Magi och fantastiska varelser, mer från Rowling på vita duken!

Jag trodde nästan jag skulle ramla av stolen när dagens största nyhet dök upp framför ögonen på skärmen: Fantastic Beasts and Where to Find Them ska filmatiseras. Det är inte första april idag så jag misstänker att det inte är ett skämt, men jag tänker nog hålla inne med en åsikt tills jag har sett filmen. Spännande känns det i alla fall och ännu mer spännande är det att J.K. Rowling ska vara manusförfattare!

Tydligen ska den utspela sig i New York, 70 år före Harry Potters födelse men ändå utspela sig i trollkarlsvärlden.

9780747554660_200_fantastic-beasts-and-where-to-find-them_haftad

Vad tror ni?

Boktips på T

Alfabetsutmaningen går vidare med T!

Först ut är en bok av en av mina absoluta favoritförfattare, Sarah Waters. Boken ifråga heter Tipping the Velvet och är en brinnande kärlekshistoria, full av svårigheter och smärta mitt i det viktorianska London. När den blyga Nancy möter ståuppartisten Kitty blir hon kär nästan utan att förstå det själv och hon följer med Kitty till London för att vara en del i hennes show. Men kärlek mellan kvinnor var inte något man såg med blida ögon på i det engelska 1800- talet och ganska snart förbyts kärleken mot rädsla och sorg och Nancy faller ner i ett allt mörkare djup. Fantastisk, svindlande och omöjlig att lägga ifrån sig.

Den andra boken är precis som på bokstaven Q en extrabok i Harry Potter- serien och även den här såldes till förmån för utsatta barn världen över. Den heter The Tales of Beedle the Bard och alla som har läst The Deathly Hallows vet precis vad det här är för bok – sagoboken som Hermione får av Dumbledore i början av just The Deathly Hallows. Jag älskar den här lilla boken, jag älskar sagorna som bär spår av folksagor men ändå är skrivna på J. K. Rowlings speciella vis och jag älskar ”Professor Dumbledore’s Notes”. Gillar du Harry Potter, läs den här!

Den här omgången blev det verkligen älsklingsböcker, en av mina favoritböcker (och favoritmusikaler, för den delen!) är Gaston Leroux The Phantom of the Opera. Jag är otroligt fascinerad av karaktären Eric som också är fantomen. Missförstådd, hatad på grund av sitt utseende och jagad ifrån mänskligheten vänds han till sist emot den som en musikalisk version av Frankenstein. Han tar sin tillflykt till katakomberna under Parisoperan och förför den begåvade sångfågeln Christine Daaé. Boken är betydligt mörkare än de flesta film- och musikaladaptioner som gjorts (även om jag älskar de flesta av dem också), läs den om du är intresserad av historien!

I min bokhylla Q

Jag hade bara en bok på Q i min bokhylla, som tur var så är det en bok jag tycker mycket om!

Quidditch through the ages är en extrabok i Harry Potter-serien som J. K. Rowling gav ut till förmån för Comic Relief – de arbetar för barn och  mot fattigdom runt om i världen. En bra grej, tycker jag, förutom den här boken gavs Fantastic beasts and where to find them ut på samma sätt.

Genom Harry Potter- böckerna nämns många gånger vilka skolböcker eleverna har och det här är alltså två av dem – kompletta med ditskrivna namn och klotter från Ron, Harry och Hermione. I böckerna finns både information som dyker upp i böckerna men också helt nya saker – jag tycker det är fantastiskt roligt och speciellt gillar jag varningen från bibliotekarien Madam Pince som finns på första sidan i Quiddditch through the ages. (klickbar bild)

Varför inte ge ut Hogwarts, a History nästa gång?

Fantasyhelg: Boktips

I fredags efterfrågade jag era bästa tips på ungdomsfantasy. Många tips haglade in och jag tänkte samla ihop några av dem, både sådana jag läst själv och de jag inte läst. Än.

Narnia var ett tips som kom flera gånger och även jag älskar de här böckerna. Jag minns inte när jag läste dem första gången men jag var inte tio år fyllda och jag har läst dem många gånger sen dess. De sju böckerna som inleds med Min morbror trollkarlen är fantastiska historier om gott och ont, om resor till andra världar och om äventyr och vänskap.

His dark materials av Phillip Pullman är också en serie, men en jag ännu inte läst. Men vetenskap och magi i en annan värld låter väldigt lockande! Miamaria tipsade om både denna och om The Dark Is Rising av Susan Cooper, som även den lät väldigt lockande!

En bok jag inte hade hört talas om var The Black Cauldron av Lloyd Alexander som Bokmilaskogen tipsade om. Men jag måste säga att jag blev väldigt intresserad, inte minst av den tjusiga framsidan.

