The Night Eternal – Guillermo del Toro och Chuck Hogan (del 3 i The Strain)

The Night Eternal är den sista boken i en trilogi, de första delarna heter The Strain och The Fall och jag har skrivit om dem här och här. Läs vidare med risk för att få lite handling från ettan och tvåan spoilad om du inte läst dem.

Jag älskade The Strain. Det var en skräckinjagade vampyrhistoria där blodet stänkte och där den psykologiska skräcken höll mig vaken hela natten igenom. The Fall blev lite av en besvikelse, del Toro och Hogan drog på actiongasen men förlorade mycket av känslan. I tredje boken famlar de fortfarande blint efter den och ja, då och då dyker den faktiskt upp som hastigast men mest är The Night Eternal en blandning av dåligt skriven action och en religionslektion jag inte alls förstår vart den kom ifrån.

Vampyrapokalypsen är ett faktum, människorna behandlas som djur i bur och föds upp på farmar för att sedermera tappas på blod – eller för att föda nya människor. Kort och gott har mänskligheten reducerats till mat och The Master styr och ställer från sitt säte i Central Park i New York. Motståndet består av Nora och Eph som tidigare jobbade på Center for Disease Control, skadedjursutrotaren Fet och den före detta gängmedlemmen Gus.

Vampyrerna är fortfarande äckliga, blodiga och rejält frånstötande men de har tappat lite av den charm (fel ord, kanske?) de hade i den första boken – att vampyrerna i stort sett blev själlösa och bara drevs av att hitta sin ”Dear One” var en psykologisk twist jag tyckte både var intressant och otäck. Det var intressant och skrämmande och på sätt och vis är det så fortfarande, ändå är det inte lika bra och inte lika gastkramande.

Det som faktiskt är intressant är det gäng del Toro och Hogan snickrat ihop för att rädda världen. En samling missanpassade antihjältar som inte bara verkar ha problem med världen i stort utan även med varandra – Eph, Nora, Gus och Fet hamnar i konflikt både med vampyrer och sig själva. De är inga superhjältar utan tvärtom oerhört mänskliga och det är psykologin som gör den här boken läsvärd. Vad hade man själv gjort om man ställts inför en situation man aldrig trodde skulle hända? Är ett människoliv värt att offra för att rädda ett annat? The Night Eternal är full av små historier och de är ofta hjärtknipande och ibland oerhört sorgliga – mitt all vampyrplåga är det mänskligheten som berör mest och psykologin som är mest intressant.

Det räcker en bit, men inte längre. The Night Eternal är spännande och sidorna rinner på ganska snabbt, men tyvärr faller del Toro och Hogan i fällan att göra ett så storslaget slut som möjligt – de som läst ett antal Dean Koontz vet säkert vad jag pratar om och brukar det någonsin bli bra?

Nej. Det blir ett sanslöst magplask och jag sitter nästan och gråter för att det är så tråkigt bombastiskt och så överdrivet och tyvärr är det inte alls skrämmande utan bara fånigt. När jag läser om en vampyrapokalyps vill jag bli skrämd och det rejält. Det blir jag inte, jag blir mest irriterad.

Det är synd, för första boken visade att det fanns så mycket potential i historien och det är tråkigt att den tappats bort någonstans i klyschornas land, strax väster om kontinenten Att Överdriva. Jag är djupt besviken, framförallt för att slutet tar bort all känsla av bra spänningslitteratur som ibland kryper fram mellan sidorna. Kunde de inte nöjt sig med att skriva en bra bok istället?

0 thoughts on “The Night Eternal – Guillermo del Toro och Chuck Hogan (del 3 i The Strain)

    1. Ja egentligen borde man ju det, ettan är himla bra! Det jobbiga är att ettan slutar i en cliffhanger så då måste man liksom fortsätta. Eller så kan jag bara berätta hur det slutar när du läst ettan 😉

  1. Trist! Jag hade hoppats på att tvåan bara var ett misstag i arbetet och att de skulle hitta tillbaka till stilen från första boken… Jättetråkigt eftersom man nu knappt kan tipsa folk om att läsa ettan (som ju är riktigt bra) eftersom de då också ”måste” läsa de dåliga uppföljarna…

      1. Jag håller med helt. Jag gillade verkligen första boken och blev riktigt besviken på den andra… Efter den här recensionen så tror jag inte att jag ens kommer att läsa den tredje boken, det känns inte värt det. Synd på en bokserie som börjar så bra!

        1. Det är inte värt att köpa den, men nästan värt att läs bara för att få veta vilket löjligt slut de har kokat ihop 😉

Kommentera