True Blood – andra försöket.

Första avsnittet av True Blood tyckte jag så här om. Inte särskilt bra, för att sammanfatta. Efter mycket tjat och gnat var det således dags för en andra chans, andra avsnittet. Knappt märkbart bättre, i och för sig, men fortfarande alldeles för mediokert för att jag ska orka lägga vidare energi på serien. Det enda som var intressant – precis som i första avsnittet – är vampyren Bill. Tyvärr räcker inte det för mig. Hela idén med vampyrer som existerar med allmänhetens vetande är inget som faller mig i smaken – för mig är bland de många saker som är spännande med vampyrer just det mytologiska och mystiska, att det är en nattvarelse som människor inte vill – eller vågar – tro på. Dock vill jag fortfarande läsa böckerna – bara för att.



En fotnot. Titellåten Bad Things med Jace Everett. Ruskigt, ruskigt bra låt!


På tal om vampyrböcker, jag är halvvägs i The Strain och är så fast i den att jag var tvungen att släpa med mig den till jobbet och tillbaka – och helst inte ville gå den mörka vägen hem när jag slutade vid nio. Den är fantastiskt spännande och sinnrikt uppbygd, och alldeles tillräckligt ruskig. Får se när jag hinner fortsätta läsa den – just nu ligger den mest och lockar på sängbordet. Igår kväll blev det inget läsande, jag umgicks med tjejerna och sov sen hos Jenna. Idag blir det nog inget heller, jag ska ut på stan en tur med Emelie och sedan ska Jenna färga om mitt hår som är sorgligt blekt och dassigt. Ledig fredag för alla tjejer = förfest och vin med start klockan 17 och sedan fest med jobbet på O´Learys vid 20. Jobbfester – alltid lika skoj!

Kommentera