The Quiet at the End of the World – Lauren James

The Quiet at the End of the World är som sin titel – vacker, lågmäld, filosofisk. Lauren James skriver nyskapande sciencefiction- YA i en genre som verkligen behöver det.

London, 2109. Lowrie och Shen är de yngsta människorna i världen efter att hela jordens mänskliga befolkning drabbats av infertilitet. Inga barn har fötts på många år. Ingen forskare vet om det är ett virus eller miljöförstörelsen, ingen har hittat ett botemedel. Lowrie och Shen lever sitt liv skyddat av de åldrande människorna, ensamma om sin ålder tyr de sig till varandra och tillbringar sina dagar vid Themsens strand i London, grävandes efter skatter från historien.

The Quiet at the End of the World är ingen typisk YA- dystopi. Ingen revolution pågår, ingen större fiende eller statsmakt har förslavat befolkningen. Lauren James undviker effektivt genrens stora klyschor och skapar istället ett dystopiskt London där känslan och tanken får ta större plats än apokalypsen i sig. Människan, med sin förstörelse av klimatet och sin förmåga till existentiellt tänkande blir till sin egen fiende när hen möter det ultimata hotet: total utplåning. Vilka är vi, då? Vad betyder någonting? Vad finns kvar, och vad lämnar vi efter oss? Med slutet av människans existens nära förestående blir lagren av mänsklig historia så mycket mer intressant, Lowrie tänker dag efter dag på det hon hittar begravt i sanden medan Shen funderar på vad rymdvarelser skulle tänka om människan om de någonsin hittade hit.

Lauren James språk är stort och vackert. Berättelsen är otroligt stillsam, ändå sträckläser jag. Det är lätt att älska karaktärerna och bry sig om dem så mycket att det gör ont. Jag har läst alla Lauren James fyra utgivna böcker och de är alla helt fantastiska. Hon är i min mening en av de allra bästa YA- författarna idag och jag önskar så att hennes böcker blir mer kända. Jag hoppas att det bara är en tidsfråga innan ett svenskt förlag börjar ge ut hennes böcker. Missa dem inte.

Finns på SF- bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Inte din bror – Malin Stehn

Abbes värld vänds upp och ned när hans föräldrar meddelar att familjen ska ta hand om en ensamkommande flyktingpojke från Afghanistan. Abbe rasar i att ingen frågade honom, men är innerst inne mest rädd över vad Rasmus och de andra klasskompisarna ska tycka. De som hatar barnen som bor på flyktingboendet och ritar hakkors på skåpen i skolan.

Det är en brännande aktuell roman Malin Stehn skrivit och som många sådana som skrivs för ungdomar balanserar den ibland på gränsen till att bli lite för pedagogisk och stolpig. Ändå är Malin Stehn en så pass bra författare att berättelsen aldrig blir för tillrättalagd. Det är fint skildrat hur Abbes inre strider med att inte vilja komma i konflikt med klassens ledare och känslan av att det är svårt att ogilla Hossein. Malin Stehn beskriver känslostormarna oerhört väl.

Inte din bror är säkerligen fantastisk att använda i bokprat, att läsa tillsammans eller som högläsning i en klass eller hemma. Jag vet att jag kommer tipsa många på biblioteket om den.

Det finns nog många Abbe. Unga – och vuxna – som egentligen har vettiga åsikter och inte gör skillnad på människor men som inte vågar yttra det för att alla andra är så högljudda. Jag hoppas att många Abbe får hjälp av sådana som Rebecka, som vägrar lyssna på hat och rasism och vägrar anpassa sig efter andra. Jag hoppas att många läser Inte din bror och finner sina fördomar ogrundade och utmanade. Jag hoppas att många tar Abbe, Hossein och Rebecka till sitt hjärta.

Boken gavs ut av Opal, 2018. Den finns att köpa bland annat på Bokus och Adlibris.

Jag lyssnade på ljudboken som gavs ut av BTJ Audio, 2018.

Fler som läst: Old Adult Reads Young Adult, Prickiga Paula, Bibbloanna, Bokkoll, Biblioteksbubbel.

Moder Justitia – feministisk och dräpande

Ida Eklöfs debutbok Moder Justitia är underbar feministisk poesi i kortformat. Det är en samling ironiskt drypande och dräpande kommentarer om vår samtid som är lika träffande som stilsäkra.

