkar i princip bortglömd av Augustjuryn. Pekböcker, småbarnsböcker och faktaböcker likaså – detta leder till att Mårten Melin och Mårten Sandén, som främst skriver böcker inom Hcg, aldrig har varit nominerade. Aldrig. (förtydligande: aldrig för en Hcg-bok, däremot har de nominerats en gång var för en poesibok respektive en ungdomsbok). Eva Lindström har varit nominerad 12 gånger för sina bilderböcker – flest av alla och i snitt vartannat år sedan kategorin för barn- och ungdomsböcker infördes. Kan det inte räcka nu? Själv har jag aldrig riktigt förstått storheten med Eva Lindströms böcker. I år var den bok jag saknade mest Jenny Jägerfelds fantastiska Brorsan är kung, en bok som, om den prisats, inte bara fått ett erkännande för ett underbart språk och älskansvärda karaktärer utan också för den viktiga historia den berättar om hur det är att födas i fel kropp.

29699036_O_1

Men inte bara den. Hur Augustjuryn kunnat förbise både Johan Egerkrans fantastiska faktaböcker Nordiska väsen och Nordiska gudar och de geniala småbarnsböckerna med odjur, monster och varelser i miniformat är för mig en gåta.

nordiska_gu_12997

Varför är det så här? Glöms Hcg-böckerna bort eller ses ungdomsböckerna, med sitt mer avancerade språkbruk, och bilderböckerna, med sin konstnärlighet, som mer värda än kapitelböckerna? Augustpriset verka själva på sin hemsida luta åt just detta: ”Bland böckerna i barn- och ungdomsklassen finns såväl ungdomsromaner om de stora livsfrågorna som rikt illustrerade bilderböcker för de allra minsta.” Kapitelböcker för barn 6-9 år nomineras oftare, men inte lika ofta som bilderböckerna. Att dela upp barn- och ungdomspriset, kanske i ”bilderböcker och faktaböcker” samt ”kapitelböcker och ungdomsböcker” vore mycket mer välkommet än i dagens lösning där endast en bråkdel av den stora och fantastiska barnboksutgivning som finns i Sverige får en chans.

Förutom att vissa ålderskategorier verkar falla bort helt finns det också ett enormt glapp i medias rapportering om Augustpriset. I SVT Kulturnytts inslag om Augustpriset nämns inte barn- och ungdomskategorin med ett enda ord. Jens Liljestrand nämner inte heller kategorin med ett ord – jag hittar bara en artikel som gör något mer än listar de nominerade, sist av alla. Samtidigt som media ger svarta rubriker om barns och ungas läsning när den brister, samtidigt kastar journalister själva barn- och ungdomslitteraturen i sophinken, att inte ens nämna den i artiklar och TV-inslag om Augustpriset är nedvärderande och överseende.

Men Augustprisnomineringarna gjorde mig ju glad, också. Även om jag saknade Jenny Jägerfeld, Anna Ahlund och Johan Egerkrans bland nomineringarna, är jag ändå oerhört glad att min favorit Tio över ett blev nominerad, jag tyckte också Åka buss var en fin bilderbok som förtjänar sin nominering. Jag kommer också läsa Ormbunkslandet, Djur inga har sett utom vi och Idag vet jag inte vem jag är.

Vuxenkategorierina, då? Ja, jag har faktiskt inte läst någon av de nominerade böckerna. Kanske kommer jag att göra det, men alla medier verkar ju ha riktat in sig på att bara skriva om dem så jag tänker inte göra det här.

Vi springer!

Två av de finaste bilderböcker jag vet handlar om tid och äventyr. I Vi springer av Joar Tiberg och Sara Lundberg känns det som att tiden står still under en natt, Åke och hans kompis lämnar vardagen och springer jorden runt på nästan ingen tid alls. Snart är de tillbaka vid dörren hemma men de har upplevt gåtfulla ting, mörka och glada, märkliga. I Just nu har vi varandra av Sara Bergmark Elfgren och Maria Frölich är det tiden själv som spelar huvudrollen – varför går den så långsamt ibland och springer iväg ibland? Finstämda, vackra, underbara böcker som kapslar in ett helt äventyr på ungefär trettio boksidor och låter läsaren fångas av det vackra i både verkligheten och fantasin.

9789129691436_200x_vi-springer

9789129694949_200x_just-nu-har-vi-varandra

 

Ibland tycker jag att varje sommar och semester är så där. Ett ögonblick kort, ändå har delar av världen gett sig tillkänna och äventyret hägrar vid knuten just så här i början. Under mina veckors semester kommer jag kanske inte blogga särskilt mycket, men en vet aldrig. Kanske springer jag över en fantastisk bok jag bara måste prata om. Några tidsinställda inlägg kommer också dyka upp för så kan en göra med tiden, har jag hört.

Bilderböcker – bara för barn?

Jämsides med mitt bibliotekariejobb håller jag på att läsa färdigt min magisterexamen i litteratur och den sista kursen i den är ”Bilderbokens teoretiska och estetiska perspektiv”, mycket passande just nu eftersom det är som barn- och ungdomsbibliotekarie jag jobbar. Både att jobba med bilderböcker dagligen, se vilka som lånas och läses och läsa dem själv, och att studera dem ur ett teoretiskt perspektiv har varit oerhört intressant. Jag som älskar både konst och litteratur tycker att det är fantastiskt att se och studera hur ord och bild sammansmälter, ger olika versioner av samma historia eller ibland är totalt motsägelsefulla.

Den här veckan har jag bland annat läst Stian Holes Hermans sommar. Inledningsvis blev jag inte 9789150109115_200_hermans-sommarsärskilt förtjust i den, även om jag älskade ljuset i den och tyckte collagen, för den är gjord i collage av foton, var intressanta så föresvävade mig tanken att den inte verkar vara särskilt riktad mot barn. Inte heller lånas den särskilt mycket av barn på biblioteket, däremot har jag pratat med många vuxna som älskar den.

Men ska det behöva betyda att den inte är bra? I torsdags lyssnade jag på Stian Hole berätta på Bokcafé Pilgatan i Umeå och jag frågade just om han riktar sig mot någon speciell målgrupp i sina böcker. Hans svar var att han inte tänker alls på det, att målgruppen är underställd konsten och att det är förlaget som vill passa in hans böcker och texterna i dem i barnlitteraturfacket.

Men var skulle en placera dem på biblioteket om inte på barnavdelningen? Det finns helt enkelt ingen placering som heter ”Bilderböcker för vuxna”, mig veterligen. Det finns ju för grafiska romaner, kanske är det dags att utveckla systemet ännu lite mer? Vad är det som säger att vuxna inte också kan älska bilderböcker, varför görs det så få bilderböcker för vuxna? Eller görs det och var finns dem? Är det ens bra att ha åldersplaceringar på alla typer av böcker?

Jag tycker att den är en fantastisk konstform, bilderboken.

Vad tycker du?