Sorgen, svärtan, vakuumet

Jag har klottrat ned så många citat från Vakuum att blocket är alldeles fullt. Jag känner mig dränerad, slut på känslor, trött och ledsen men också hoppfull. Vakuum är ett poetisk mästerverk, om det stora i sorgen men också det lilla.

Tröttheten har fastnat i små veck i pappas ansikte.

Jonna vistas i ett vakuum, i det som blev kvar när hennes storebror Johan lämnade jordelivet och henne. Hon går omkring i Johans vinterjacka medan mörkret faller och hon snattar verktyg under den stora jackan, försöker behålla allt minne hon har av Johan. Föräldrarna flyter omkring på utsidan, rusar förbi med sina liv i högsta hugg och gömmer undan sorgen för Jonna. Mia Öströms avskalade språk är fantastiskt, säger så mycket med så få ord.

Allt här doftar rent, nytt, oanvänt; på Clas Ohlson kan man köpa ett helt nytt liv och bära hem det i en plastkasse.

Så hittar Jonna dem. Små lappar med meddelanden från Johan, något han gömt innan han dog. För Jonna verkar det kännas som att få tillbaka sin storebror, bara en liten bit.

Det är hjärtskärande att läsa. Jonnas ensamhet och kamp för att synas, föräldrarnas ovilja att se, Johans depression, sorgen som är ett töcken över alltsammans. Samtidigt är det också vänskap och säkert igenkänning där den kan behövas som allra mest desperat.Vakuum kommer vara en av de största läsupplevelserna för mig i år.

Gilla böcker, 2017.

Köp boken på Bokus eller Adlibris.

Andra som läst: Enligt O, romeoandjuliet, Ylvas läsdagbok, Västmanländskan, Fantastiska berättelser, Prickiga Paula, CRM Nilsson

6 replies on “Sorgen, svärtan, vakuumet”

  1. Bam skriver:

    Wow, den låter verkligen helt fantastisk

  2. Bokblomma skriver:

    Åh, nu blev man ju verkligen sugen på att läsa. Den verkar vara riktigt bra! Och framsidan..! Wow!

  3. Lotta skriver:

    Läser den just nu och älskar!

Kommentera