Det är i den enkla och till synes självklara speglingen av orättvisa i vardagen som Ida Eklöf är som bäst. Som i en av mina favoriter, cis – en kärlekshistoria, där Simone de Beauvoirs bevingade ord ”man föds inte till kvinna, man blir det” broderas ut i ett gäckande hån mot föreställningen om manliga och kvinnliga egenskaper – och avslutas med en rad så tragisk att jag har svårt att vända blad. Den är en av de längre dikterna, de flesta är bara några rader. Som denna:

visdomsord

Framför varje potentiellt framgångsrik kvinna
står Inte alla män™
                                                  och är allmänt jävla i vägen

Att läsa Moder Justitia är som att simma i någons tankar, kastas från det ena till det andra men alltid stanna upp i frågan om patriarkatets existensberättigande. Ida Eklöf raljerar över typiskt lömska män, romantik och magkänsla men stannar också ibland upp i sorg över kvinnor som gett upp sina egna livsberättelser till förmån för männens.

Moder Justitia går att snabbt läsa igenom men ännu hellre vill jag stanna upp, fundera och läsa om. Jag vill vila i Ida Eklöfs ilska och indignation, nära feminismen med den. Det kan behövas.

rätt ska vara rätt

Det finns en särskild plats i helvetet
för kvinnor som inte hjälper varandra
(var det nån som sa)

Jag menar att:
Det finns en särskild plats i helvetet

För män som bara hjälper varandra

Där är det jävligt trångt.

Rabén&Sjögren, 2019.

Du kan köpa boken på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Tusen sidor, Boklunga, Ugglan och boken.

Fem riktigt bra nyskrivna feministiska böcker

Idag, på internationella kvinnodagen, vill jag tipsa om några av de bästa nyskrivna feministiska böckerna jag vet. Det är böcker skrivna för tonåringar men för alla att läsa.

En av anledningarna till att jag vill tipsa om just nyskrivna böcker är att det varje år på 8 mars tipsas om väldigt mycket äldre feministisk litteratur – särskilt när det gäller böcker till tonåringar. Många bär kärt med sig den litteratur som fick dem att vakna till sitt feministiska liv i tonåren och det är absolut inget fel med det. Men sanningen är också att en del av den feministiska litteratur som gavs ut på 1980- och 1990- talen är något daterad – det är ändå 30-40 år sedan nu och feminism är en rörelse i ständig utveckling. Det behöver inte betyda att äldre feministisk litteratur förlorat sitt värde men tyvärr glömmer många vuxna bort att även läsa nyskriven litteratur för ungdomar. Här finns så mycket fantastiskt! Idag tipsar jag om två romaner, en facklitterär bok och två poesisamlingar.

Jag har även bloggat om några av de här böckerna, länkarna går till mina recensioner.

Revolution Poetry

Revolution Poetry är en plattform för unga att göra sin röst hörd, det är röster som behöver höras, som måste höras. Revolution Poetry lyfter spoken word av poeter, visionärer och revolutionärer från förorten in i de litterära rum där de marginaliserats. Revolution Poetry säger obekväma sanningar, slår hårt där det gör som ondast och låter dig inte komma undan dina egna fördomar.

Moder Justitia

Moder Justitia är en diktsamling av Ida Eklöf, en brutal och ibland satirisk skildring över livet som kvinna i patriarkatet med skärande träffsäkerhet i dikter som cis: en kärlekshistoria och syjuntan.

Den ökända historien om Frankie Landau Banks

En av de mest upplyftande och fantastiska berättelser jag läst på senare är den om Frankie Landau-Banks. När Frankie börjar på det anrika Alabasters internatskola och blir nekad att gå med i det hemliga sällskapet ”The Loyal ordet of the Basset Hound” på grund av att hon är tjej, bestämmer hon sig raskt för att istället infiltrera det. Och som hon gör det.

Moxie

Viv är trött på att skolans manliga fotbollslag får alla pengar, all uppmärksamhet och ett ständigt frikort från rektorn för att bete sig som svin mot tjejer. Jennifer Mathieau använder skickligt 1990- talets revival och låter Viv söka inspiration från sin mammas tid i Rebel Grrrl- kretsar för att skapa ett fanzine som uppmanar till kamp mot sexism och orättvisor.

Mot framtiden

Mot framtiden – En simpel guide till att krossa patriarkatet av Clara Henry är en kåserande, hands-down guide till att leva mer jämställt och förstå fler av de strukturer som gör att vi lever ojämställt. Det är öppet, ärligt, kunnigt och välskrivet – ge den till alla tonåringar i er närhet!

