Tematrio om Astrid

Veckans tematrio hos Lyran handlar om en författare som liksom för så otroligt många barn spelat en väldigt stor roll i min uppväxt och som fortfarande är en av mina favoriter; Astrid Lindgren. 

 

Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om.

 

1. Jag tänkte berätta om tre noveller av Astrid och den första är Allrakäraste syster. Den handlar om sjuåriga Barbro som blir åsidosatt hemma av sin nya lillebror men som har en hemlig tvillingsyster som heter Ylva-Li. Ylva-Li är drottning i Gyllene Salen och dit kommer man genom att krypa ner i hålet som finns vid rosenbusken Salikon. Allrakäraste syster är en vacker och sorglig berättelse som också är dubbelbottnad, Barbro känner sig undanskuffad hemma men när föräldrarna upptäcker att även hon finns behöver hon inte sin hemliga syster längre, som finns eller inte finns. Berättelsen innehåller också ett sådant där odödligt Astrid Lindgren- citat: När Salikons rosor vissnar, då är jag död.

2. Sunnanäng är en novell som ingår i novellsamlingen med samma namn och är även det är en sorglig, sorglig berättelse. Jag läste den när jag var nio eller tio och jag grät och grät och grät över syskonen Anna och Mattias som får slita så hårt hos bonden i Myra och som fryser så och aldrig får uppleva kärlek. En av Astrid Lindgrens vackraste och hemskaste berättelser.

3. Sist och slutligen så har jag ju växt upp i ett hundraårigt hus på landet med en väldigt på sätt och vis gammalmodig mor och är därmed ett barn av traditionen ‘spökhistorier framför brasan’. Jag är också – och har varit i många, många år – en stor skräckfantast och därför är det kanske inte så konstigt att Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland var en av mina favoritböcker till och med när jag var så liten att den nästan var för hemsk för mig. Den gav mig nästan mardrömmar men ändå läste jag den om och om igen och kunde den till slut nästan utantill. Jag älskar än idag berättelsen om hur spöket av drängen Skinn Skerping tar död på den skrytsamma pigan som släpar hans lik till kyrkan och hur de två små barnen som får höra berättelsen av sin farmor blir skrämda från vettet när de åker hem på kvällen. Det är en blodisande berättelse och en som gärna ska läsas högt i höst- eller vintermörkret för barn som inte är alltför rädda av sig.

Kommentera