Mias bokhylla tipsade om serien Fablehaven av Brandon Mull, och Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Den första har jag inte läst men den andra kan jag bara hålla med om! Peter Bergting tipsade om författare som Ursula K. LeGuin, Michael Moorcock och Fritz Lieber. Ett annat tips som också kom upp var Harry Potter– serien och där kan jag ju heller inte annat än hålla med! Missa såklart inte heller Legenden om Morwhayle som jag pratat om tidigare i helgen här i bloggen.

Tema illustratörer: Peter Bergting

Fantasyhelgen här på bloggen fortsätter med att nystarta Tema Illustratörer och att denna gång berätta om Peter Bergting som både är illustratör, serietecknare och författare – en mångsysslare från Åmål. Bland mycket annat har han illustrerat omslagen till många fantasyböcker, formgivit rollspel, skrivit en serieroman tillsammans med Jens Lapidus och gett ut de egna fantasyserierna The Portent och Legenden om Morwhayle.

Jag tycker om hans bilder främst för att de är så livfulla, även när de är mörka. Jag tycker om färgerna och sättet att måla som då och då påminner mig om John Howe. Jag tycker också det är roligt att hans lager är så otroligt brett – det ryktas om att Morwhayle även det kommer bli ett rollspel.

Bland de allra finaste omslag jag tycker Peter Bergting har gjort är de nya Astrid Lindgren-pocketarna som kom ut i höstas. Jag älskar Astrid Lindgrens böcker och Ilon Wiklands gamla omslag så självklart var jag skeptisk innan jag såg dem – det hade jag bevisligen inte behövt vara. Det här är omslagsbilderna till Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och Ronja Rövardotter.

En annan känd bok som Peter Bergting har gjort omslaget till, tillsammans med Alvaro Tapia, är Harry Potter och Dödsrelikerna.

Det här var egentligen mest ett urval, om du vill veta och se mer tycker jag du ska gå in på Peter Bergtings hemsida, tumblr, Bokus-blogg eller hemsidan för Morwhayle – på den sistnämnda finns förutom bilder också en tjusig trailer för Demonprinsessan, gratis Morwhayle-noveller att ladda ner och en provsmak på Häxmästaren som ljudbok.

Imorgon blir det mer Bergting här på bloggen, jag har gjort en intervju med Peter där vi bland annat får höra om det blir mer Lindgren-omslag och får en liten, liten sneakpeak på tredje Morwhayle-boken. Häng på!

Nördigt Harry Potter-skoj!

Jag har insett att stillasittande på grund av hjärnskakning inte är sådär jättetråkigt som jag trodde – åtminstone inte sen igår när Pottermore öppnades! Jag hade helt glömt datumet men efter tips av Elina begav jag mig genast dit och registrerade mig – och hade några barnsligt roliga timmar. Pottermore är som ett (väldigt enkelt) spel och väldigt roligt, i alla fall om man är det minsta Harry Potter-nördig.

Gå in, registrera er och ha väldigt skoj! Lägg gärna till mig som vän om ni vill, jag heter OwlPatronus13841. (Uppdatering: skriv gärna i kommentarerna här, er egen blogg eller skicka ett mail till elilaserochskriver[at]gmail[punkt]com med vad ni heter så jag vet vilka ni är.)

Något mer om Harry Potter

Jag har under vintern läst om alla sju Harry Potter-böckerna. Igen. Jag får aldrig någonsin nog av dem. Igår skrev jag om böcker jag läser om och om igen, och jag fick ett väldigt gensvar från er på frågan om vilka böcker ni läser om eller inte läser om. Kontentan verkar vara att de flesta läste om böcker i ungdomen men inte lika mycket, eller inte alls, i vuxen ålder. Varför är det så? Älskar man inte böcker med samma frenesi man gjorde då, eller är det helt enkelt så att det finns för mycket böcker som ska läsas så man inte har tid att läsa om?

Det senare, skulle jag tro. Och visst lider även jag av den då och då återkommande paniken över att det finns så många bra böcker jag aldrig kommer hinna läsa, men samtidigt vet jag också att mellan vissa böckers pärmar döljer det sig en värld jag älskar att återkomma till om och om igen. Det fantastiska med sådana böcker är också att det kan vara en helt ny värld, eller en något förändrad, som slår ut sina vingar mellan sidorna den andra eller sjuttioelfte gången du öppnar dem. Jag kan ofta hitta helt nya aspekter i Harry Potter-serien eller i Twilight– serien, repliker jag inte lade märke till förra läsningen men som nu helt plötsligt verkar bära hela historiens kärna på sina axlar.

Är inte det fantastiskt?

JK Rowlings sju böcker om en spenslig liten trollkarl är precis sådana böcker och det är delvis därför jag läser dem om och om igen. Det är också för att jag vet att varje ny läsning bjuder på en fantastisk upplevelse och en djupdykning i en helt annan värld. Den bjuder också på en blandning av sorg och humor som gör att skrattet ganska ofta fastnar i halsen – och i de sista två böckerna en spekulation om döden och självuppfyllande profetior som jag tycker är väldigt intressant.

