The Strain – Guillermo del Toro & Chuck Hogan

The Strain – första delen i en planerad trilogi – tar sin början när ett flygplan landar på JFK- flygplatsen i New York  utan en levande själ ombord. Alla passagerare, och piloterna, är döda och planet är fullständigt mörklagt. En utredning inleds, en utredning som börjar med försök till naturliga förklaringar men som snart slungar huvudpersonerna Eph och Nora rätt in i gissningslandets och den mörka mytologins näste.

Det var svårt att gissa vad jag hade att vänta mig när jag äntligen fick The Strain i min hand – en skräckförfattare som Chuck Hogan och en filmregissör som Guillermo del Toro i samarbete skapade egentligen ingenting mer än vilda, ofokuserade förväntningar och jag kastade mig över historien utan att ha en aning om vad den skulle innehålla. Och tur var väl det. The Strain är ingen The Standoff och ännu mindre en Pan’s Labyrinth – det finns inget av det magiska och vackra, lätt försiktiga bildspråk del Toro använder sig av i sin mest kända film. Det är heller definitivt ingen Twilight och ingen The Vampire Chronicles om nu någon trodde det – vampyrerna är inte ens i närheten av någon aristokrati eller självkontroll, inte heller är de på något vis fagra eller lockande för människor.

Sidorna i The Strain är fläckade av blod, smuts, allehanda exkrementer och en skräck som går att ta på – en skräck och ett äckel som smyger sig från historien och in i läsarens sinne och stannar kvar där – hela natten. Även om den magiska mystik som kännetecknar del Toros filmer inte är representerad här, finns det ändå något filmiskt över boken som gör att det är oerhört lätt att sida för sida spela upp hela scenariot framför sig, långsamt och torterande.

Det fungerar. Oerhört väl. Förvisso är jag egentligen mer förtjust och skräckslagen inför böcker där den största faran är den onämnbara, den skugghöljda, den oförklarbara – såsom den i The Strain är alldeles i början, innan ordet ”vampyr” nämns och när orsaken till det mörklagda planet med de döda passagerarna fortfarande är höljd i dunkel och oro. Det är kalla-kårar-skräck när den är som bäst, och lite av det försvinner när förklaringen kommer, när det börjas jagas vampyrer med silver och solljus och när den krypande spänningen får ge vika för ren illamåendeskräck. Blodet sprutar i kaskader, vampyrerna är hänsynslösa och än värre – nästan själlösa – och även om jag hade klarat mig med en mindre biologisk förklaring till hela fenomenet så räcker det ändå för att hålla mig vaken på natten med boken i – förlåt – högsta hugg.

Trots de förklaringar och lektioner – och möjligtvis vissa saker i anatomin – som hade kunnat strykas, är ändå del Toros och Hogans vampyrer alldeles tillräckligt fysiskt och psykiskt skräckinjagande. Gammal mytologi beblandas skickligt med nutida skräck för virussjukdomar som sprids snabbare än en löpeld; det blir till en slags nutida pest som kan tömma en stad som New York fortare än kvickt. Och trots att det mer blir film- och popcornskräckis av det hela efter hand så finns tillräckligt mycket av den krypande stämningen och den psykologiska fasan kvar ända till slutet – jag vill lova att jag nästan skrek till ett par gånger. Det finns en twist i storyn som jag inte ska avslöja, men som är ett rent genidrag och som gör vampyrerna psykologiskt fasansfulla även om de är i stort sett själlösa – ett grepp som påminner mig om John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda.

Har du en känslig mage och inte gillar att bli skrämd från vettet kanske du ska låta bli – men om du är som jag och älskar blodiga, långdragna skräckisar och vampyrer som härjar vilt med endast ett litet uns motstånd, så rekommenderar jag starkt The Strain. Den är ren och skär underhållning, för även om språket kanske inte är det mest förfinade så är det ändå tillräckligt – tillräckligt för att nästan bli skakis av en historia som börjar krypande långsamt men strax lägger i högsta växeln och ända fram till den avslutande cliffhangern aldrig bromsar upp.

(Recensionen finns också på Catahya)

0 replies on “The Strain – Guillermo del Toro & Chuck Hogan”

  1. […] boken i en trilogi, de första delarna heter The Strain och The Fall och jag har skrivit om dem här och här. Läs vidare med risk för att få lite handling från ettan och tvåan spoilad om du inte […]

Kommentera