The Seance – John Harwood

The Seance har den fantastiska undertiteln A victorian mystery och med det – och med de fina teckningarna som inleder boken – förväntar jag mig mycket.

Jag blir dock inte besviken. Historiendrar mig in på en gång, i ett mörkt mysterium som är så där fantastiskt fint och lågmält berättat, suggestivt och alldeles, alldeles precis på gränsen till spökligt.

The Seance berättar om Constance, om hennes lilla syster som dör och om hennes mor som tynar bort av sorg. Mitt i berättelsen tronar det fallfärdiga, en gång ståliga, herresätet Wraxford Hall som har en mörk historia och där en gammal munk sägs spöka nattetid.

Det här är anglofili så det bara dräller om det och en fullständig fest för den viktorianiasuktande spökälskaren, ovanpå det är det dessutom fantastiskt fint skrivet, alldeles fantastiskt stämningsfullt och verkligt hårresande. Jag älskade The Seance så jag inte har ord för det!

Calliope och Lingonhjärta har också läst.

2 thoughts on “The Seance – John Harwood

Kommentera