Poddfredag: Feminist Frequency Radio

Anita Sarkeesian är ett välbekant namn för många gamers. Sedan 2009 har hon videobloggat om popkulturella fenomen ur ett feministiskt perspektiv, men det var med serien Tropes vs. Women in Video Games, 2013, som hon blev ett verkligt stort namn. Serien utforskade kvinnliga stereotyper i datorspel och hyllades, men Anita Sarkeesian utsattes också för otaliga dödshot och våldtäktshot.

Tillsammans med Carolyn Petit och Ebony Adams sänder Anita Sarkeesian nu podcasten Feminist Frequency Radio, en fantastiskt intressant podcast som diskuterar populärkultur – oftast aktuell, men ibland äldre, ur ett feministiskt perspektiv. Jag älskar den för att Carolyn, Anita och Ebony är så pålästa, smarta och vältaliga och de ger mig ofta massor av nya perspektiv på popkultur – spel, filmer och böcker framförallt.

Riktigt lyssningsvärda avsnitt:

68: Captain Marvel
65: What We Talk About When We Talk About The Oscars
Invest in Sassy Droids
14 Black Panther
10 I Tonya, Me Too, You People

Bild: Feminist Frequency Radio.

Här hittar du hemsidan med alla avsnitt.

Mot framtiden – krossa patriarkatet med Clara Henry

Mot framtiden är Clara Henrys essäistiska och smarta guide till att överleva – och kanske börja krossa – patriarkatet. Jag älskar att den finns.

Många vuxna håller kärt fast vid de böcker som väckte dem till feminismen på 1980- och 1990- talet och tipsar gärna om dessa när böcker om feminism till unga efterfrågas. Det behöver inte vara fel med äldre böcker men tack och lov har feminismen utvecklats något på trettio år och Mot framtiden är en bok som definitivt borde ges till alla unga idag. Och till många vuxna.

Clara Henry skriver om både historien och framtiden. Hur började feminismen och vilka tog oss dit vi är idag? Kapitlet om historiska feminister är i min mening lite för kort men ändå viktigt då det skrivs med ett intersektionellt perspektiv och lyfter fram kvinnor som Bell Hooks, Táhirih och Fusae Ichikawa.

Mot framtiden tar upp könsroller, vardagssexism, kroppspositivitet, våldtäkt och många andra oerhört viktiga ämnen. Clara Henry blandar diskussioner om strukturellt förtryck och sexism med tips såsom hur du skiljer på ett catcall och en komplimang, fem sätt att säga nej på krogen, myter om abort och hur du krossar dem i en diskussion och andra handfasta tips på hur du överlever patriarkatet.

Bland de saker jag älskar mest med den här boken är att den vänder sig lika mycket till män som till kvinnor. Ansvaret för att krossa patriarkatet läggs inte bara på den kvinnliga delen av befolkningen – här finns nästan lika många tips och råd till män om hur de synar sin egen roll i de patriarkala strukturerna.

Det är svårt att skriva en sådan här bok inkluderande. Patriarkatet utgår från en binär tvåkönsnorm (man och kvinna) och att synliggöra förtryck utifrån det kan verka nödvändigt, just för att få syn på det strukturella förtrycket som utgår från den här normen och kunna bekämpa det. Jag tycker att Clara Henry navigerar hyfsat genom detta genom att inte bara skriva om ”män” och ”kvinnor” utan ofta återkomma till icke-binära. Inte minst finns det ett antal ordlistor i boken som är otroligt viktiga i en tid när många inte ännu har, eller vill, ta till sig faktumet att patriarkatets binära könsuppdelning inte stämmer överens med verkligheten.

Mot framtiden är rolig, smart och välskriven. En essäistisk bok som blandar fakta med författarens egna erfarenheter. Clara Henry resonerar väl fram och tillbaka mellan svåra fallgropar och snäva könsnormer på ett imponerande sätt. Jag lyssnade på boken, en lysande författarinläsning som det var svårt att inte ryckas med i. Samtidigt rekommenderar jag verkligen den fysiska boken, jag bläddrade i den medan jag lyssnade och den är otroligt snyggt formgiven. Jag hoppas att Mot framtiden blir en bok som läses av många, unga som vuxna.

Den tryckta boken är utgiven av Forum, 2018. Den finns på bland annat Bokus och Adlibris.

Ljudboken är utgiven av Bonnier Audio, 2018.

