Väggen

9789186905224_200x_vaggenJag skulle vilja börja den här hyllningen (för en sådan är det) med att prata om titlar och framsidor. De kan säga så lite, eller så mycket, om en bok. I fallet med Väggen är det egentligen lite av både och. I utgåvan jag har läst, den nyaste översättningen utgiven av Thorén och Lindskog, är framsidan helt grå – precis i klass med titeln som inte anger någonting annat än ”Väggen” (Die Wand i originaltitel). Både titel och framsida är som just en vägg, en mur att springa in i. Jag kan tänka mig att många kan tycka att titeln och framsidan är tråkiga och lyfta blicken vidare till något klatschigare på biblioteket eller bokaffären – kanske lockar Väggen främst till sig redan dystopifrälsta, sådana som jag, som älskar att bli knockade redan av framsidan på en bok.

Och väggen är det som fortsätter ta plats, förbrylla, stänga inne och stänga ute – både mig som läsare och huvudpersonen som en dag finner sig vara ensam överlevande från en apokalyptisk undergång, framsvept under natten i all tystnad och lågmäldhet. Hon vaknar i jaktstugan på berget någonstans i Alperna och hennes omgivning är innesluten av en vägg, eller kanske en kupol. Utanför är allt dött.

Jag läste Väggen i min bokcirkel Prosa & Prosecco. Under valet av bok slängdes många dystopiska titlar omkring och ordet ”dödshöst” myntades när vi nådde botten av proseccon, därigenom görs det tydligt att jag och mina bokcirkelkamrater inte är främmande för det dystopiska i litteraturen. Vi var också rörande överens om att Väggen är en oerhört läsvärd bok men också en som väcker många funderingar och säkert en som kan diskuteras i det närmaste oändliga. Du som är spoilerkänslig kan hoppa över de två följande styckena men för mig känns det omöjligt att diskutera Väggen utan att prata om särskilda skeenden.

Vem är egentligen huvudpersonen? Vi i bokcirkeln såg henne som en opålitlig berättare, kanske framförallt för att dagboken vi får läsa skrevs i efterhand och kan egentligen innehålla så många redigeringar som författaren av den tycker lämpligt. Det finns också så oerhört mycket vi aldrig får svar på – varför verkar inte hennes barns presumtiva död störa henne så mycket? Varför känns de få överlevande djur som hon hittar så mycket viktigare än människorna? Varför dör alla deras barn, i sin tur? Är Väggen egentligen en symbol för ett trauma, en mental instängdhet som berättaren skapar åt sig själv och stänger in sig i? Vi berörde mäns våld mot kvinnor, om det var en våldsam man hon flydde ifrån och distansierade sig mot att ha förlorat barnen genom väggen – ogenomtränglig att ta sig tillbaka igenom.

Vi kom också om och om igen tillbaka till dörren som berättaren försöker, men aldrig lyckas, skapa i sitt hus. Dörren som i praktiken skulle göra det möjligt för henne att ha både ladugård och sovkammare i sin lilla stuga men som verkar som ett oöverstigligt hinder som hon inte har de fysiska verktygen för att kunna skapa – är den egentligen dörren ut till verkligheten och ut från hennes eget mentala trauma? Är det de mentala verktygen hon saknar?

Väggen kan läsas på många sätt. För oss väckte den många frågor utan att ge några självklara svar. Vi pratade om den länge – själva samtalet var nästan lika intressant som läsningen i sig. En utmärkt bokcirkelbok med andra ord, inte minst med tanke på hur boken avslutades och just detta finner jag mig själv fortfarande fundera på ibland. Men Väggen är inte bara intressant för dess frågeställningar och dubbeltydighet, Marlen Haushofers lågmälda och ibland poetiska språk gör den också till en njutbar läsupplevelse, en dystopi som definitivt är obehaglig men som samtidigt låter läsaren invaggas i en slags falsk trygghet – skönlitteratur så fängslande och poetisk kan ju inte innebära något ont, eller?

Hitta den här eller här.

Andra som skrivit om boken: MsHisingen, CRM Nilsson, Bibliotekskatten, bamtycker, Syrlig.

4 replies on “Väggen”

  1. C.R.M. Nilsson skriver:

    Den är verkligen underbar. Jag är avundsjuk på dig som har läst den i en bokcirkel, då den verkligen känns perfekt som cirkelbok. Det här känns som en bok som jag måste ha i min bokhylla.

  2. Bam skriver:

    Precis som CRM ovan så önskar jag också att jag hade läst den i en bokcirkel. Hade kunnat diskutera den i all evighet.

Kommentera