Vägen mot Bålberget

9789146222156_200_vagen-mot-balbergetVägen mot Bålberget var en tung bok att läsa. Inte för tjockleken, men för historien. Den gläntar på en mörk bit svensk historia, samtidigt som den visar på att människor inte alltid har lärt sig något i nutiden heller.

I fyra olika delar får vi följa fyra olika huvudpersoner. Jacke, otrogen och lämnad av sin fru på 1970- talet med den unga dottern Veronica att ta hand om. Veronica, i nutid, som letar efter sitt förflutna. Malin, på 1600- talet, som anklagas för att vara häxa men ser mycket värre saker än så hända på gården. Och Olof, som var den unga grannpojke som pekade ut Malin och fick henne fängslad.

En sammanknuten historia, fyra versioner. Det är fantastiskt hur väl Thérese Söderlind väver ihop de fyra ödena till ett, hur hon närgånget skildrar de olika personerna vars värld till en början verkar vara så långt ifrån varandra men som flätas ihop mer och mer. Vägen mot Bålberget innehåller en stor portion mänsklig ondska, ibland ofattbar och svårgripbar, men den berättar också om hur uppväxten kan forma en och hur svåra val livet kan innehålla. Ibland är det lätt att döma personerna i boken, ibland är det svårt. Vissa hatar jag, vissa försöker jag förstå och en del känns som att de inte går att förstå. Allra mest tar jag till mig berättelsen om Malin, därefter Veronica. Under delen om Olof tappade jag ibland tråden och Jacke hade jag svårt att ta till mig, men så tror jag inte han är en karaktär att älska heller. Det här fick mig också att fundera på om, och i så fall hur, författarens egna känslor mot karaktärerna synliggörs i böcker. Jag kan tänka mig att karaktärer författare själv hatar ibland får just det där endimensionella porträttet jag så ofta irriterar mig på, men även om det finns vissa mindre älskvärda personer i den här berättelsen så är de långt ifrån endimensionella. Tvärtom.

Thérese Söderlind har författat en mäktig och välskriven historia som kommer vara svår att släppa.

6 thoughts on “Vägen mot Bålberget

  1. Den är så himla bra! Hade också svårt att ta till mig Jackes del av berättelsen och eftersom den kom först i boken så var det skrämmande nära att jag la ifrån mig boken innan jag ens kom fram till det fantastiska. Tack och lov läste jag på och så himla bra det blev. Malin grep verkligen tag, och hon är ju inte direkt någon lättälskad människa…

    1. Otroligt bra! Nej, det var just det jag blev så imponerad av. Många karaktärer som verkligen inte var endimensionella, men ändå inte lättälskade.

Kommentera