De viktigaste böckerna tt läsa? Revolution Poetry och Mot framtiden.

”Moxie girls fight back”

Vivian har fått nog. Efter att ha läst Moxie borde varenda en hålla med – och gå ut på gatorna och göra revolution.

I den amerikanska småstaden där Vivian bor får killarna i amerikansk fotboll- laget göra precis som de vill. Skolans rektor låter dem komma undan med trakasserier av tjejerna, sexistiska kommentarer och rena övergrepp i skolkorridorerna. Alltmedan tjejerna inspekteras för att inte bryta mot klädkoden och uppmanas att ta ansvar för killarnas beteenden av rektorn som naturligtvis också är pappa till fotbollslagets stjärna.

Jennifer Mathieu drar kanske saker till sin spets ibland men övertydlighet kan behövas för att göra en poäng och Moxie är tyvärr ganska ofta en trovärdig skildring även av en helt vanlig högstadiekorridor i Sverige, där tjejer tvingas ta ansvar för killars beteenden och där killars sexistiska beteenden bortförklaras med ”pojkar är pojkar”. Även om det inte handlar om exakt samma situationer, är strukturen precis densamma.

Vivian tänker inte gå med på det längre. Nästan varje kväll försjunker hon i sin mammas förflutna som Riot Grrrl på 1990- talet och gör till slut ett eget fanzine – ett som uppmanar till revolt och feministisk aktion. Som en löpeld sprider sig Vivians budskap och när tjej efter tjej blir en ”Moxie girl” kan ingen längre blunda för sanningen.

Moxie är fruktansvärt vacker i sin starka skildring av kvinnlig gemenskap och vikten av separatism. Jag älskar hur den berättar om en gryende revolution, hur så många tjejer tyst i sitt inre gör uppror och sedan upptäcker att de är starka tillsammans. Jag älskar hur Jennifer Mathieu effektivt undviker klyschor så som att tjejer alltid är bitchiga och aldrig kommer överens, så som att tjejer som placerats in i olika fack aldrig skulle kunna bli vänner och så som att det finns den där perfekta killen som faktiskt förstår allt och räddar hela situationen. Nej.

I’m totally sure he’s not doing it on purpose, but Seth is a guy, and he can’t ever know what it feels like to walk down a hallway and know that you’re getting judged for the size of your ass or how big your boobs are. He’ll never understand what it’s like to second guess everyting you wear and how you sit and walk and stand in case it doesn’t attract the right kind of attention, or worse, attracts the wrong kind. He’ll never get how scary and crazy-making it is to feel like you belong to some big Boy Monster that decides it can grab you and touch you and rank you whenever and however it wants.

Tjejerna på East Rockport High finner en gemenskap i att utsättas för orättvisor. Tillsammans skapar de en revolution. Jag älskar det så mycket att jag blir tårögd.

I clench my fists. I feel like a match about to be lit. Or like the first crack of thunder before the storm.

Moxie gavs ut på engelska 2017 och på svenska 2018 av Lilla Piratförlaget.

Boken finns på svenska på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Bokhuset, Jill tycker till, Röda rummet, Stories from the city, romeo and juliet.

Revolution Poetry

Revolution Poetry är en rörelse som ger rum åt unga visionärer och konstnärer. En plattform för spoken word som har växt och turnerat runt. Revolution Poetry ger röst åt människor som marginaliserats och stängts ute, unga människor från förorten som söker ett rum för sin poesi, ett sätt att synas och höras med sina berättelser.

I samlingen med Revolution Poetry ekar deras röster mellan husen. Poesisamlingen innehåller några av de starkaste röster jag hört, texter som är rakryggade och vägrar vika sig för fördomar. Det är röster om rasism, och om att blunda för rasism, så träffande att det gör ont överallt. Röster om att växa upp utan att få höra hemma någonstans, om att stå utanför ett system som gör skillnad på människor och människor. Om att möta ett samhälle som anser att du inte är lika mycket värd som alla andra.

Genusmedvetenhet?
Sådant existerade bara i böcker
Som stod vackert uppradade
Högst upp i bokhyllorna
Dit vi inte nådde
Vi kom bara över texterna om
Överlevnadsstrategier
(Ur Fiskbensfläta, Rojda Sekersöz)

Revolution Poetry är tusen röster på en plattform som behöver höras, som måste höras. Röster som kräver rätten att ta plats i de litterära rum som nekats dem. Revolution poetry är en bok som kryper in under huden. Många dikter har ett otroligt direkt tilltal, med enkelhet och självklarhet målas en bild upp av ett samhälle som borde stått upp för dem, men som inte gjort det. Med allra största klarhet visar författarna en sida av samhället som de flesta på egen hand aldrig kan förstå. Därför borde Revolution Poetry vara högläsning i varje högstadie och gymnasium.