Fler som läst: Enligt O.

Moder Justitia – feministisk och dräpande

Ida Eklöfs debutbok Moder Justitia är underbar feministisk poesi i kortformat. Det är en samling ironiskt drypande och dräpande kommentarer om vår samtid som är lika träffande som stilsäkra.

Det är i den enkla och till synes självklara speglingen av orättvisa i vardagen som Ida Eklöf är som bäst. Som i en av mina favoriter, cis – en kärlekshistoria, där Simone de Beauvoirs bevingade ord ”man föds inte till kvinna, man blir det” broderas ut i ett gäckande hån mot föreställningen om manliga och kvinnliga egenskaper – och avslutas med en rad så tragisk att jag har svårt att vända blad. Den är en av de längre dikterna, de flesta är bara några rader. Som denna:

visdomsord

Framför varje potentiellt framgångsrik kvinna
står Inte alla män™
                                                  och är allmänt jävla i vägen

Att läsa Moder Justitia är som att simma i någons tankar, kastas från det ena till det andra men alltid stanna upp i frågan om patriarkatets existensberättigande. Ida Eklöf raljerar över typiskt lömska män, romantik och magkänsla men stannar också ibland upp i sorg över kvinnor som gett upp sina egna livsberättelser till förmån för männens.

Moder Justitia går att snabbt läsa igenom men ännu hellre vill jag stanna upp, fundera och läsa om. Jag vill vila i Ida Eklöfs ilska och indignation, nära feminismen med den. Det kan behövas.

rätt ska vara rätt

Det finns en särskild plats i helvetet
för kvinnor som inte hjälper varandra
(var det nån som sa)

Jag menar att:
Det finns en särskild plats i helvetet

För män som bara hjälper varandra

Där är det jävligt trångt.

Rabén&Sjögren, 2019.

Du kan köpa boken på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Tusen sidor, Boklunga, Ugglan och boken.

Fem riktigt bra nyskrivna feministiska böcker

Idag, på internationella kvinnodagen, vill jag tipsa om några av de bästa nyskrivna feministiska böckerna jag vet. Det är böcker skrivna för tonåringar men för alla att läsa.

En av anledningarna till att jag vill tipsa om just nyskrivna böcker är att det varje år på 8 mars tipsas om väldigt mycket äldre feministisk litteratur – särskilt när det gäller böcker till tonåringar. Många bär kärt med sig den litteratur som fick dem att vakna till sitt feministiska liv i tonåren och det är absolut inget fel med det. Men sanningen är också att en del av den feministiska litteratur som gavs ut på 1980- och 1990- talen är något daterad – det är ändå 30-40 år sedan nu och feminism är en rörelse i ständig utveckling. Det behöver inte betyda att äldre feministisk litteratur förlorat sitt värde men tyvärr glömmer många vuxna bort att även läsa nyskriven litteratur för ungdomar. Här finns så mycket fantastiskt! Idag tipsar jag om två romaner, en facklitterär bok och två poesisamlingar.

Jag har även bloggat om några av de här böckerna, länkarna går till mina recensioner.

Revolution Poetry

Revolution Poetry är en plattform för unga att göra sin röst hörd, det är röster som behöver höras, som måste höras. Revolution Poetry lyfter spoken word av poeter, visionärer och revolutionärer från förorten in i de litterära rum där de marginaliserats. Revolution Poetry säger obekväma sanningar, slår hårt där det gör som ondast och låter dig inte komma undan dina egna fördomar.

Moder Justitia

Moder Justitia är en diktsamling av Ida Eklöf, en brutal och ibland satirisk skildring över livet som kvinna i patriarkatet med skärande träffsäkerhet i dikter som cis: en kärlekshistoria och syjuntan.

Den ökända historien om Frankie Landau Banks

En av de mest upplyftande och fantastiska berättelser jag läst på senare är den om Frankie Landau-Banks. När Frankie börjar på det anrika Alabasters internatskola och blir nekad att gå med i det hemliga sällskapet ”The Loyal ordet of the Basset Hound” på grund av att hon är tjej, bestämmer hon sig raskt för att istället infiltrera det. Och som hon gör det.

Moxie

Viv är trött på att skolans manliga fotbollslag får alla pengar, all uppmärksamhet och ett ständigt frikort från rektorn för att bete sig som svin mot tjejer. Jennifer Mathieau använder skickligt 1990- talets revival och låter Viv söka inspiration från sin mammas tid i Rebel Grrrl- kretsar för att skapa ett fanzine som uppmanar till kamp mot sexism och orättvisor.

