På spaning: Tre riktigt intressanta indiespelsläpp 2019

Den här veckan ger sig Kulturkollo ut på spaning. Jag spanar just nu in både spel och teater och tänkte därför delta med – två – inlägg. Jag hoppas detta kommer vara tillåtet! Mitt första inlägg är också det smalaste: nu pratar vi släpp av indie- datorspel 2019. Imorgon berättar jag om vilka tre teatersläpp jag ser mest fram emot i vår.

Min tid som litteraturnörd och gamer är ungefär tudelad. Däremot läser jag betydligt fler nyutkomna böcker än spelar nyutkomna spel, därför är min lista på nya spelsläpp jag ser fram emot aldrig särskilt lång. I år ser jag dock verkligen fram emot några få indiespel och vill, för att väga upp mot alla listor med betydligt större produktioner, lista dem här.

In the Valley of Gods 
Campo Santo, som 2018 gjorde det fina Firewatch, släpper 2019 In the Valley of Gods. Det ser ut att vara ett fruktansvärt vackert upptäckar- och äventyrsspel och jag längtar så.

We Were Here Together
Jag älskade We Were Here och We Were Here Too  från Total Mayhem Games otroligt kluriga, atmosfäriska och spännade online only co-op- spel som *verkligen* sätter samarbetsförmågan på prov. Äntligen del 3!

Rain of Reflections
Den som vet vem Victor Leijonhufvud från P3 Spel är kanske också känner till hans indiespelbolag Lionbite Games. 2019 ger de ut Rain of Reflections, ”an atmospheric, dystopian, cyberpunk role-playing adventure game”. Ni hör ju hur fantastiskt det låter?

Bild: Campo Santo

Bild: Total Mayhem Games

Bild: Lionbite Games

De bästa spelen jag spelade 2018

Även om 2019 redan varit här i två månader har året ännu inte gett mig en chans att hinna lista mina bästa dator- och TV-spel 2018. En stor del av min kulturkonsumtion utgörs av spel, främst datorspel men också en del konsolspel. Att Tomb Raider tar upp en så pass stor del av listan är faktiskt logiskt då det var Tomb Raider som på riktigt återuppväckte mitt datorspelande 2017 och 2018 efter år av dvala. Jag är så tacksam och lycklig över detta. Here we go! Åren spelen lanserades inom parantes.

10. Rayman Origins (2011)
Vackert, roligt, galet snabbt och ibland bara… galet. Rayman påmminer mig om exakt hur svåra spelen var för 20-25 år sedan, hur mycket tålamod en behövde bygga upp för att klara dem och exakt hur lycklig en blir över att klara en boss en kämpat mot i ungefär tre timmar.

9. Firewatch (2018)
Firewatch är ett fantastiskt vackert spel, en vandringssimulator med ett mysterium och en del sorg inbakat. Jag var helt förlorad i några timmar.

8. Portal (2007)
Portal sätter alla dina pusselfärdigheter och allt ditt logiska tänkande på prov och Glados lurar dig gång på gång. Ändå kan du inte sluta. Jag älskar stämningen, spänningen, svårighetsgraden, nördigheten.

7. Minecraft (2009)
Minecraft kommer förmodligen vara med på min lista varje år men 2018 var det alldeles särskilt underbart med 1.13- Aquatic- uppdateringen. Havssköldpaddor! Sjunkna vrak! Gömda skatter! Drunkade zombier! Minecraft är också ett spel med helt enkelt oändliga möjligheter.

6. Lara Croft and the Guardian of light (2010)
Vår älskade arkeolog Lara Croft slår sig samman med Totec i en spin-off på Tomb Raider som är allra mest underbar i co-op- läge med någon du vill ha riktigt roligt med. En underbar blandning av action, äventyr, pussel och hack’n’slash av alla monster du kan tänka dig.

5. Child of Light (2014)
Child of Light är det vackraste, sorgligaste och finaste fantasyplattformsrollspel jag spelat. En helt underbar story och miljöer som tar andan ur dig.

1-4. Tomb Raider
Jag önskar så att jag mött Lara Croft tidigare. Stark, smart, rolig, äventyrlig, ostoppbar. Det började för mig med ett tips från en vän på 2000- talets generation Tomb Raider där jag fullkomligt älskade Legend (2006) och Anniversary (2007) och tyckte om Underworld (2008). Blandningen av äventyr, pussel och strider är så välavvägd att det är svårt att sluta spela. Med Tomb Raider (2013) är det mer action, mer äventyr och mer shoot em up på bekostnad av pussel och strategi. Ändå kan jag inte låta bli att älska det.