De dikter som berörde mig allra mest är Kvinnan som kunde tala med blattar av Nina Rashid, Avsändare av Nabila Abdul Fattah och Fiskbensfläta av Rojda Sekersöz.

Jag lärde mig att ringa in till landets alla myndigheter
innan jag fyllde tolv
på grund av mammor som inte orkade bli tilltalade
som om de vore tolv
(Ur Kvinnan som kunde tala med blattar. Nina Rashid)

Revolution Poetry startades 2009 av Nachla ”Libre” Vargas Alaeb, Aladin Bewar Zakholi och ”Lilla” Namo Marouf.  Medverkar gör poeterna: Burcu Sahin, Halima Shegow, Lovisa Wessberg, Makda Embaie, Meron Mangasha, Mona Monasar, Nabila Abdul Fattah, Nachla Libre, Nawroz Zakholy, Nebay Meles, Neftali Milfuegos, Nina Rashid, Quena Soruco, Rojda Sekersöz, Saman Sokhanran, Sara Benafshe Qasem, Sanam Qasem, Sara Nazari, S.T.I.C.S POETS, Yodit Girmay , Dusan Marinkovic, Ikram Abdulkadir, Max Miliciano, Shantis, Iman Talabani, Hedy Aliyar, Robin Nazari, Mariama Jobe, Salih Bilic.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Att vara en fangirl

Att vara en fangirl. Att se sin tvilling och bästa vän glida ifrån en. Att börja college och inte ha en aning om åt vilket håll en ska vända sig. Och att alltid, alltid, ha tryggheten i din mest älskade bokserie med dig.

Det finns så mycket att älska i Rainbow Rowells Fangirl. Jag älskar hur Rowell håller sina fangirl-karaktärer så nära hjärtat, hur hög status hon ger något som i samhället ofta ges enormt låg status. Det ses, rent allmänt, som något ganska löjligt att vara en fangirl – inte minst på grund av epitetet ”girl”. Saker som tjejer och kvinnor historiskt har ägnat sig mycket åt ges automatiskt en lägre status, ses ned på. Att skriva fanfiction hör definitivt till det.

Bara därför älskar jag att Rainbow Rowell skrivit den här boken. Vid sidan av det är det en underbar bok, välskriven och svår att släppa. Karaktärerna är så otroligt levande i Rainbow Rowells språkdräkt. Wren, tvillingsystern som dyker lite för djupt i collegelivets alla möjligheter, den trumpna rumskamraten Reagan, den stränga men rättvisa professorn på skrivarkursen. Och, i den mörkaste delen av boken, pappan som de älskar men som inte ens kan ta hand om sig själv ibland, ännu mindre två tonårsbarn. Det finns verkligt svåra saker i Fangirl, tyngre än vad jag hade väntat mig och det sargar hårt på hjärtat att läsa om Caths ständiga oro för sin pappa. Ett barn som tar hand om sin förälder gör alltid ont att läsa om.

Åh, Cath. Ibland känner jag mig som en nära vän till Cath, ibland identifierar jag mig med henne totalt. Hennes introverta instängdhet, ängslan, oro och fangirlnörderi över Simon Snow. Jag älskar att Cath aldrig behöver tvivla på sin fandom, att det inte handlar om att ”växa ifrån” det.Att det kanske är just på grund av instängdheten som den fiktiva världen blir så mycket viktigare. Rainbow Rowell säger så många viktiga saker med den här boken.

Fangirl är en bok för alla fangirls, för alla fans till något. Men det är också en bok för alla som vill ha en fantastiskt fin berättelse om syskonkärlek, svåra familjerelationer, humor, collegeliv och en liten dos svärta. Jag vet att jag redan har skrivit ordet ”älskar” många gånger i den här texten. Men jag *älskar* Fangirl!

Du hittar boken på engelska bland annat på Adlibris och Bokus. På svenska på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Böcker & Annat, Andie, Bam tycker, Bokmumriken, CRM Nilsson, Fiktiviteter.

Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande, eller att lyssna på en ljudboksserie

Ett av vårens stora boksläpp för mig var Moa Eriksson Sandbergs Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande. Jag håller fortfarande hennes Den första flickan skogen möter som en av de bästa, ruggigaste och mest stämningsfulla böckerna på hyllan för mellanåldern. Att hon nu skrivit en rysare för tonåringar lät nästan för bra för att vara sant.

Det var innan jag visste att den här boken hade skrivits som en ljudboksserie för Storytel Originals från början, och först därefter släppts som bok. Jag är en ivrig ljudbokslyssnare men har ännu inte lyssnat på någon original-serie från Storytel då de mest har varit deckare och ingen har intresserat mig.

Med lika delar skepticism och förväntan i bagaget lyssnade jag igenom serien om sextonåriga Julia som flyttar från Stockholm till en mindre stad och får börja om på nytt med en ny skola och en ny klass. Hennes stora kärlek är teatern och hon kommer in på en skola som bara tar in de allra bästa. Stämningen är hård, särskilt när läraren meddelar att de ska sätta upp Shakespeares Hamlet och konkurrensen tilltar. Så försvinner klassens stjärna, Ester Gråberg. Vad har egentligen hänt?

Jag har sett Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande beskrivas som en ”Norra Latin light” och visst finns det likheter, men det är tydligt att Eriksson Sandbergs bok är skriven för en något yngre publik än Bergmark Elfgrens och jag tycker inte att likheterna stör alls. Det är definitivt ingen kopia, och jag tycker inte att en potentiell läsare ska avfärda den här boken för den sakens skull. Moa Eriksson Sandberg är en skicklig spänningsförfattare, stämningen är tät och läsaren hålls på konstant halster.

Nästan för konstant. Mitt problem med Ester Gråbergs försvinnande är, tror jag, serieformatet. Varje del avslutas med en cliffhanger, beskrivningarna är ganska sparsmakade och istället får dialogen ta större plats. Att lyssna på hela boken i ett svep gjorde att varje cliffhanger blev lite mer tröttsam än den föregående och att konstant byta fil i Storytel var bara irriterande. Jag blir ändå lite nyfiken på att även läsa boken i textformat, men efter att ha läst recensionen hos Old Adult Reads Young Adult bekräftas mina fördomar om hur den skulle vara – ganska fattig. Jag kan tänka mig att det kanske inte alls är oävet att lyssna på Ester Gråbergs försvinnande så som formatet är tänkt – en del i taget, med långa mellanrum emellan. Då måste historien vara enkel för att lätt kunna plockas upp igen, cliffhangern skapar längtan efter nästa del och den efter hand ändå rätt tunna och förutsägbara historien vägs upp av spänningen och pauserna emellan. Kanske är den alldeles perfekt för en familj med tonårsbarn att lyssna på tillsammans, en del i taget, istället för att se på en TV-serie. Det finns ändå ganska mycket att prata om, här, stora och svåra saker. Men att lyssna på som sammanhängande ljudbok – och, vad jag kan tänka mig, läsa som textbok – är tyvärr Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande lite av en besvikelse.

Textboken finns bland annat på Bokus och Adlibris. Här kan du se en trailer för boken!

Ljudboken: Storyel Kids, 2018.

Textboken: B Wahlströms, 2019.

Fler som läst/lyssnat: Old Adult Reads Young Adult, Prickiga Paula, Agnes bokblogg, Bokkoll, Carolina läser, Tusen, sidor, Biblioteksbubbel, BokLus.

När kastanjer spricker – Camilla Lagerqvist

Det är någonstans runt 1950- talet i Sverige och femtonåriga Majken har blivit placerad på Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Hon tänker att hennes inre är som en hästkastanj, taggigt och ogenomträngligt, som att hon föddes arg. Gång på gång har hon slussats runt på barnhem och i fosterfamiljer och aldrig fått stanna någonstans. På Sankt Älmas finns den skrämmande föreståndarinnan men här träffar Majken också Anna-Märta och Ebba, och vågar lita på någon för första gången i sitt liv.

Tjejernas öden i När kastanjer spricker grep mig otroligt djupt. Allra särskilt Anna-Märta. Jag hade inte förväntat mig att hitta en HBTQ-historia i den här boken och det slog mig så hårt att jag började gråta och var tvungen att lägga ifrån mig boken. Det finns numera ganska mycket HBTQ-karaktärer i ungdomslitteraturen men inte i historiskt berättade sådana. Det tog andan ur mig att utan förvarning påminnas om att det inte var särskilt många årtionden sen som lesbiska tjejer sattes på hem för vanartiga flickor i Sverige. Sågs som sjuka.

