Twenties girl – Sophie Kinsella

På releasefesten av Sarah Waters 1920- talsroman Hyresgästerna fick jag – passande nog – boktipset Twenties girl av Sophie Kinsella. Jag trodde nog aldrig att jag skulle läsa en bok av Sophie Kinsella, mycket beroende på att jag läst ganska mycket chicklitt jag inte gillar, men då tipset kom från eminenta boktipsaren Dark Places lånade jag raskt hem boken från bibblan.

IMG_4803Tur var väl det. För även om det här är en glittrig karamell och även om jag jag vanligtvis hänger mig mer åt litteraturens mörka sidor kunde jag inte låta bli att svepas med av den glada 1920- talsyran och det komiska i att ett spöke får den moderna huvudpersonen att klä sig i flapperdresses och gå ut och danska Charleston på Londons nattklubbar – mitt i det blinkande tvåtusentalet. Anledningen är att Sadie – spöket ifråga – nyss gått från de levandes skara till de dödas men inte kan få ro innan någon hittar hennes mest älskade halsband. Den utvalda att leta reda på det blir Lara – överspänd och nervös och som knappt träffat Sadie någonsin fast hon var hennes gammelfaster.

Jag gillar dock Sadie betydligt mer än Lara. Lara är i min mening ganska överdriven och även om jag förstår vart Kinsella vill komma så blir Lara helt enkelt för mycket. Hon är så besatt av att bli tillsammans med sin före detta pojkvän igen att hela hennes liv blir överskuggat och jag orkar liksom inte bry mig om henne. Men Sadie glittrar desto mer, både fysiskt och psykiskt, hon har både djup och självdistans men framförallt har hon ett fantastiskt självförtroende och framåtanda – och dessutom är hon väldigt vågad för att vara ett spöke från 1920- talet.

Hon gör dessutom Twenties girl till en bok som inte är så glittrig och glättig som en första anblick kan låta påskina. Under Sadies glada tjugotalsyra döljer sig en mörkare sida, glimtar av hårt kontrollerande föräldrar och tunga minnen från två krig. De män som fanns i Sadies närhet och som dog och efterlämnade sorg och de som överlevde men aldrig blev fria från skulden att ha levt ställs i kontrast mot Laras påstående att ”det finns inga singelmän i London!”. En slags förståelse för varför det glada 20-talet behövdes, som en kontrast mot allt det svåra och tunga, uppstår.

Twenties girl är helt klart en bok med både toppar och dalar. Men väl värd att läsa är den absolut.

Andra som bloggat om boken: Bokpotaten, Bokmasken, Bokhora, Flickan & böckerna, Lottens bokblogg,

4 thoughts on “Twenties girl – Sophie Kinsella

Kommentera