Mot framtiden

Mot framtiden – En simpel guide till att krossa patriarkatet av Clara Henry är en kåserande, hands-down guide till att leva mer jämställt och förstå fler av de strukturer som gör att vi lever ojämställt. Det är öppet, ärligt, kunnigt och välskrivet – ge den till alla tonåringar i er närhet!

De viktigaste böckerna tt läsa? Revolution Poetry och Mot framtiden.

”Moxie girls fight back”

Vivian har fått nog. Efter att ha läst Moxie borde varenda en hålla med – och gå ut på gatorna och göra revolution.

I den amerikanska småstaden där Vivian bor får killarna i amerikansk fotboll- laget göra precis som de vill. Skolans rektor låter dem komma undan med trakasserier av tjejerna, sexistiska kommentarer och rena övergrepp i skolkorridorerna. Alltmedan tjejerna inspekteras för att inte bryta mot klädkoden och uppmanas att ta ansvar för killarnas beteenden av rektorn som naturligtvis också är pappa till fotbollslagets stjärna.

Jennifer Mathieu drar kanske saker till sin spets ibland men övertydlighet kan behövas för att göra en poäng och Moxie är tyvärr ganska ofta en trovärdig skildring även av en helt vanlig högstadiekorridor i Sverige, där tjejer tvingas ta ansvar för killars beteenden och där killars sexistiska beteenden bortförklaras med ”pojkar är pojkar”. Även om det inte handlar om exakt samma situationer, är strukturen precis densamma.

Vivian tänker inte gå med på det längre. Nästan varje kväll försjunker hon i sin mammas förflutna som Riot Grrrl på 1990- talet och gör till slut ett eget fanzine – ett som uppmanar till revolt och feministisk aktion. Som en löpeld sprider sig Vivians budskap och när tjej efter tjej blir en ”Moxie girl” kan ingen längre blunda för sanningen.

Moxie är fruktansvärt vacker i sin starka skildring av kvinnlig gemenskap och vikten av separatism. Jag älskar hur den berättar om en gryende revolution, hur så många tjejer tyst i sitt inre gör uppror och sedan upptäcker att de är starka tillsammans. Jag älskar hur Jennifer Mathieu effektivt undviker klyschor så som att tjejer alltid är bitchiga och aldrig kommer överens, så som att tjejer som placerats in i olika fack aldrig skulle kunna bli vänner och så som att det finns den där perfekta killen som faktiskt förstår allt och räddar hela situationen. Nej.

I’m totally sure he’s not doing it on purpose, but Seth is a guy, and he can’t ever know what it feels like to walk down a hallway and know that you’re getting judged for the size of your ass or how big your boobs are. He’ll never understand what it’s like to second guess everyting you wear and how you sit and walk and stand in case it doesn’t attract the right kind of attention, or worse, attracts the wrong kind. He’ll never get how scary and crazy-making it is to feel like you belong to some big Boy Monster that decides it can grab you and touch you and rank you whenever and however it wants.

Tjejerna på East Rockport High finner en gemenskap i att utsättas för orättvisor. Tillsammans skapar de en revolution. Jag älskar det så mycket att jag blir tårögd.

I clench my fists. I feel like a match about to be lit. Or like the first crack of thunder before the storm.

Moxie gavs ut på engelska 2017 och på svenska 2018 av Lilla Piratförlaget.

Boken finns på svenska på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Bokhuset, Jill tycker till, Röda rummet, Stories from the city, romeo and juliet.

Sky in the Deep – Adrienne Young

Jag läste Adrienne Youngs Sky in the Deep efter att ha läst en fantastiskt fin intervju med henne på Goodreads – om kvinnor i YA, om styrka och om tuffhet. Jag blev nästan genast förälskad – inte minst i det fantastiska omslaget. Kanske fick jag där och då för höga förväntningar för även om det verkligen finns massor av styrka och tuffhet i den här boken så var den inte den fantastiska upplevelse jag förväntat mig.

17- åriga Eelyn lever i en fiktionaliserad vikingavärld, utan fantasyinslag som drakar och demoner men likväl påhittad. Här slåss klanerna Aska och Riki mot varandra i en blodsfejd som varat längre än någon kan minnas. Hennes liv är brutalt, hon är fostrad till krigare och varje år möts Riki och Aska i ett stort fältslag. När hon en dag ser sin döde bror på slagfältet vänds hela hennes världsbild upp och ner.