Jag tänker mycket på Eva F. Dahlgrens Fallna kvinnor som jag läste för bara några månader sedan. Det är samma kvinnoförakt som spelar in här, samma dubbla bestraffning för kvinnor som inte haft något annat val eller kvinnor som slagit tillbaka, fast två årtionden skiljer historierna åt.

Camilla Lagerqvist gör en stor gärning med den här boken, för just den här delen av den svenska historien har jag sällan läst om i en ungdomsbok. De utspelar sig ofta mycket längre tillbaka, eller låter de tjejer som har huvudrollen vara ovanligt framåtskridande och tuffa för den tid de levde i. Och det är säkert viktigt, på sitt sätt, men att berätta om hur helt vanliga tjejer hamnade på hem för att de inte var som alla andra, för att de fått en sned start i livet eller för att de utnyttjats av män och slagit tillbaka – det är en stor feministisk sak att göra. Inte minst för att det är samma strukturer som lever vidare idag, men under andra svepskäl. Samma strukturer som gör att hela samhällen kan frysa ut en tjej för att hon vågade berätta om en våldtäkt.

Det enda som stör mig lite är att det såvitt jag kan se inte finns någon tidsangivelse i boken, varken i baksidestexten eller inne i berättelsen. Det finns ganska många tidsmarkörer, såsom Kulla-Gulla, stuvade morötter och fläsk till middag och så själva historien förstås, idag placeras inte ”vanartiga” flickor på hem i Sverige. Men jag hade ändå gärna fått veta ungefär i vilken tid vi befinner oss i, från början. Jag hade inledningsvis lite svårt att placera boken men jag gissar på början av 1950- talet. Det hade varit fint att sätta in boken i ett historiskt sammanhang, när en ändå lär sig ganska mycket av berättelsen – inte minst om hur samhället såg på kvinnor.

Jag läser de flesta böcker Camilla Lagerqvist ger ut och hon har en hög lägstanivå. Jag faller ändå inte för alla böcker och känner att det ibland kanske går lite snabbt i redaktörsgenomgången och utgivningen, det senaste riktigt fantastiska jag läste av henne var serien om Svarta Rosorna. När kastanjer spricker har en skärpa i tonen och ett flyt i språket som de senaste böckerna saknat, och ett stort och fantastiskt hjärta som får känslorna att svämma över.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Old Adult reads Young Adult, Prickiga Paula, Biblioteksbubbel.

Mizeria – Melody Farshin

Det är svårt att inte genast dras in i Melody Farshins värld. Hennes gator i Mizeria har du läst om i tidningen, men inte i ungdomsboken, än. Åtminstone inte på det insiktsfulla sätt med vilket Melody Farshin målar upp bilden av förorten, av miljonprogrammet. Det är långt ifrån klichébilden som hittills tagit stor plats.

Här finns våld som trappas upp, dag för dag, men inte bara det. Det ibland tragikomiska förhållningssättet till vardagen Ali och Aicha bygger upp som ett pansar framför sig rör vid hjärtat. De är tvillingar och de berättar var sin del av historien som beskriver många unga människors vardag, inifrån, så som den sällan ges utrymme till att berättas. Ali och Aicha är lika men också olika. I deras liv finns inte bara våldet utan också kärleken. Det är en fin linje att balansera på men Melody Farshin gör det mästerligt.

Mizeria är Melody Farshins debutroman men hon är också konferencier och ståuppkomiker och Mizeria dryper av snabba repliker och snyggt levererade satiriska skämt, ändå blir det aldrig för mycket. Jag älskade verkligen att hänga med Ali och Aicha. Det är lätt att tänka att det är Ali som glidit genom livet på en räkmacka medan Aicha, som tjej, fått kämpa så mycket hårdare – men perspektivet är ständigt skiftande och ställer obekväma frågor. Jag kan inte låta bli att känna starkt och mycket för precis varenda en i Mizeria. För tvillingarna, på var sitt sätt. För deras mamma, som oroar sig så. För deras pappa, som inte verkar orka någonting. För Ali, som inte hinner tvätta den svarta kostymen mellan begravningarna. Alla kommer de stanna kvar hos mig, länge. Jag hoppas Melody Farshin skriver fler böcker, röster som hennes behövs.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula.