Novelltorsdag: The Vampyre, The Werewolf and other gothic tales of horror

En gotik-och skräckfantast av rang kan nog inte låta bli att älska en sådan liten pärla som The Vampyre, The Werewolf and other gothic tales of horror, för på bara 120 sidor lyckas författarna trycka in en hel drös med blodiga mord, ruttna fängelsehålor och flera fall av sinnessjukdom.

Det är inte utan att man blir helt överförtjust. Det är sju stycken noveller och den är allra första är John Polidoris The Vampyre, en historia som skrevs 1819 vid en semesterresa tillsammans med Lord Byron, Percy Bysshe Shelley, Mary Shelley och Claire Clairmont. Berättelsen kom sig av att Lord Byron föreslog att var och en av dem skulle skriva en spökhistoria, Mary Shelley skrev Frankenstein, John Polidori skrev The Vampyre och tja, resten är ju historia.

Det märks att Lord Rutvhen – vampyren i historien – blev en förebild för senare vampyrromaner, han är som urtypen för den mystiske, aristokratiske vampyren med slängkappa. En rolig detalj i sammanhanget är att Polidori baserade Lord Rutvhen på Lord Byron och sedan blev avskedad från posten som Lord Byrons läkare.

Jag läste boken främst för The Vampyre, men de andra historierna är inte bara utfyllnad utan är väldigt läsvärda – i alla fall om man är förtjust i gotikens romantik och morbida bildspråk. Det är inget som är speciellt nyskapande eller överraskande inom genren men man får det man förväntat sig och om man vill ha några timmars underhållande läsning i nattmörkret är det helt perfekt.

Köp den här eller här.

4 reaktioner på ”Novelltorsdag: The Vampyre, The Werewolf and other gothic tales of horror

  1. Åh, jag läste The Vampyre förra sommaren under en kurs i vampyrlitteratur. Ett dammigt och oälskat exemplar från ett folkhögskolebibliotek, men likväl! Det är verkligen grunden för vår ”moderna” vampyr, faktiskt till ganska stor skillnad gentemot till exempel Dracula som kom betydligt senare och blev en storsäljare av helt andra orsaker. Det är på så vis lite synd att den har kommit så i skymundan, men kanske kan den få lite upprättelse i och med det senaste decenniets vampyrboom.

    1. Ja, hoppas också att den kan bli lite mer läst och älskad för det förtjänar den! Det verkar ju också som att vampyren nu lite börjar gå tillbaka från ”snälla” vampyrer till ”elaka” igen (hurra!) så man kan ju hoppas att läsare börjar blicka mot äldre litteratur då också 🙂

Kommentera