Två serieromaner helt i den tidsenliga andan

Gotiska berättelser är en av mina stora svagheter. Speciellt när det kombineras med en ganska svart och lätt sarkastisk humor – och gärna fantastiska teckningar. Den senaste tiden har jag läst två serieromaner som ganska väl passar in på alla tre kategorierna, den ena visserligen mer än den andra. Och vilken tid passar väl bättre att skriva om dem än nu, när Halloween har lindat sina spökliga dimmor runt sinnena och hösten bara blir mörkare och mörkare?

9780943151878_large_nightmares-and-fairy-tales-v-1-once-upon-a-time_haftadI somras läste jag Once upon a time, första delen i serien Nightmares and Fairytales av Serena Valentino. Det var en ganska ruggig historia som säkert hade tjänat på kallt novemberregn istället för strålande majsolsken, men ändå lyckades den skapa en och annan kall kår längs ryggraden. Once upon a time berättar gamla sagor med ganska bisarra förvecklingar och förvridningar och berättaren är dockan Annabelle. Jag var till en början oerhört förtjust i den här serien, speciellt i det faktum att ganska snälla sagor gjorts väldigt groteska med rätt få medel – men det var också ganska lätt att tröttna på bilderna som allt som oftast var väldigt explosiva. Once upon a time följs av i nuläget tre grafiska romaner till, om jag läser dem får tiden utvisa.

Däremot var Edward Goreys De förryckta kusinerna och andra berättelser helt fantastisk, nästan från början till slut. indexTecknarstilen liknar den i Once upon a time men där Valentinos teckningar ibland föll över kanten och blev överdrivna, är Goreys bilder hela tiden suggestiva och implicita. De är otroligt fantasiväckande även om de ibland innehåller väldigt få element – eller förmodligen just därför. Gorey kan skapa en oerhört läskig stämning i en bild med väldigt få medel, fantasin sätts i rullning av små suggestioner och det är oerhört fascinerande.

Den andra anledningen till varför jag älskar Edward Goreys berättelser är för att han inte väjer för det morbida och groteska, min favorit är den inledande ramsan om ”The Gashlycrumb Tinies” – en av Goreys mest kända som också finns som egen bok. Det är en bisarr ramsa, men den är också ganska befriande i det att den inte väjer för någonting. Och, som resten av historierna, fantastiskt tecknad.

4 thoughts on “Två serieromaner helt i den tidsenliga andan

Kommentera