Tag Archives: teater

De dödas röster

De dödas röster är en radioföljetong, ett thrillerdrama, åtta avsnitt du inte kommer kunna sluta lyssna på – du som inte redan andlöst lyssnat dig igenom succéen skapad av bland andra Sara Bergmark Elfgren.

Vad hände egentligen Jessica Lund? Hon hittas mördad, knivskuren och badande i sitt eget blod och många år senare försöker hennes bästa vän ta reda på vem mördaren egentligen var.

De dödas röster rör sig i gränslandet. Det är just så verklighetsförankrat att det är lätt att tro att det har hänt på riktigt, men precis så oförklarligt att verkligheten ändå inte räcker till. Något annat måste ta vid.

De dödas röster sår frön om självuppfyllande profetior, om rädsla och psykoser. Det är skräck, men det är också en nittiotalsskildring som i ett slag tar mig tillbaka till byskolan där jag gick från första till sjätte klass. Skolan, där vi både regelbundet viskade ”svarta madam” tre gånger inne på en nedsläckt toalett- precis som de gör i serien – och under en ”sova över i skolan”-händelse gjorde en nattlig, minnesvärd utflykt till kyrkogården som låg tvärs över vägen från skolgården. Den låg där som en ständig påminnelse om döden, ett slut i motsats till skolgården lek och livets inledning. En hånfullhet, då skolan ibland kunde kännas mer evighetslång än döden någonsin kunde vara, mer skrämmande, mer hotfull. Åtminstone för mig. Allt det här, och mer, dansade genom mitt huvud när jag lyssnade på De dödas röster.

Jag lyssnade så intensivt att en hel tågresa försvann i ett töcken. Serien, som är producerad av P3 Serie, hade premiär redan i somras så kanske är jag fullständigt sist på bollen men om någon ännu inte lyssnat så vill jag ändå tipsa. Serien stannade hos mig och jag vet att jag kommer fundera länge.

4d363ec4-c93b-4d92-a057-70d92432b704

George – Alex Gino

GEORGE_customAlla tror att George är en pojke. Men George vet att hon är en flicka. Ingen verkar förstå, inte läraren, inte Georges mamma, inte klasskamraterna. Kanske skulle alla förstå, om hon bara fick spela spindeltjejen Charlotte i klassens uppsättning av teaterpjäsen Min vän Charlotte?

Men George får inte ens försöka, för att alla tror att hon är kille. Det är en hård och orättvis värld för en nioåring som känner sig annorlunda och ingen förstår på vilket sätt. Som tur är har George sin bästa vän Kelly, som är den enda som verkar förstå. Vänskapen mellan George och Kelly är fint berättad, boken är fint skriven. Det är lätt att komma George nära, jag känner verkligen för henne och hoppas alla kommer förstå att hon är tjej på insidan. Att bara det yttre inte stämmer. Jag tycker också att det är fantastiskt att den här boken kommer ut så tätt inpå If I was your girl för utgivningen av barn- och ungdomsböcker med en transperson i huvudrollen växer inte på träd. Jag kollade upp statistiken och den är minst sagt sorglig. Jag hoppas det här tyder på att det är en trend på gång för böckerna behövs så otroligt mycket. Att den här boken riktar sig till yngre barn är också fantastiskt för de barn som är i samma sits som George kan nog säkert känna sig lika ensamma som hon gör och det är så fint att det då i alla fall finns böcker med igenkänning.

George är en bra och viktig bok ur flera aspekter. Bokstaden är inne på något viktigt i det att det i slutändan är George som får bestämma, att det finns vuxna som lyssnar och att hon inte blir nedtryckt eller tillrättavisad. Barn som får bestämma över sitt eget liv, det är viktigt. Det är också en bok om vänskap och Kelly är en fantastisk vän till George.

