Tillbaka till 1920- talet

Det är något särskilt med 1920- talet. I många böcker är det glamour och kitsch, champagne och flapperdresses och diamanter i överflöd. I en del är det depression, ångest, mellankrigstid, mörker och misstro. I ytterligare fler är det flygmaskiner, steampunk och framtidstro.

Det minsta en kan säga är nog att det var en omvälvande tid. I The Paying Guests av Sarah Waters innebär tjugotalet en tid av både sorg och förnyelse, Frances två bröders för tidiga död i kriget sörjs och det stora husets hallar ekar tomma. Tills hyresgästerna i titeln, Leonard och Lilian, med buller och bång gör entré och drar in lite färg och glamour i Frances och hennes mammas gråa liv. Lilian och Frances dras obönhörligt mot varandra och mot en tragedi som helt och hållet vänder upp och ner på historien.

Så visst går det att säga att The Paying Guests är en blandning av det mörka och det glada tjugotalet, kombinerat med en väldigt Sarah Waters-aktig krock av ödesmättad tragedi och passionerad kärlek. Jag älskade The Paying Guests. I tisdags fick jag dessutom både träffa författaren, fick min favoritbok signerad (hallelujah-moment!) och dricka champagnebål ur tekoppar på 1920- talsbaren Melt, på Natur och Kulturs releasefest för Hyresgästerna – som boken heter på svenska. Helena Dahlgren, mer känd som Dark Places, intervjuade Sarah Waters på scen och hoppade över de långa presentationerna av böckerna (som de flesta där förmodligen hade läst, ändå) och gick rakt på mer nördiga frågor – som de olika versionerna av haunted house- teman i flera av Waters böcker, det livsviktiga i melodramer och situationen för lesbiska i 1800- talets viktorianska London. En väldigt fin intervju som speglade #boblmaf väldigt bra tror jag, eftersom en hel del av oss var där och ingen hade en enda fråga efter intervjun.

Själv vurmar jag för alla sorters skildringar av 1920- talet, må de vara glada, mörka eller steampunkiga, och därmed blev jag oerhört förtjust i Melt och blandningen av kitsch och flärdfullhet mot en dold, knarrig spiraltrappa ner i källaren à la illegal alkoholutskänkning under depressionen. En mycket fin kväll, kan det helt enkelt sammanfattas. Och jag längtar redan efter nästa Waters, som enligt rykten ska utspela sig på 1950- talet…

image

image

image

image

Kommentera