Den magiska åttonde historien?

Så kom den då. Eller inte? Många fans har skrikit sig hesa efter en åttonde Harry Potter-bok, helst en prequel. Själv hör jag till dem som tycker att bokserien avslutades på ett bra sätt och att det visserligen är intressant med tolkningar som The Cursed Child, berättelsen om Harry Potters son i teaterform och filmatiseringen kring historien av Fantastic beasts and where to find them – men en en åttonde bok? Nja.

your-new-harry-ron-and-hermione-the-cast-of-harry-potter-and-the-cursed-child-has-been-761677

Mellantingen mellan en åttonde bok och inte en åttonde bok? The Cursed Child kommer att ges ut som manusform och J.K. Rowling får på sitt twitterkonto outtröttligt dementera både att det skulle vara en åttonde bok i Harry Potter- serien (samtidigt som pjäsen marknadsförs som ”The eighth story” så förvirring är onekligen att vänta) samt att det skulle vara en prequel. Just förekomsten av så mycket missförstånd får mig att tveka. Kommer merparten att läsa den som en åttonde bok och bli besvikna över manusformen? Kommer den ens fungera som bok? Är det inte någonstans att gå för långt?

Jo, kanske, men samtidigt är det såklart många fans som aldrig kommer att få se pjäsen och ändå vill veta historien om Harry Potters son. Min tveksamhet kommer dock bestå fram tills jag har läst boken för nej, jag har så klart inte mer viljestyrka än att jag kommer köpa den så fort den släpps.

Men med tanke på den fantastistiska Hermione och vilken historia hon hade fått om hon hade varit huvudrollen så kan jag inte låta bli att känna att jag faktiskt hellre hade läst en historia om Harry Potters dotter Lily.

Teater, böcker och Stockholmshelg

Ibland åker jag ner till huvudstaden för att träffa min kära vän Hanna från bibliotekarieutbildningen. Förvånande nog pratar vi en hel del böcker, vi har också en bokcirkel tillsammans och denna gång diskuterade vi Alice Munro över två glas rödvin mitt på blanka eftermiddagen efter att ha gett upp stadsvandring i snöslask. Det vi egentligen kom fram till är att det är svårt att faktiskt diskutera Munro eftersom hon är en så fulländad författare. Vad kan en säga mer än hur bra det är?
Vi gick också på teater, Utvandrarna på Dramaten. Nog var den bra, men jag var inte helt förtjust i Stina Ekblad som Kristina. Hon är en jättebra skådespelerska men hennes stil kändes inte klockren för den rollen. Gillade henne mycket bättre i Måsen. Däremot gillade jag hur de använde rummet och koreografin för att berätta. Väl värt att se!
Och så köpte jag en bok på sciencefiction-bokhandeln såklart. Nu ska den äntligen bli läst, The Stand.

image

image

image