Vad som får mig att läsa och att rata

Det finns verkligen ett oändligt antal böcker att läsa. Att välja är en nödvändighet och för ett tag sedan funderade Enligt O på vad det är som gör att vi väljer just de böcker vi gör. Tanken har legat och grott i mig de senaste veckorna.

Fantasy är genren jag läser mest, men inte all fantasy. Jag kan gärna slå mig till ro med storslagen sekundärvärldsfantasy någon gång om året, men oftast ryggar jag tillbaka inför 36- böckersserierna där det känns som att du behöver dedicera en halv livstid till läsandet. Då trivs jag mycket bättre med trilogikonceptet, gärna urban fantasy som har någon slags koppling till vår värld. Trollkarlar och häxor är välkommet, mest stjärnögd blir jag av en kickass- hjältinna som inte ingår i en kärlekstriangel, allra helst är det en bok med HBTQ+ -karaktärer.

Med science-fiction har jag av någon anledning lättare för det bombastiska. Jag önskar mig episka utomjordiska äventyr och rymdopera, allra helst de böcker där författaren inte är fastlåst vid vår tids könsroller och heteronorm. Dystopin får gärna vara så dyster som möjligt, mörk och tung och någonstans ändå verklighetstrogen – den blir som mest skrämmande då.

För skräcken, det är ändå det allra bästa. En bok som lovar mig blod och ond bråd död faller jag allra lättast för, särskilt om det är vampyrer i slängkappor involverade. Jag kan för all del, då och då, läsa en paranormal romance- ungdomsroman men allra helst vill jag ha mina vampyrer onda, blodtörstiga och monstruösa. Men inte för monstruösa, mest intressanta är de om de hänsynslöst vandrat genom årtusendena och samlat på sig all världens märkliga kunskap på vägen. Ylande spöken i knarriga gamla hus får mitt hjärta att klappa hårdare när det gäller många vuxenböcker, men kanske framförallt i genren för slukaråldern där de hemsökta husen aldrig tycks sina.

Ungdomsböcker och young adult får gärna innehålla allt av ovanstående men kanske ännu hellre drömmiga internatskoleskildringar eller mörka familjehemligheter. Jag slukar också en YA-roman om omöjlig kärlek eller fluffig vardag, bara den är välskriven. Samma innehåll i en vuxenroman ratas totalt. Jag vill egentligen inte säga aldrig, men jag skulle aldrig ta upp en vuxenroman som handlar om en trevlig bokklubb, en bok om en kvinna som blir lämnad och flyttar ut på landet för att starta sitt eget bageri eller en kärleksroman om ”ödet”. En bok som marknadsförs som en skröna eller rolig historia dissar jag totalt. Egentligen ratar jag nog allt som beskrivs som ”trevligt”. Otrevliga böcker är, för mig, oftast mycket mer intressanta.

Deckare väljer jag ändå bort i nio fall av tio. Det tionde är en välskriven, otypisk och intelligent deckare av en kvinnlig författare som väjer för genrens klyschor – d.v.s. inte strör blodiga, men vackra, kvinnolik omkring sig och absolut inte stoltserar med en butter gubbkommissarie i huvudrollen. Thrillers tyr jag mig lättare till, om de är litterära och stämningsfulla och gärna utspelar sig i ett kargt landskap med en missanpassad men tuff kvinnlig huvudrollsinnehavare.

De gånger jag blir överraskad är det ofta av en bok jag läser i en av mina bokcirklar, eller en som dyker upp i en läsutmaning. Jag försöker ändå att bredda mitt läsande ibland, även om något av mina kriterier alltid måste finnas med för att jag ska vilja ta upp en bok. Precis som Enligt O har jag alltid en läsplan i bakhuvudet, men förstås kan det slinka emellan ett oplanerat bibliotekslån eller en bok jag snubblar över på annat sätt. De flesta tipsen får jag på mitt jobb som bibliotekarie. Där lockar tusentals böcker på mig, de flesta verkar innehålla något jag tycker om.

Hur väljer och ratar du?

2 reaktioner på ”Vad som får mig att läsa och att rata

    1. Ja, verkligen! Hade inte riktigt tänkt på det innan men insåg att det jag lockas av i ungdomsböcker gillar jag inte alls i vuxenböcker. Det var roligt att fundera över.

Kommentera