Jag tycker mycket om Eelyn, och jag älskar verkligen att kvinnor och män är krigare på lika villkor – utan att det behöver vara en särskild grej att kvinnorna också slåss. Eelyn är inte en ensam ”stark kvinna” som slåss mot normer, hon är en del av ett samhälle där kvinnor värderas lika högt som män och lever på samma villkor. Åh vad jag har längtat efter detta!

Jag borde verkligen älska Sky in the Deep. Kanske läste jag den vid fel tillfälle, kanske hade jag för höga förväntningar, kanske är jag lite mätt på YA- fantasy just nu – den grep helt enketl aldrig tag i mig. Berättelsen kändes hela tiden ganska ytlig och jag fick aldrig någon målande bild av vikingasamhället. Det finns så mycket frågor som aldrig besvaras! Historien är extremt förutsägbar och nästan substanslös på sina ställen och jag var länge ganska uttråkad, den fantastiska Eelyn till trots. Någonstans mot slutet blev det spännande men jag skummade också stora delar. För den som verkligen längtar efter en smått romantisk, blodstänkt vikinga-YA- fantasy utan krusiduller (och vem gör inte det, ibland?) kan Sky in the Deep vara helt rätt. Men mig lyckades den aldrig fängsla.

Boken finns på SF-bokhandeln, Adlibris och Bokus.

Fler som läst: Bokugglor, Tickmicks bokblogg.

Ljudböcker att lyssna – och inte lyssna – på i den sista sommarvärmen

Under sommaren har jag lyssnat på en hel del ljudböcker, flera fantastiska men en där uppläsaren förstörde hela upplevelsen. Tyvärr är ljudböcker alltid en risk, en bok i händerna på fel uppläsare kan bli en katastrof. Jag har börjat lära mig att undvika dem så fort det hörs att det är fel men här gjorde jag tyvärr inte det. Men, först två lysande inläsningar:

Inuti huvudet är jag kul

Inuti huvudet är jag kul är den första boken jag läser av Lisa Bjärbo och om alla är så här bra kan jag inte riktigt förstå varför jag inte läst något tidigare. Jag har aldrig läst en så här bra bok om att vara introvert, allt är så på pricken beskrivet att jag nästan vill gråta ibland.

När Livs pappa bestämmer att de ska flytta från hyresrätten på Södermalm till en liten stuga i Ingelstad i Småland följer Liv motvilligt med, men att börja en ny gymnasieskola blir en katastrof. Jag älskar verkligen Liv. Jag känner så igen mitt tonårsjag i hennes tafatthet och blyghet, hennes sätt att bara vilja stänga av världen och alla däri. Hur frustrerande det är att tänka så mycket, men aldrig riktigt kunna eller våga säga det högt. Hela min skoltid, fylld av lärarnas ”ja, hon har ju bra betyg men säger alldeles för lite på lektionerna” på utvecklingssamtalen passerar liksom i revy när jag lyssnar. Jag älskar Liv och jag älskar hennes pappa, Lisa Bjärbo har tecknat ett otroligt fint porträtt av honom och tyvärr saknas det väldigt mycket i ungdomslitteraturen. Inuti huvudet är jag kul är en av årets bästa böcker, jättefint inläst av Lisa Bjärbo själv. Läs den, eller lyssna på den!

Boken finns på till exempel Bokus eller Adlibris.

Fler som läst: Vargnatts bokhylla, Enligt O, Fiktiviteter, Bokbabblaren, TinaE, Västmanländskan.

Sörja för de sina

Det var tre år sedan jag mötte Maj för första gången. Jag läste Att föda ett barn och fick andnöd av hur intensiv den var, hur mycket igenkänning som fanns där. Till min egen mormor och morfar, han som kom från en statarsläkt och gifte in sig i min mormors fina familj och liksom aldrig dög för dem; till min mamma som skrubbade hela huset bara vi skulle få en gäst. Till min egen tid, till prestationsångesten och rädslan för vad andra ska tycka, till hur viktig ytan är.

