Twilight – Stephenie Meyer

About three things I was absolutely positive.
First, Edward was a vampire.
Second, there was a part of him – and I didn’t know how dominant that part might be – that thirsted for my blood.
And third, I was unconditionally and irrevocably in love with him.
Jag började läsa Twilight både med intresse på grund av den stora debatt den skapat, men också med viss tveksamhet då jag kände – trots att jag älskar vampyrböcker – att det inte riktigt var min bok.

Men då hade jag inte mött Edward Cullen. Och nu har jag, precis som alla andra, fallit handlöst för honom. Åh, jag förstår ju Bella. Jag är också galet nerkärad i Edward. Johanna L:s påstående att det är hans likhet med Heathcliff som gör honom så oemotståndlig är träffande – samma otillgänglighet, samma ondska, samma vackra yttre och melankoliska inre. Att han är helt oemotståndlig för Bella är ingen överraskning – speciellt eftersom hon efter första mötet med Edward i förbigående väljer att läsa just Wuthering Heights.

Redan omslaget utlovar det som håller mig fängslad av boken från den första sidan till det sista, det som gör att jag verkligen inte kan slå ihop den utan läser den från pärm till pärm. Det förbjudna, men det åh så vackra. Edward Cullen är  farlig, mystisk och skräckinjagande – så till den milda grad att han är vampyr, och hon är dödlig. Men nu är han också överjordiskt vacker och oemotståndligt tilldragande – så vem kan klandra henne när hon faller för honom? Det mer komplicerade tilltaget är hans – förlåt – dödliga begär till henne. Det är inte bara Edward som håller mig fast boken igenom, det är själva spänningen och det svåra i att slitas mellan två instinkter. Livet och döden följs hand i hand i boken, och den balansgången är vad som ibland nästan får mig att sluta andas.

Ja, språket har vissa brister. Det är lite tillrättalagt och lite överbeskrivande ibland. Men att jag ens nämner det, det gör jag bara för att litteraturvetaren i mig inte kan låta bli. Bokslukaren i mig, hjärtat i mig, skriker: mer, mer, mer! Jag vill inte lämna Bella och Edward vid bokens slut, jag vill följa dem i evighet. Jag har blivit – återigen, förlåt – biten.

0 replies on “Twilight – Stephenie Meyer”

  1. sanna skriver:

    Jag gillar din recension. Presic som jag har du fastnat för twiligt.

  2. […] nyfiken på att läsa om boken för jag tänkte faktiskt inte alls på I fullmånens sken när jag läste Twilight. Nu när jag har läst om den kan jag förvisso hålla med om att det finns likheter […]

  3. […] jobbade jag på en väldigt rolig arbetsplats i Växjö. Den hösten var hösten jag lärde känna Bella och Edward – och också blev ansvarig för vad man skulle kunna kalla […]

Kommentera