The Infernal Devices – Cassandra Clare

The Infernal Devices är en prequel till serien The Mortal Instruments och utspelar sig i ett viktorianskt London fullt av seder och bruk, clockwork-angelgrådaskigt väder och framförallt – vampyrer och trollkarlar i överflöd. Jag tänker inte spoila handlingen i de två senare böckerna i serien men jag tänker berätta att första boken, Clockwork Angel, presenterar oss för Skuggjägarna i Londons Skuggjägarinstitut: människor som har ängeln Raziels blod rinnande i sina ådror och som tilldelats uppdraget att hålla jordens demoner i schack.

Det är dock inte bara demoner som befolkar den Londons undre värld vi då och då får komma i kontakt med. Ganska snart gör första bokens huvudperson sitt inträde i historien: den mystiska Tessa som åker från New York till London för att bo där med sin bror Nate men som istället korsar The Dark Sisters gotiska och halvt tokiga väg. Ett underbart utsvävande i mörka fängelsehålor, groteska mord och en hel del mörka sinnelag tar sin början – den här serien öppnar verkligen starkt för någon som vurmar för det fiktiva viktorianska Londons all smuts och blod.

Den ständigt svävande smog som hänger tung över London får här också symbolisera mer än miljöförstörelse: det är en ny tid som gör sitt brutala intåg i Skuggjägarnas liv, en ålder där mekanik driven av plåt och olja blir ett större hot än de tusentals år gamla demonerna. Där Mortal Instruments kan benämnas urban fantasy tar istället Infernal Devices klivet över till steampunk och det är ett fängslande byte av sceneri – även om Cassandra Clare hänger upp sig lite väl mycket på de viktorianska sedvänjorna.

Det är nämligen ganska mycket kärlek i de här böckerna. Mycket höviskhet, ädelmod och framförallt otroligt mycket osjälviskhet – allting uppburet av en nobel vältalighet som visserligen säkert bars upp av viktorianska tungor men som blir alldeles för tung i den här berättelsen – och alldeles för överdriven för att vara trovärdig.  Cassandra Clares största talang ligger otvetydigt i att beskriva det groteska, mörkt gotiska och lätt sinnesfördrivna med en så målande penna att det nästan blir lite för mycket att föreställa sig det – därför är det lite synd att så mycket av andra och tredje boken i Infernal Devices, Clockwork Prince och Clockwork Princess, ägnas till så stor del åt den osjälviska kärleken och alldeles för lite åt de groteska uppfinningarna och blodtörstiga demonerna.

9781406321333_large_the-infernal-devices-bk-2-clockwork-prince_haftad9781406330397_200_clockwork-princess_haftad

Det finns också en hel del logiska luckor i de här böckerna. Att Skuggjägarna döljer sig själva för omvärldens ögon med ”glamour” är en intressant idé men slarvas ganska ofta bort, och jag kan inte låta bli att fundera på hur Skuggjägare från hela världen i slutet av 1800- talet helt plötsligt kan befinna sig i London – med någon dags varsel. Nej, något varv till med redigeringspennan hade inte skadat men överlag var jag ändå väldigt förtjust i de här böckerna. Som helhet är det en mycket läsvärd serie, inte minst för att Clares groteska humor och morbida scenerier är minst sagt underhållande – och ibland alldeles för lätta att se framför sig.

4 thoughts on “The Infernal Devices – Cassandra Clare

    1. Det tycker jag! Miljön och framförallt det mörka är det absolut inget fel på, var bara beredd på lite småklyschor och högtidliga kärleksförklaringar… 😉

Kommentera