Att föda ett barn lämnade mig så urvriden att jag inte riktigt funnit det i mig att plocka upp andra boken. Så hittade jag den på Storytel och började lyssna, och fann mig totalt uppslukad. Jag älskar uppläsningen av Andrea Irving! Den är lågmäld, ändå känns det som att det är Maj som pratar i mitt öra. Jag ägnade sommaren åt att lyssna på Sörja för de sina och det ångrar jag inte. Jag är fortfarande så oerhört fascinerad över hur Kristina Sandberg kan berätta om ett helt liv utifrån den ångest över perfektion Maj har. Över sju sorters småkakor, rena golv och mätta barn. Framförallt ångesten över hur maken Thomas klarar nykterheten. Ska han få ett återfall? Att lämna svävar i utkanten av Majs synfält men aldrig vågar hon forma ordet ”skilsmässa”. Hur skulle det se ut? Ändå förstår aldrig Maj att det är ångest hon lider av. När Kristina Sandberg skriver om Maj gör hon något som få, nästan ingen gjort: berättar om hur hårt livet som hemmafru var. Det är en stor feministisk gärning.

Kristina Sandbergs berättarkonst är fantastisk. Sörja för de sina var inte lika mycket av en ångvält över mig, kanske för att jag lyssnade på den. Ändå gjorde den ett så djupt intryck att jag måste vänta lite med att lyssna på avslutande delen Liv till varje pris. Kanske vill jag inte heller lämna Maj, riktigt än.

Boken finns i pocket på Bokus eller Adlibris.

Fler som läst: Bokblomma, Lyrans noblesser, ...och dagarna går, Boktanken, Bokdamen, Litteraturmagazinet, Bokhora, Dagens bok, Feministbiblioteket, Bokfantomen.

Lögnernas träd

Lögnernas träd är en fantastisk berättelse om vetenskap, tro och törst efter sanning. Kanske framförallt är det historien om hur en ung tjej bestämmer sig för att inte låta någon eller något stå i vägen för henne, inte ens 1800- talets alla seder och regler för hur kvinnor bör vara.

Tyvärr förstördes boken totalt för mig av uppläsaren. Jag har tidigare lyssnat även på Fandom av samma uppläsare och irriterade mig ofantligt på sättet att göra tillgjorda röster av vissa karaktärer. I Fandom var det överkomligt, så jag gav henne en chans till. Men i Lögnernas träd är det fullkomligt outhärdligt. Att försöka vränga till rösten för att det är en gammal gubbe eller en ond karaktär som pratar gör bara att det blir löjligt och jobbigt att lyssna på, jag kan inte förstå hur det här har gått igenom någon slags redigeringsprocess? Jag kommer aldrig någonsin att lyssna på den här uppläsaren igen men jag är otroligt imponerad av Frances Hardinge för hur lysande den här boken är lös ändå igenom. Även Faith, liksom Liv, är en karaktär jag bara älskar. Jag älskar hennes kamp och älskar 1800- talsskildringen. Men läs den, lyssna inte på den.

Boken finns på SF-bokhandeln, Bokus eller Adlibris.

Fler som läst: …med näsan i en bok, Prickiga Paula, Carolina läser, Leva loppan, Bokkoll, Annas bokblogg, romeoandjuliet.

Pojken under bron

Alex Skarp är nykär och på väg ut till sommarlovet när hennes vardag skakas om. En kille sparkas till döds efter en fest hon har varit på, och på något sätt verkar hennes bästa kompis Charlie vara inblandad.

Katarina Wennstams nya deckare för unga läsare (och alla vuxna, känner jag) handlar om machorollen. Inte på ett övertydligt sätt, men som att det sipprar in i varje relation eller möte med en man som Alex har. Så som det gör i hela samhället idag. Alex pojkvän, som är svartsjuk på att Alex dansar salsa med sin bästa killkompis. Bästa kompisen, som inte vågar vara den han är. En säkerhetsvakt som efter att Alex blivit vittne till misshandel på Gröna Lund skickar dickpicks till henne.  Det är oerhört snyggt berättat av Katarina Wennstam, framförallt om den ursvenska hederskulturen i all sin glans – det här med att ”äga” sin flickvän” – och hur Alex sätter sig upp mot det, och om hur machorollen påverkar killar så hårt och med så fruktansvärda konsekvenser.

Alex Skarp är en fantastisk karaktär! Smart, skärpt, framfusig men också med sina fel och brister. Katarina Wennstams tillskott till deckarhyllan är så otroligt välbehövliga, spännande och smarta – och med en tjej i huvudrollen som vågar säga ifrån och är bästa vän med sin mormor, Sveriges första kvinnliga domare. Det här är verkligen en bok att läsa och diskutera kring, särskilt med ungdomar men även för vuxna. Jag älskar Alex Skarp.

