Tematrio om hembygden

Denna vecka har Lyran en väldigt rolig Tematrio. Som jag säkert nämnt tidigare är jag född och uppvuxen mitt i de djupaste småländska skogarna (folk brukar inte förstå riktigt att jag verkligen menar att jag bodde ute i skogen förrän jag visar en karta på vårat hus, omgivet av flera mil grönska och inte ett hus i sikte…) Astrid Lindgren vore ju ett självklart val att berätta om, men jag tänkte gå tillbaka ännu längre i tiden och berätta om några sagoberättare som kanske inte är så välkända. Jag bor ganska nära Ljungby och Sagobygden och sagor har jag alltid älskat och fått berättat för mig kväll efter kväll. I Ljungby finns ett sagomuseum som är väldigt fascinerande och det har jag besökt flera gånger. Har du vägarna förbi, missa inte det.

1. Den första sagoberättare jag tänker språka lite om är Sven Sederström, som bodde i Aringsås i Alvesta två och en halv mil ifrån där jag bodde. Han levde på 1800- talet, ett liv i misär med en hustru som var sinnessvag och som dog i barnsäng. Alla hans barn dog som spädbarn. För att få råd med gravölet till sin hustrus begravning sålde Sven Sederström nitton ark med upptecknade folksagor för åtta riksdaler till Carl Fredrik Hylthén Cavallius, vars far Gunnar Olof Hylthén Cavallius var en välkänd sagoinsamlare och nedtecknare. Två av dessa sagor var de nu välkända Prins Hatt under jorden (som också är en av mina favoritsagor) och Lilla Rosa och Långa Leda som innehåller den välciterade versen ”Spelar min lind? Sjunger min näktergal? Gör min herre sig någonsin glad?”

Sven Sederström hade ständig värk och fick gå omkring med kryckor hela sitt liv. Efter hans död skrevs det en psalm som började med ”Min jämmer nu en ände har”.

3. Mickel i Långhult var ett fattighjon som bodde i en backstuga. Han kunde skriva, något som var väldigt ovanligt för ett fattighjon på den tiden, och han skrev själv ner sina sagor. Dessa var oftast drastiska och skämtsamma och innehöll en hel del samhällskritik. Även han skrev ner sina sagor för Carl Fredrik Hylthén Cavallius. De flesta av hans sagor finns att läsa i den fina Mickels sagor, en bok där Per Gustavsson återberättar sagorna och med trägravyrer av Sven Ljungberg.

3. Halta Kajsa i Ryd var en fattig backstugusittare. Hon skrev bl.a. Små sagor om djur; Skogsdufvan, Den tjuvaktiga svalan, Orren, Tuppen och göken och Ugglans ungar. Gunnar-Olof Hylthén-Cavallius träffade Halta Kajsa och förvånades över hennes nära på outtömliga förråd av sagor. 1843 tog han med sig henne till Stockholm för att så att säga ha henne till hands hela tiden och skriva ner hennes sagor.

Många av de svenska sagorna känner vi till idag just tack vare Gunnar Olof Hylthén Cavallius, som tillsammans med George Stephens skrev Sveriges första folksagosamling, Svenska folksagor och äfventyr (1844-49) och senare deras storverk Wärend och Wirdarne (1863-68) om Wärends sagobygd. Även Hylthén Cavallius kommer från min hembygd, från Vislanda i Småland. På Sagomuseet i Ljungby finns hans arbetsrum återskapat, och där är citerat:

I hans arbetsrum tickar golvuret fram den nya tiden. De sagor som folket tidigare berättat muntligt vid den öppna härden i torpstugan blir nu till skriven litteratur.

0 replies on “Tematrio om hembygden”

  1. enligt O skriver:

    Ljungby? Därifrån kommer svärfar och svärmor är från Ryssby.

  2. Lyrans Noblesser skriver:

    Roligt med för mig okända författare 🙂

Kommentera