”Tell me one last thing. Is this real? Or has this been happening inside my head?”
”Of course this is happening inside your head, but why on earth should that mean that it is not real?”

Fantastiska J. K. Rowling

Jag har läst om Harry Potter- böckerna sedan före jul, och har precis lagt ner fjärde boken – The Goblet of Fire. Det är inte för inte som serien är sju av mina absoluta favoritböcker för det är inte bara med magi som Rowling fascinerar och framförallt berör, det är också med personporträtten och med mänskligheten som är så väl beskriven att den verkligen känns långt in i hjärtat.

Mrs Weasly set the potion down on the bedside cabinet, bent down, and put her arms around Harry. He had no memory of ever being hugged like this, as though by a mother.

Några filmfavoriter 2011

Sista dagen på förra året presenterade jag mina bokfavoriter för 2011 och, inspirerad av Bokmilaskogen, tänkte jag nu också skriva en del om vilka filmer som var speciellt bra 2011 – de behöver inte nödvändigtvis ha kommit 2011 men det är året jag såg dem.

Det här är ju faktiskt då och då en film- och musikblogg också.

Årets alla bästa film var för mig Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 2. Jag är en Potter- älskare när det kommer till böckerna men egentligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i filmerna. Som adaptioner av böckerna tycker jag de är rent av dåliga, de går inte ens att jämföra med sina förlagor. Filmskaparna har ofta missat väldigt mycket och gör ofta en hel del fel men ändå tycker jag om känslan som finns i filmerna – om jag inte jämför med böckerna.

Men även i en jämförelse gillar jag sista filmen. Jag älskar den till och med. Den är storslagen och fantastiskt vackert filmad – en sådan film man bara måste se på bio och som jag knappt ens vågar se på TV:n hemma för att inte förstöra upplevelsen från biosalongen. Mörk, vacker och domedagstung. Se trailern här.

En annan film som var otroligt bra i jämförelse med hur dåliga tidigare filmer i serien varit, var Breaking Dawn del 1. Jag tycker fortfarande Kristen Stewart är en bedrövlig skådespelerska men resten av filmen var bra. Jag har skrivit mer om den här. Se trailern här.

Årets roligaste film – som också passar in i kategorin Tänkvärda filmer – är i mitt tycke Easy A. Fantastiskt duktiga Emma Stone spelar huvudrollen i en film som verkligen går hårt åt och ironiserar omkring att killar som ligger runt kallas hingstar och tjejer som gör detsamma kallas madrasser – eller stöts ut ur samhället. Läs mer här och se trailern här.

En annan riktig rolig film är den svarta komedin Burke & Hare med Andy Serkis och Simon Pegg – den senare är också med i zombieparodin/komedin Shaun of the Dead som är överraskande rolig.

En av årets äckligaste filmer jag såg var The Ward, regisserad av ingen mindre än John Carpenter, och även Insidious passar bra i den kategorin.

Vad tyckte du var bäst i filmåret 2011?

Min typ av säsongsbetonad omläsning

Julen står för dörren och överallt i bloggosfären läses det jullitteratur (jullit?) så det står härliga till. Dark Places- Helena gottar ner sig i Vitklädd med ljus i hår och jag blir genast sugen på att botanisera bland mina egna Maria Lang-titlar, runt juletid ligger alltid Tragedi på en lantkyrkogård nära till hands.

Men jag har en annan bok jag brukar läsa nästan varje jul, även om den inte är någon speciell jullitteratur egentligen. När jag var tolv år fick jag Harry Potter och de vises sten i julklapp av min morbror. Den var ganska nyligen utgiven i Sverige och jag hade aldrig hört talas om den innan. Visserligen var jag redan en bokmal av mått men Harry Potter spädde verkligen på det och jag läste ut den på julaftonsnatten. Uppenbarligen gjorde den ett ganska djupt spår i mitt bokhjärta för sedan dess brukar jag alltid läsa minst en, ibland alla, Harry Potter-böcker under julen eller åtminstone vintern. Förra vintern, när jag pendlade 120 mil fram och tillbaka till Stockholm ungefär var tredje vecka, roade jag mig med att lyssna på alla sju böckerna på engelska på tåget – ljudböcker är fantastiskt när man är åksjuk.

Och vilka ljudböcker det är! Jag är ganska petig med ljudböcker, de måste vara riktigt fint upplästa för att jag ska vilja lyssna på dem och Stephen Frys uppläsning av Harry Potter-böckerna är ungefär så fint det någonsin kan bli. Det är faktiskt så pass fint att jag övervägde att skippa omläsningen i år och lyssna istället, igen.

Men det blev en omläsning. På kvällarna sitter jag hopkrupen i soffhörnet med Harry Potter and the Philosopher’s Stone, om det blir fler under julen, det får vi se.

Vad läser du när snön faller?