Första boken heter Flickan på hotellet, du kan läsa vad jag tyckte om den här.

Köp den på Bokus eller Adlibris.

Andra som läst: Bokbesatt, OArYA, Tusen sidor,

En piga bland pigor

En piga bland pigor är ett tidsdokument, en färgstark och fantastisk beskrivning av piglivet i Sverige i slutet av 1800- talet, men också en fin skildring av kvinnlig vänskap. Det senare kommer jag att prata mycket om i den här texten.

Bland dekadent cirkusinredning och med bubblor i glasen pratade min ena bokcirkel Prosa & Prosecco om En piga bland pigor – lite så en kanske kan tänka sig att Ester Blenda Nordström ville ha det om en läst Ett jävla solsken vid sidan av hennes reportageböcker. Det hade hälften av bokcirkeln gjort, vilket fick samtalsämnet att spinna från boken vi läst, till författarens liv, sett genom Fatima Bremmers penna, och tillbaka igen. Det verkar ha varit ett fantastiskt liv, äventyrligt, men också stundtals ensamt, rastlöst och ångestfyllt.

Ester Blenda Nordström var Sveriges första wallraffare, hon arbetade under täckmantel för den journalistiska gärningen långt innan begreppet var uppfunnet och första gången var på gården i Sörmland som omskrivs så bitterljuvt i En piga bland pigor. Ester ville uppmärksamma hur hårt pigorna levde och arbetade och hur lite de fick tillbaka, men det som skiner igenom mest i reportaget är hur stark vänskapen till den andra pigan, Anna blev. För mig var den gryende vänskapen det allra finaste med En piga bland pigor, hur snabbt de blev vänner och hur djupt de förstod varandra – något som kanske bara skapas när två kvinnor arbetar och lever så nära varandra under så hårda förhållanden.

För det är ett hårt liv, nästan oförståeligt sett med dagens ögon. Samtidigt blir också glädjen så stor i kontrasten, lördagskvällen som är ledig och ägnas åt dans inpå småtimmarna fast fötterna och händerna arbetat från otta till sent hela veckan. Jämt umgås de, finns bredvid varandra dag och natt, Ester och Anna. Det är kanske inte konstigt att Anna – som egentligen hette något annat – kände sig så sviken när det visade sig att Ester Blenda gjorde allt för att kunna skriva ett reportage, även om jag inte tror att någon tvivlar på att känslorna och vänskapen var äkta. Hur rätt Ester Blenda Nordström egentligen hade när hon gjorde detta var kanske vårt mest intensiva ämne under bokcirkeln, för samtidigt som vi var överens om att Anna på ett sätt blir förd bakom ljuset tyckte vi också att det självklart var viktigt att visa hur det faktiskt var att ha anställning som piga på en gård i Sverige i slutet av 1800- talet. Som så många andra kamper har den feministiska kampen bedrivits genom att aktioner tryckt på samhället – det är aldrig makten som banat vägen. Ester Blenda Nordström var en feministisk pionjär, och mitt allra mesta favoritavsnitt i boken är hur hon gör Anna till rösträttskvinna och den indignation som uppstår i Anna när hon inser hur mycket hårdare pigornas jobb är än drängarnas.

Ester Blendas språk är så fängslande, bilden som ges av gården i Sörmland är så levande, färgrik och detaljerad. Jag älskade den, jag kommer definitivt att läsa även hennes andra reportageböcker och jag tycker att du också ska göra det. Men kanske framförallt tycker jag du ska läsa Ett jävla solsken som kommer vara en av årets bästa böcker för mig. Min recension av den hittar du här.

Köp den på Bokus eller Adlibris.

Andra som läst: Vargnatts bokhylla, stories from the city, ordlycka, Theomis.

Ett jävla solsken och något om biografin som genre

Ester Blenda Nordström var en pionjär inom journalistiken. Feminist vid Elin Wägners sida, äventyrare där bara män vid den tiden tilläts äventyra.

Ett jävla solsken är berättelsen om henne, efterforskad och nedskriven av Fatima Bremmer. En fantastisk bok, helt makalös – den kommer säkert vara en av årets allra bästa. Jag är knockad av de år av research Fatima Bremmer lagt ner, hur noga och med vilken trovärdighet hon återgett Ester Blenda Nordströms liv, hur hon förvandlat oändliga mängder källor till en litterär gestaltning så fängslande att jag grät när det var slut.

