The Twelve – Justin Cronin

The Twelve är andra boken i Justin Cronins postapokalyptiska vampyrtrilogi, den är också för mig en av årets mest hajpade böcker. Efter den fantastiska The Passage var förväntningarna förstås enorma och det var med en smula bävan jag började läsa.

Det behövdes förstås inte, The Twelve är en lysande fortsättning. Historien behåller sin kärna men den utvecklas och karaktärerna fördjupas på ett väldigt intressant sätt. Samtidigt känns Cronins fina språk igen från The Passage, kanske flyter det på ännu mer eftersom det här behövs färre introduktioner och förklaringar än i första boken.

Den andra boken kan vara svår, inte minst för att det ofta blir alldeles för mycket tillbakablickar och förklaringar till första boken, eller tvärtom – man kommer inte ihåg ett dugg och inte blir man påmind heller. Justin Cronin lyckas alldeles utmärkt genom att allra först återge händelserna i The Passage – på bibelvers. Fantastisk rekapitulation, fantastisk inledning.

Det vilar en storslagen ton av domedagsstämning över hela boken, ibland en i det närmaste religiös sådan och jag älskar det. Jag skulle säkert kunna fortsätta med superlativen hela dagen lång men både  Bokstävlarna och Fiktiviteter har redan sagt det så himla bra så jag nöjer med att länka. Och uppmana er att läsa!

8 thoughts on “The Twelve – Justin Cronin

  1. Jag läser den just nu, som du nämner är den bitvis svår att hänga med i men det är det som gör den så bra. Den kräver att jag använder hela hjärnan och försöker koppla ihop sammanhang. Undra när del tre kommer ut.

  2. Jag har första boken hemma. Jag hade tänkt att försöka hinna med den under julledigheten! Men jag vet om att jag kommer jobba en del i mellandagarna – så vi får se. (: Just nu har jag två böcker på sluttamp hemma för den här månaden – Marilyn Mansons självbiografi och min första tre-på-tre-bok i Pocketlovers utmaning som jag inte kommer ro hem den här månaden … ;P

    1. Marilyn Mansons självbiografi – det lät ju intressant! 🙂

      The Passage krävde ganska mycket tid och uppmärksamhet, åtminstone för mig. Den är väldigt tjock och det är många karaktärer som introduceras! OBS att den är fruktansvärt bra, men tror att den vinner på att man kan ägna många fria timmar åt den 🙂

Kommentera