Samtidigt märks det att den här boken har en tydlig pedagogisk ambition, mycket tydligare än i If I was your girl. Tyvärr får berättandet och stilen skuffas undan för det pedagogiska målet och emellanåt är berättelsen ganska torr och tråkigt skriven. Jag vill ju självklart kunna ge boken George till barn i samma sits som huvudpersonen men jag skulle också, lika mycket om inte mer, vilja ge den till varenda barn som lånar böcker hos oss som en motvikt till alla heteronormativa och cis-normativa böcker som finns. Jag kommer göra det, också, ibland, men inte alltid för rent berättarmässigt tycker jag inte boken håller hela vägen.

Men George är ändå en jätteviktig bok, jag är oerhört glad att den är skriven och jag hoppas verkligen att den får många efterföljare med barn i huvudrollerna som inte måste vara som andra barn. Kanske kommer vi till och med någon gång komma dit att det inte behöver vara en grej eller ett problem att huvudpersonen är transperson. Det bara är så.

Lilla piratförlaget, 2016.

Hitta boken här eller här.

Andra som läst: Bokhora, Transformering.se, Biblioteksbubbel, Bokstaden, Prickiga Paula, Litteraturmagazinet, romeoandjuliet,

Den magiska åttonde historien?

Så kom den då. Eller inte? Många fans har skrikit sig hesa efter en åttonde Harry Potter-bok, helst en prequel. Själv hör jag till dem som tycker att bokserien avslutades på ett bra sätt och att det visserligen är intressant med tolkningar som The Cursed Child, berättelsen om Harry Potters son i teaterform och filmatiseringen kring historien av Fantastic beasts and where to find them – men en en åttonde bok? Nja.

your-new-harry-ron-and-hermione-the-cast-of-harry-potter-and-the-cursed-child-has-been-761677

Mellantingen mellan en åttonde bok och inte en åttonde bok? The Cursed Child kommer att ges ut som manusform och J.K. Rowling får på sitt twitterkonto outtröttligt dementera både att det skulle vara en åttonde bok i Harry Potter- serien (samtidigt som pjäsen marknadsförs som ”The eighth story” så förvirring är onekligen att vänta) samt att det skulle vara en prequel. Just förekomsten av så mycket missförstånd får mig att tveka. Kommer merparten att läsa den som en åttonde bok och bli besvikna över manusformen? Kommer den ens fungera som bok? Är det inte någonstans att gå för långt?

Jo, kanske, men samtidigt är det såklart många fans som aldrig kommer att få se pjäsen och ändå vill veta historien om Harry Potters son. Min tveksamhet kommer dock bestå fram tills jag har läst boken för nej, jag har så klart inte mer viljestyrka än att jag kommer köpa den så fort den släpps.

Men med tanke på den fantastistiska Hermione och vilken historia hon hade fått om hon hade varit huvudrollen så kan jag inte låta bli att känna att jag faktiskt hellre hade läst en historia om Harry Potters dotter Lily.

Teater, böcker och Stockholmshelg

Ibland åker jag ner till huvudstaden för att träffa min kära vän Hanna från bibliotekarieutbildningen. Förvånande nog pratar vi en hel del böcker, vi har också en bokcirkel tillsammans och denna gång diskuterade vi Alice Munro över två glas rödvin mitt på blanka eftermiddagen efter att ha gett upp stadsvandring i snöslask. Det vi egentligen kom fram till är att det är svårt att faktiskt diskutera Munro eftersom hon är en så fulländad författare. Vad kan en säga mer än hur bra det är?
Vi gick också på teater, Utvandrarna på Dramaten. Nog var den bra, men jag var inte helt förtjust i Stina Ekblad som Kristina. Hon är en jättebra skådespelerska men hennes stil kändes inte klockren för den rollen. Gillade henne mycket bättre i Måsen. Däremot gillade jag hur de använde rummet och koreografin för att berätta. Väl värt att se!
Och så köpte jag en bok på sciencefiction-bokhandeln såklart. Nu ska den äntligen bli läst, The Stand.

image

image

image