Ester Nordström blev ett namn alla kände igen när hon i början av 1900- talet under falskt namn tog anställning som piga på en gård för att kunna rapportera om pigornas situation, deras hårda arbete och nästintill obefintliga lön. Ester blev Ester Blenda Nordström med hela svenska folket och fick möjlighet att hoppa från plats till plats, äventyr till äventyr. Det är nästan ofattbart hur mycket hon hann med under sin livstid – när jag var liten älskade jag äventyrsböcker men Ester Blenda Nordströms äventyr slår nästan allt.

Samtidigt finns det så mycket under ytan av sensationerna i Fatima Bremmers oerhört gedigna berättelse. Ester Blenda Nordström verkade aldrig finna någon ro, kanske för att den ro hon fann då var förbjuden – det verkar ha varit i familjens kännedom att hennes livs kärlek var Carin Waern Frisell men då homosexualitet vid den tiden var brottsligt kunde de inte leva tillsammans, öppet. Ett jävla solsken är också en berättelse om klass, på flera sätt. Den talar om pigornas underklass men ställer också, implicit, frågan om hur Nordström lyckats med detta om hon inte varit direktörsdotter och därmed kunde gå genom många redan öppna dörrar? I berättelsen om hur Ester Blenda Nordström levde som nomadlärarinna bland samer en sommar finns också, vid sidan av den fina miljöskildringen, mycket som skaver. Det gör så oerhört ont att läsa om hur hon, i sin välvilja, exotifierade samerna på samma sätt som LKAB- direktören Hjalmar Lundbohm gjorde – menade att de skulle leva så som de alltid gjort, i kåtor, och inte få flytta till hus och bli bofasta. Som om de inte var människor på riktigt utan ett exotiskt föremål för svenskarna att beskåda, något annat. Exotifieringen, en av stöttepelarna i rasbiologin som vid samma tid blommade och vattnades av Herman Lundborg och rasbiologiska institutet i Uppsala. Det som gör mest ont är att exotifieringen är högst levande även idag. Nej, Fatima Bremmer ser inte Ester Blenda Nordström som ett helgon, hur fantastisk hela hennes livsgärning ändå var. Hon var färgad av sin tids fördomar som alla andra.

Att jag skulle älska den här boken så högt hade jag inte förväntat mig, jag är annars inte en biografiläsare. Jag pratade länge med en kollega till mig som också älskade Ett jävla solsken och som heller aldrig läser biografier i vanliga fall – för att de i de allra flesta fall, litterärt sett, inte är så bra. Att jag inte söker mig till biografier är för att genren för mig har kommit att förknippas med den typ av böcker som trycks ut på marknaden i en så rasande fart att de knappt hinns korrekturläsas och därmed oftast är dåligt skrivna. Jag förstår lockelsen i att läsa om verkliga människors öden, men måste det betyda att böckerna som skrivs är hafsverk utan ett uns av litterär gestaltning?

Som tur är har Ett jävla solsken fått mycket uppmärksamhet, särskilt i och med att den fick Augustpriset, och har lyckligtvis hittat många läsare – men om den inte hade fått det? Hade biografiläsarna hittat till den här boken om en, innan Fatima Bremmers stora kulturgärning, ganska bortglömd person? Hade icke-biografiläsarna inte läst den, för att den är en biografi? Jag hade förmodligen inte gjort det. Men jag är oerhört glad att jag ändå hittade Ett jävla solsken. Om fler böcker skrevs som Fatima Bremmer skriver biografier, om större arbete lades ner på de som skrivs, så kanske jag också skulle vara en biografiläsare. Det jag framförallt vill ha sagt med den här långa utläggningen är att om du, som jag, inte läser biografier – läs ändå denna. Missa inte Ett jävla solsken. Den kommer berätta för dig om en av vår tids stora kvinnor, om en journalistpionjär som på många håll blivit bortglömd – och den kommer göra det på ett sätt du aldrig glömmer.

Du kan köpa boken på Adlibris eller Bokus.

Andra som läst: Kulturkollo, Stories from the city, Boktokig, Vargnatts bokhylla, Feministbiblioteket, Just nu just här, Marie i Skrifvarstugan, Malin the writer, Syrlig.