Två fina diktsamlingar

Kärlek och uppror är diktsamlingen som vände upp och ned på många unga människors liv 1989. Tummad och bladvänd finns den i mångas bokhyllor, och seglade upp i medvetandet igen när Berör och förstör gavs ut förra året. Det var då trettio år sedan Kärlek och uppror nådde bokhyllorna, och en diktsamling för 2020- talet behövdes.

Athena Farrokhzad är en av mina favoritpoeter, och det är hon som tillsammans med Kristofer Folkhammar gjort urvalet till Berör och förstör. Kanske hade jag alldeles för högt ställda förväntningar men jag tycker att Berör och förstör gör motsatsen till det den säger sig göra: att ta död på myten att poesi är något obegripligt och endast till för ett fåtal.

För det är faktiskt ganska svårt, ibland. Kanske inte obegripligt, men svårgenomträngligt. Även om många av dikterna river ner murar och berör på djupet, är det nästan lika många som är svåra att knyta an till, som om de vill vara svåra. Kanske är jag bara inte målgruppen längre, men Berör och förstör lyckades inte alls beröra mig. Jag saknar också flera av dagens unga diktare som skulle känts självklara i den här samlingen.

Jag var inte målgruppen år 1989 heller, då var jag tre år gammal. Men Kärlek och uppror ligger så många varmt om hjärtat att jag ville läsa den nu, precis när jag hade läst ut Berör och förstör och kände mig ganska besviken. Kärlek och uppror lagade det. Kanske beror det här inte alls på böckerna, kanske är det bara för att Kärlek och uppror berättas av så många av de poeter jag förälskade mig i när jag läste litteraturvetenskap på universitetet – Karin Boye, Erik Lindegren, Pär Lagerkvist – men den lade sig mycket närmare mitt hjärta än Berör och förstör. Det är en fint komponerad samling, uppdelad i kapitel om kärleken, döden, sorgen, livet och samtiden, och den lyckas vara rättfram och enkel samtidigt som den stundtals också är tankfull och svårgenomtränglig.

Det Berör och förstör gör bättre än Kärlek och uppror är förstås att visa på en samtid som finns nu, inte för trettio år sedan, och ge röst och liv åt så mycket bredare livserfarenheter och röster. Ändå tycker jag Kärlek och uppror håller förvånansvärt väl för att vara trettio år gammal. Jag älskade den, och jag kommer skaffa mig ett eget exemplar för jag vill ha den i bokhyllan, läsa om, stryka under. Jag skulle inte alls tveka på att sätta den i händerna på en ungdom idag – även om jag också skulle tipsa om Berör och förstör. För med poesin, kanske ännu mer än med prosan, talar den personligt till oss. Kanske är det bara så att just jag inte kom överens med Berör och förstör.

Kommentera